FÖRTÄCKT KVINT uppträda i enlighet med kvintcirkelns tonarts-följd (->Kvintcirkel), enl. följande notexempel: Tillfälliga förtecken uppträda framför enskilda nottecken inuti notbilden. I regel gäller ett sådant förtecken för alla i samma takt följande noter som ligga på samma linje el. mellanrum. Detta förtecken upphäves alltså först av närmast följande taktstreck. (I äldre musik upprepas förtecknen däremot ofta för varje rytmisk figur inom takten.) Historik. Förtecknens ursprung kan ledas tillbaka till klyvningen mellan b quadratum och b rotun-dum (->B). Bruket av förtecken följde under medeltiden inga fasta regler. De kommo framför allt till användning vid transpositioner av kyrkotonartliga melodier, för undvikande av tritonussammanstötningar och för vissa melodiska förändringar. I senmedeltidens och renässansens flerstämmiga musik erbjuder uppgiften att komplettera notbilden med de acci-dentaler, som enligt samtidens stil och teoretiska uppfattning betraktades som mer eller mindre självklara, utomordentligt svårlösta problem. (^-Musica falsa, musica ficta.) Bruket av accidentaler avvek ända in på 1700-talet i vissa avseenden från modern praxis ( framför f = fiss, [j framför f = f; b utnyttjat som tecken för att återställa tidigare #). Betr, fasta förtecken uppträda de i tidig flerstämmighet ofta endast i en av två el. tre stämmor (vanl. i form av ett b-tecken i en understämma, vilket bl. a. sammanhänger med de samklangslagar, som rådde i ->organum). Nästa viktiga steg är, att de för de olika kyrkotonerna karakteristiska tillfälliga förtecknen i samband med kyrkotonernas omformning i riktning mot dur och moll placeras som fasta förtecken. Ända in på 1700-talet förekommer det därför ofta, att de fasta förtecknen just på grund av förankringen i kyrkotonerna uppvisa ett från modern praxis avvikande antal. Det vanligaste är att kompositioner i d-moll resp, g-moll noteras utan resp, med ett b-tecken (»dorisk notering»), stundom uppträda också korstonarter med ett korstecken mindre än normalt (»mixolydisk notering»). Medan i modern notering endast ett fast förtecken angives för varje ton, som skall höjas, var det i äldre nottryck (1600-, 1700- och tidigt 1800-tal) vanligt att använda ett fullständigare skrivsätt, t. ex.: Betr, tillfälliga förtecken gäller hos många moderna tonsättare samt i noteringspraxis inom den jämförande musikforskningen, att ett sådant endast gäller för det nottecken framför vilket det placerats och alltså måste upprepas även inom samma takt. Som ett modernt försök att förenkla bruket av förtecken må slutligen nämnas ett nyligen lanserat tecken som symboliserar den skenbara identiteten mellan ciss/dess, diss/ess etc. i det liksvävande tempererade tonsystemet (på pianot). Jämförande art.: Tonarter, Tonsystem. I. B-n Förtrollade butiken (fr. La boutique fantasque), balett. Koreografi av L. Mja-sin. Musik av G. Rossini i arr. av O. Respighi. Uppförd ffg.: Paris 1919 av Djagilev-baletten; Khmn 1930 (Legetöjs-butikken) i koreografi av G. Balansjin; Sthlm 1933 i koreografi av J. Algo. Den förtrollade katten, sagospel med sång av F. Hedberg. Musik av I. Hallström. Uppförd ffg.: Sthlm 1869. — Huvudroller: Katarina (sopran), Köparn (bas), Tristan (tenor). Förtsch, Johan(n) Philipp, tysk tonsättare (1652—1732), elev till J. P. Krieger, verksam som läkare bl. a. i Hamburg, för vars operascen han komponerade 12 operor, numera förlorade. Han skrev även två musikteoretiska traktater, Musikalischer Kompositions Tractat... och Von den dreyfachen Contrapunkten (båda bevarade i hdskr. i Berlin). I. S. Förtä'ckt kvint, förtä'ckt oktav uppstå, när två stämmor i en homofon sats samtidigt röra sig i samma riktning till en kvint el. en oktav: Ehuru ren parallellrörelse icke föreligger ha teoretiker under skilda tider (Glareanus, Zar-lino, Fux, Mitzler m. flj förbjudit dessa förtäckta intervall. Stämföringsfelet bör särskilt undvikas mellan ytterstämmor. Regeln är dock 449 15. Musik. II 450