FÖRSTER, C. 1900. Firman drives numera av Cäsar F:s söner Gerhard och Manfred F. I Förster-instrumenten användes ffg. den av A. Förster patenterade uppfinningen med hel järnbotten. Från firmans fabriker ha även utgått kvartstonsflyglar (den första byggd 1924) och sjättedelstonsharmonium. Å. L-y Förster, C a s p a r d. y., tysk musiker (1616—73), son till organisten vid Maria-kyrkan i Danzig, C a s p a r F. d. ä. och kapellmästare vid Det kgl. kapel i Köpenhamn 1652—55 och 1661—68. F., som även var en utmärkt tenor-, senare bassångare med ett röstomfång av 3 oktaver, framstår som en av dåtidens främsta oratorietonsättare före Händel. F., som företog flera studieresor till Italien, var anställd vid hovkapellet i Warszawa och kapellmästare vid Mariakyrkan i Danzig 1655— 57; senare verksam i Dresden och Hamburg bosatte han sig några år före sin död vid Oliva nära Danzig. F. har komponerat oratorier, kantater, motetter, historier, dialoger, operabaletten Il cadmo (1663), triosonater m. m. Mycket har gått förlorat men en del finnes i UUB. Litt.: C. Thrane, Fra Hofviolonernes Tid ... (1908); A. Pirro, Dietrich Buxtehude (1913); A. Hammerich, Dansk Musikhistorie indtil ca. 1700 (1921). F.L-g;Å.B. Förster, Christoph, tysk tonsättare (1693—1745), kammarmusiker och her-tiglig sachsisk kapellmästare i Merseburg. F. var elev till Heinichen i Weissenfels och G. F. Kauffmann i Merseburg. Verk: 26 kyrkokantater, en mässa o. a. kyrkomusik; 6 orkestersviter, 6 sinfonior för två violiner, altviolin och b. c., 6 violinsonater med utarb. pianostämma, m. m. G. T. Förster (Förster), Emmanuel Aloys, österrikisk tonsättare (1748—1823), står i sina instrumentalverk, av vilka stråkkvartetterna och -kvintetterna anses mest betydande, stilistiskt Beethoven nära. Verk: 48 stråkkvartetter, 4 stråkkvintetter och en stråksextett, pianokvartett, Notturno con-certante för stråk- och biåsinstrument, klaver-sonater m. m. — Anleitung zum Generalbass (1805; flera uppl.). — Nytr.: 2 stråkkvartetter C-dur och f-moll op. 16: 4—5 och 3 stråkkvintetter c-moll, a-moll och Ess-dur op. 19, 20 och 26 utg. av K. Weigl i DTÖ 35 (med tematisk fört, över F:s kammarmusik av F. Högler). Litt.: K. Weigl, E. A. F. (i SIMG 1904/05); N. Saltscheff, E. A. F. (diss. 1914). I. S. Fö'rstämning (it scordatu'ra), i stråkinstrumentpraxis brukad omstämning av strängarna för att förenkla spelet el. för att nå vissa effekter. F. var under 1700-talet vanligt förekommande t. ex. hos Bach (violoncellsonaten nr 5) och Mozart (Sinfonia concertante). Senare har den begagnats av bl. a. Paganini och Saint-Saens (Danse macabre). Även i folkmusiken är f. vanlig (»spela i förstäm»). Benämningen »föfstä'mda pukor» (trummor) begagnas då dessa instrument förses med tygstycken över skinnen för att dämpa klangen. Litt.: A. Moser, Die Violin-Skordatur (i AMW 1918/19); Elisabeth Lesser, Zur Scordatura der Streichinstrumente,... (i AM 1931/32); T. Russell, The violin »scordatura» (i MQ 1938). Å. L-y Fö'rtecken. 1. Taktförtecken ->taktar-ter. 2. Tecken i notskriften för kroma-tisk höjning (korstecken S), kromatisk sänkning (b-tecken b) samt återställning (Ü) av toner. Sin utgångspunkt ha samtliga förtecken i den moderna diato-niska grundskalan C-dur och dess stamtoner. På svenska erhålla de med ett kors höjda tonernas namn den tillagda ändel-sen -iss (för dubbelhöjning -ississ), de med ett b sänkta tonernas namn den till-lagda ändeisen -ess (för dubbelsänkning -essess). Betr, enskilda toners namn på övriga språk, se resp, bokstavsnamn. I modern notskrift skiljer man mellan fasta förtecken (tonartsförtecken) och tillfälliga förtecken (acci-dentaler). Fa sta förtecken kallas de till en viss tonart hörande kors- el. (^-tecken, som placeras vid notsystemens början. Ett visst antal fasta förtecken anger alltså en viss tonart el. dess parallelltonart. (->Tonart.) Placeringen av förtecknen sker alltid i den ordning vari de it. fr. ty. eng. korstecken i diesis dièse Kreuz sharp b-tecken bemolle bémol Be flat dubbelkors x doppio diesis double dièse Doppelkreuz double-sharp dubbel-b bb doppio bemolle double bémol Doppel-Be double-flat återställning s-tecken k bequadro bécarre Auflösungszeichen natural Numera brukliga förtecken. 447 448