DÖBEREINER vadis (1939); en symfoni (1937), en violinkonsert (1942), Prelude, fantasy and chaconne för violoncell och orkester (1936), den symfoniska dikten Siena samt en svit m. m.; kammarmusik, bl. a. 3 Rhapsodies för stråkkvartett, samt pianostycken; pedagogiska arbeten. Skrifter: The new music (1924; 21926), The pro-gress of music (1932) samt tidskr.-art. Litt.: D. Brook, Composers’ gallery (1946). G. M. Dü'sseldorf, viktig industristad i tyska Rhenprovinsen (419 590 inv. 1946), i kulturellt hänseende mycket betydande, särskilt inom målarkonsten (»Düsseldorfsko-lan» på 1800-talet), men även utmärkt av en livlig musikodling. Om musikalisk tradition vittna de 1817 grundade Nieder-rheinische Musikfeste, för vilka D. är huvudorten (festerna hållas omväxlande i D., Köln och Aix). Flera berömda musi-ker ha även verkat i staden, bl. a. F. Men-delssohn, F. Hiller och R. Schumann. Under senare tid har en av de ledande krafterna varit H. Balzer. De viktigaste musikinstitutionerna voro 1943 Städtische Bühnen (opera- och operettscen), Städtisches Orchester, Robert-Schumann-Kon-servatorium och Beethoven-Konservatorium. — Kammarmusik odlades av Westdeutsche Kam-mermusikvereinigung, Rohlfs-Zoll-Streichquar-tett, Düsseldorf er Trio, Niederrheinisches Trio och Rheinisches Trio. — Körsången företräddes både av ett 10-tal blandade körer och minst 50 manskörer samt några damkörer. Konsertlokaler: Städtische Tonhalle, Ibach-Saale, Bürgergesellschaft m. fl. A. Th. Litt.: A. Becher, Das Niederrheinische Musikfest, ästhetisch und historisch betrachtet (1836); J. Baltz, Düsseldorfer Musikantenge-schichten (1887); F. Walter, Geschichte des Theaters und der Musik am kurpfälzischen Hofe (1898); A. Einstein, Italienische Musiker am Hofe der Neuburger Wittelsbacher. 1614— 1716... (i SIMG 1907/08). Dy'sthe, Carl Schöyen, norsk sångare och musikskriftställare (1871—1936), eg. affärsman, en av stiftarna av Filharmonisk selskap i Oslo; v. ordf. 1921—24. D. var även styrelsemedlem i Handelsstan-dens sångförening och skrev dess historia, Handelsstandens sångförening i Christiania 1847 —1897 (1897) jämte forts. Historisk beretning 1897—1907 (1907) samt Mandssangen i Norge. Et historisk tilbageblik (i festskriften till lands-sangerfesten 1914). H.K. Dütsch, Otto Johan Anton, dansk musiker (1823—63), studerade för bl. a. J. P. E. Hartmann; från 1844 bosatt i Pe- George Dyson. Ivan Dzerzjinskij. tersburg, där han blev repetitör vid de Kejserliga teatrarna och 1862 prof, i musikteori vid MK. Verk: Operan »Kroatiskan» (Petersburg 1860); pianostycken och sånger m. m. Sch. Dzerzjfnskij, Ivan Ivanovitj, rysk tonsättare (f. 1909 8/4), en av Musorgskijs främsta efterföljare inom nyare rysk musikdramatik. Hans »Stilla flyter Don» (1935) och »Nyplöjd mark» (1937) efter M. Sjolochovs romaner med samma namn höra till de populäraste sovjetryska operorna i tonsättarens hemland. * . D. studerade piano och komposition i Moskva och Leningrad och debuterade 1931—32 med kompositioner för piano. Härvid upptäcktes hans talang av Sjostakovitj och operadirigenten Samosud, vilka allt framgent befordrat hans utveckling. D:s senare verk för scenen, t. ex. krigsoperorna Nadezjda Svjetlova (1943) och Knjaz-Ozero (1947) ha icke haft samma framgång som de tidigare Sjolochov-verken, där han arbetat med en kraftfull, realistisk-folklig stil med inslag av primitivt musikaliska drag. . Verk: Operor, en operett, en symfonisk dikt, två pianokonserter, körer, sånger m. m. M. S. Dämmare ->Sordin. Dö'bber, Johannes, tysk tonsättare och dirigent (1866—1921). Elev av Stern-sches Konservatorium i Berlin var D. teaterkapellmästare i olika .tyska städer, bl. a. vid Kroll-Oper i Berlin, där han efter 1908 verkade som tonsättare, sånglärare och musikkritiker i Volkzeitung. Verk: Operor, bl. a. Die Strassensängerin (Gotha 1890), Die Rose von Genzano (Götha 1895) och Die Grille (Leipzig 1897), ett sångspel och operetter; en symfoni op. 34; pianostycken och sånger. G. M. Dö'bereiner [-ra^ar], Christian, tysk violoncellist och gambaspelare (f. 1874 2/4). Efter studier vid MA i Mün- 1249 40. Musik. I 1250