GABRILOVlTJ G. är den främste representanten för den s. k. venetianska skolan, och i hans verk har den stil starkt utvecklats och fullkomnats, som går under benämningen flerkörighet. En avgjord skillnad föreligger dock mellan hans tidigare verk i denna stil och de senare komponerade (till största delen trol. efter 1600). I nästan alla hänseenden bryter han här med den strängare stilen under det tidigare skedet, bl. a. genom djärvare dissonanser och livligare rytmik. Texten uttolkar G. musikaliskt med en personlig intensitet, som dittills varit okänd i den kyrkliga stilen. Ur kören avskiljer han någon gång en soloensemble, dvs. enl. den konsertanta princip, som senare blev vanlig. En viktig historisk insats gjorde G. även genom sina orkesterkompositioner, i vilka ffg. instrumenten användas för att ge en bestämd klangverkan; det mest bekanta exemplet på ett sådant stycke är Sonata pian e forte, som ingår i saml. Sacrae symphoniae (1597). Till vokalensembler använde han ofta instrumentala grupper som ackompanjemang och klangkontrast'. — Bland G:s orgelkompositioner böra nämnas Ricercar a 4 voci del 10° tono (1595), det tidigaste exemplet på en fuga med divertimenton. Verk: Madrigali a 6 voci o istrumenti (1585), Musica spirituale (5-st.; 1586—87), Cantiones ecclesiasticae (4—6-st.; 1589), Hymenai... (1600), Symphoniae sacrae (6—19-st.; 1615); instrumentalverk: Canzoni per sonar a quattro (1580), Sacrae symphoniae... tam vocibus quam instrumentis (6—16-st.; 1597), Canzoni e sonate (3—22-st.; 1615); ett stort antal verk i gamla samlingsverk: E. Bodenschatz, Florilegium ... (1603—21), A. Gardano, Dialoghi musicali (1592), G. Gruber, Reliquiae sacrorum (1615), K. Hass-ler, Sacrae symphoniae (1598—1613) m. fl. samt i utgåvor av A. Gabrieli: Intonationi d’organo (bd 1, 1593), Ricercari (bd 2, 1595), Concerti... per voci e strumenti (1587), 3. bandet 5-st. madrigaler (1589). Nytr.: I Chorwerk 10: O Domine Jesu Christe (8-st. passionsmotett), Hodie completi sunt (8-st. pingstmotett), O, Jesu mi dulcissime (8-st. jul-motett). I HAM: In ecclesiis (motett med orgel och instrument) och Sonata pian e forte (för instrument). I IM 1:1 finnas 3.madrigaler och i IM 1:2 16 instrumentalverk ur Sacrae symphoniae (1597), utg. av G. Benvenuti. Två ricercari för orgel i O. Gauss, Orgelkompositionen ... 1:1 och fuga för orgel i RiMB. Litt.: K. von Winterfeld, Johannes G. und sein Zeitalter (3 bd, 1834); A. G. Ritter, Zur Geschichte des Orgelspiels ... im 14. bis zum Anfange des 18. Jahrh:s (2 bd, 1884; rev. uppl. 1933 av G. Frotscher); H. Leichtentritt, Geschichte der Motette (1908); O. Kinkeldey, Orgel und Klavier in der Musik des 16. Jahrh:s (1910); G. S. Bedbrook, The genius of G. G.... (i MR 1947; med verkfört.); M. F. Bukofzer, Music in the Baroque era (1947); förord av G. Cesari i IM 2. I. S. Gabrilo'vitj (Gabrilowitsch), Ösip Solomonovitj, rysk pianist och dirigent (1878—1936), ledare för Detroit Symphony Orchestra 1918—35, dessutom jämte Stokowski en tid dirigent vid Philadel-phia Orchestra. G. studerade piano för A. Rubinstein och komposition för bl. a. Ljadov och Glazunov vid MK i Petersburg samt 1894—96 piano för Le-schetizky i Wien. Han debuterade i Berlin 1896, varefter följde framgångsrika turnéer i såväl Gamla som Nya världen; besökte Sverige 1898 och 99. — G. 1909 m. altsångerskan C1 a r a C 1 e m e n s (f. 1874), en dotter till den amerikanska författaren Mark Twain; tills, m. sin hustru företog G. även turnéer. Litt.: Clara Clemens, My husband G. (1938). G.M. Gade, Axel Wilhelm, dansk violinist (1860—1921), son till N. G., blev 1911 konsertmästare i Det kgl. kapel i Köpenhamn. Kungl. kammermusikus 1918. G., som var elev till V. Tofte och J. Joachim, var en ansedd solist och kammarmusikspelare. Han har skrivit operan Venezias nat (1919), instrumentalmusik och sånger. Ms. i Det' kgl. bibliotek i Köpenhamn. Er-l Gade, Jacob, dansk tonsättare och dirigent (f. 187 9 28/u), åren 1919—21 orkesterviolinist i New York och 1921—26 kapellmästare vid Paladsteatret i Köpenhamn, där han med smak och kunnighet utvalde och tillrättaläde stumfilmmusik. G. har komponerat revy- och salongsmusik, varav Tango jalousie är världsbekant. Er-l Gade, N i e 1 s Wilhelm, dansk tonsättare och dirigent (f. 1817 22/2 i Köpenhamn, d. 1890 21/i2 där), far till A. G. — Gade, som var nära vän och medarbetare till Mendelssohn, blev under sin livstid uppskattad som en av Europas ledande musiker på grund av sin utomordentliga behärskning av form, klang och instrumentation och sitt skönhetssinne, vilket kom till uttryck bl. a. i symfonierna (främst nr 4, 6 och 7) och i de stora körverken, t. ex. hans mest kända verk, Elverskud. Gade var ende sonen till snickaren och in-strumentmakaren Sören Nielsen Gade (1790—1875). Han utbildades som violinist av Wexschall, blev elev vid Det kgl. kapel och studerade komposition för Berggreen. Dessutom stiftade han personlig bekantskap med Weyse, för vilken han vikarierade som organist. I ungdomstiden påverkades han av en 455 456