Gl. Ton-namn'. G (fr. och it. Sol), namn på femte tonen i vår mo-• derna grundskala C-dur, liksom grundton i G - d u r (med 1 S, för f) och g-moll (med 2 b, för h och e). I medeltidens bokstavsnotskrifter var g den sjunde tonen (nedifrån), belägen en liten septima över utgångstonen a. — 2. Beteckning för ->ackord och ->tonart. 3. Klav-bokstav. Bokstaven g anbragt vid början av ett notsystem för att ange en viss linjes namn och därmed tonernas placering har genom en serie omformningar förvandlats till den normala G- eller diskantklaven ->Klav: Jämförande art.: Notsystem. G*****, sign, använd av prins Gustaf. Gabrie'li, Andrea, italiensk tonsättare (1510—86), farbror till G. G. samt ■dennes och H. L. Hasslers lärare; inträdde 1536 som sångare i Markuskyrkan i Venedig och blev 1566 andre organist. G. var elev till den venetianska skolans grundare, A. Willaert, vars musikaliska stil han övertog och vidareutvecklade; genom färgrik och på dur och moll grundad harmonik samt prunkande och festlig ackordisk satsfaktur visade han vägen till den stil, som ytterligare särpräglades av brorsonen. G. var en av sin tids förnämsta orgelspelare, och hans kompositioner för orgel, intonationer och ricercarer m. m., utmärkas av »modernare» harmonik. Verk: Sacrae cantiones (5-st.; 1565; 21572), Cantiones ecclesiasticae (4-st.; 1576; 21589), Cantiones sacrae (6—16-st.; 1578), mässor (6-st.; 1572), madrigaler (6-st.; 2 bd, 1574—80; flera uppl.), madrigaler (5-st.; 3 bd, 1566—89, flera uppl.), madrigaler (4-st.; 1589; 21590), madrigaler (3-st.; 1575; flera uppl.), Greghesche et Justiniani (3-st.; 1571), Psalmi Davidici (6-st.; 1583; 21606), Madrigali et ricercari a 4 voci (1589), Canzoni alla francese per sonar sopra istromenti da tasti (6 bd; 1571—1605), Concerti... continenti musica di chiesa, madrigali, et altro, per voci, et stromenti musicali a 6, 7, 8, 10, 12 et 16 (2 bd, 1587) m. m. — I ett stort antal gamla samlingsverk (1554—1648), bl. a. A. Gardano, Dialoghi musicali... (1592), trycktes kompositioner av G. — Fullständig verkfört, och fört, över nytr. återfinnas i IM 1:1. Nytr.: 5-st. motett ur Sacrae cantiones, 6-st. psalm ur Psalmi Davidici, en ricercar ur Concerti, 7 ricercari ur Madrigali et ricercari samt ett instrumental- och ett vokalstycke ur Dialoghi musicali... i IM 1:1, utg. av G. Benve-nuti; mäss-satser o. a. kyrkomusik i CMI 5, utg. av G. d’Alessi; tre 6—8-st. madrigaler utg. av A. Einstein i DTÖ 41; Missa brevis utg. 1932 av H. Bäuerle; påskmotett utg. 1932 av W. Schöll-gen; 6 körstycken i A. Einstein, The Italian madrigal 3 (1949); två orgelstycken i Historical anthology of music utg. av A. T. Davison och W. Apel (21949). Litt.: G. Benvenuti, A. e Giovanni G. e la musica strumentale in San Marco (i IM 1:1). I. S. Gabrie'l(l)i, D o m e n i c o, italiensk tonsättare och violoncellist (omkr. 1640— 90; enl. annan uppgift f. 1659), verksam i Bologna, där han 1680—87 var anställd i orkestern i S:t Petronio och därefter vid hovet i Modena. G. komponerade och ledde uppförandet av ett 10-tal operor, av vilka Cleobulo (1683) och II maurizio (Venedig 1686) voro mest framgångsrika. Verk: Operor; ett oratorium; Cantate a voce sola, Vexillum pacis (motetter för altsolo och instrument); Balletti, gighe, correnti e sara-bande för 2 violiner, violoncell och b. c. op. 1 (1684), Ricercari per violoncello solo con un canone a 2 violoncelli, et alcuni ricercari per violoncello e b. c., m. m. Nytr.: 3 arior med instrumentalackompanjemang i Alte Meister des Bel Canto, utg. av L. Landshoff; av dens. även två violoncellsonater; en kammarkantat i A. Einstein, A short history of music (21938). Litt.: E. Albini, D. G., il Corelli del violoncello (i RMI 1937). I. S. GabrieTi, Giovanni (loannis), italiensk tonsättare och organist (1557— 1612), en av sin tids mest storslagna musikerpersonligheter, brorson till A. G. och dennes elev. — Efter att 1575—79 ha varit verksam vid hovet i München, blev G. 1586 förste organist vid Markuskyrkan i Venedig. Till hans många lärjungar hörde H. Schütz. 453 454