FÖRUTTAGNING Föruttagning. icke av samma kategoriska karaktär som förbudet mot kvint- och oktavparalleller och till-lämpas numera på sin höjd i sträng koralsats och liknande sammanhang. Jämförande art.: Satsregler och -förbud. I.B-n Fö'ruttagning (lat. anticipatio el. ante-cipatio), inträde av meloditon el. samklang hörande till ett visst ackord redan under nästföregående taktdel och disso-nerande mot dess ackord. Den melodiska föruttagningen är i flerstämmig sats att betrakta som en ackordfrämmande ton på svag taktdel. Den vanligaste formen är ett föruttagande av en av tonikatreklangens beståndsdelar på den föregående dominanten (Notex. a) och förekommer i äldre musik i denna form ofta som avslutning på drillar (->Drill, underrubriken Efterslag, samt notex. 4 c). Föruttagning kan användas med stärk accent- och uttrycksver-kan som melodiskt medel med patetiskt uttryck (»patetisk anticipation») ofta genom en rent rytmisk förskjutning oberoende av det harmoniska underlaget (Notex. b och c). Framför allt Beethoven och de romantiska tonsättarna ha utnyttjat föruttagningen av hela ackord (t. ex. den berömda föruttagningen av tonikatreklangen i början av repetitionsdelen i första satsen av Beethovens »Eroica»); ett sådant inskjutande av klanger i varandra spelar bl. a. en viktig roll i Brahms’ harmonik. (Notex. d.) Den protestantiska kyrkovisan erbjuder i sina äldre flerstämmiga utformningar märkliga prov på rytmiska accentförskjutningar av anticipationskaraktär (Notex. b). De kunna delvis härledas ur den flerstämmiga fakturen, om melodin där uppträder som tenorstämma, delvis betraktas som betingade av texten. Enl. modernt betraktelsesätt skulle de nära nog sägas ha synkopverkan, men en sådan tolkning torde med hänsyn till dåtidens rytmuppfattning (->Tactus) vara missvisande. I. B-n 451 452