DYNAMIK (1861—1923), en av det senare 1800-talets främsta Wagnersångare, vars Parsifal-tolkning vid Bayreuthspelen 1888 väckte sensation och gjorde honom känd över hela den musikaliska världen. van D., som urspr. var jurist, studerade sång för S.-Y. Bax i Paris och debuterade 1883 som konsertsångare inför den franska huvudstads-publiken. Sitt första sceniska framträdande hade han 1887 som Lohengrin på Théåtre Éden i Paris. Efter genombrottet i Bayreuth engagerades han 1888 vid Hofoper i Wien, som han tillhörde i tio år, med täta avbrott för gästspel på ledande tyska scener. År 1898 introducerade han sig på Metropolitan med titelr. i Tann-häuser och var därefter knuten till denna institution till 1902. Från 1906 prof, i sång vid MK i Antwerpen och Bryssel. Roller (utom nämnda): Tristan i Tristan och Isolde, Walther i Mäster sångarns i Nürnberg, Siegmund och Siegfried i Nibelungens ring, Des Grieux i Manon, titelr. i Werther o. a. G.P. Dykes [dadss], John Bacchus, engelsk tonsättare (1823—76), präst, Mus. D. 1861 vid univ. i Durham. D. innehade olika prästerliga befattningar bl. a. i Mal-ton (Yorkshire) och katedralen i Durham. Av D:s tonsättningar kunna nämnas anthems och services samt psalmmelodier, av vilka The day is past over, Jesu, lover of my soul och Nearer, my God, to Thee äro de mest kända. SvK 1939 upptager två av hans melodier, nr 4 och 251. D. medverkade även vid utg. av Hymns ancient and modern (1860). B. L. Dykman ->Dijkman. Dynamkk (av grek. dy'namis, kraft), tonstyrkans gradering och skiftningar. Dynamik omfattar en serie grader av stark och svag tonstyrka (it. forte resp. piano), successiva förändringar av tonstyrkan (it. crescendo och diminuendo), samt accenter (såsom sforzato, fortepiano). Dynamiken hör till de viktigaste musikaliska stilegenskaperna och står i ett intimt samband med såväl musikinstrumenten, klangapparaten (t. ex. orkestertypen) och de musikaliska formerna som med musikens sociala ställning och funktioner under olika tider. Under äldre epoker åstadkoms dynamisk omväxling huvudsakligen genom växling mellan olika klanggrupper, ss. i flerkörighet och con-certo grosso. (Det som skilde exempelvis de senmedeltida stadsmusikernas »stora» och »lilla» musik från varandra var inte minst de dynamiska kvaliteterna). En under hela ba rocken mycket omtyckt dynamisk effekt var på olika sätt framkallad eko verkan. ->-Eko. Hela denna något stela, blockartade dynamik — som går igen exempelvis i cembalons regi-streringsteknik — har i modern tid kallats terrassdynamik. Från ung. mitten av 1700-talet börjar man medvetet utnyttja möjligheterna att med en och samma klangapparat uppnå successiva dynamiska förändringar. Utvecklingen mot denna moderna dynamik skedde dels inom den känslosamma stil, som företräddes av bl. a. J. S. Bachs söner, dels i samband med den nya symfoniorkesterns framväxt i särskilt Mann-heim och Wien. Det nya orkestercrescendot utnyttjades flitigt på den tidiga symfonins område och förekommer sedan dess i all orkestermusik, inte bara som effekt (t. ex. hos Rossini) utan i hög grad som ett viktigt formbildande element, hos t. ex. Beethoven och i ännu högre grad Bruckner. Parallellt med orkesterinstrumentens utveckling och förbättring under 1800-talet vidgades oavbrutet de dynamiska möjligheterna. Även klaverinstrumentens utveckling har rättat sig efter de ständigt ökade kraven på dynamiska resurser i riktning mot allt större klangvolym. Mätenhet för ljudstyrkan och dess förändringar är decibel (->-Bel). Litt.: H. Riemann, Musikalische Dynamik und Agogik ... (1884); A. Heuss, Die Dynamik der Mannheimer Schule (i ZMW 1919/20). Se även under Akustik. Dynamik i formbetydelse ->Form. Dynamiska beteckningar kallas de i notbilden förekommande beteckningarna för olika styrkegrader och förändringar därav. Följande italienska termer äro de viktigaste och internationellt brukliga: fortissimo ff mycket starkt forte f starkt mezzoforte mf måttligt starkt mezzopiano mp tämligen svagt piano P svagt pianissimo PP mycket svagt Även ytterlighetsnyanser med tre och fyra f resp, p förekomma. Crescendo -_____________ ~ småningom tillväxande i tonstyrka. Diminuendo småningom avtagande i tonstyrka. Plötsliga förändringar av styrkegraden anges med fortepiano (fp), starkt, omedelbart följt av svagt, sforzato (sf), rinforzando (rfz) eller tecken för »tillfälliga accenter» såsom > och (marcato). Förändringar av tonstyrkan kunna också uttryckas med »piü», mera, »meno», mindre, och 1245 1246