GAZT AMBIDE hörde den mekaniska musikens pionjärer och gjorde ett flertal insjungningar på fonograf-rulle för Pathé Frères i Paris. — G. 1913 m. den italienske operasångaren G. Zenatello. Roller: Titelr. i Carmen, Delila i Simson och Delila, Azucena i Trubaduren, Amneris i Aida, Santuzza i Cavalleria rusticana, titelr. i Orfeus, Brangäne i Tristan och Isolde o. a. G. P. Gaztambi'de (y Garb^yo) [gaj)-]> J o a-q u i n, spansk dirigent och tonsättare (1822—70), ett ledande namn inom den inhemska zarzuelaproduktionen. G. studerade bl. a. vid MK i Madrid, blev 1862 dirigent för konservåtoriekonserterna och 1868 dir. för Sociedad de Conciertos, till vars grundare han hörde. Verk: 44 zarzuelas, däribland La mensajera (1849), El valle de Andorra (1852), Catalina (1854), Los magyares (1857), El juramento (1858) och La conquista de Madrid (1863; samtliga i Madrid). Å. B. Gazzanfga, G i u s e p p e, italiensk tonsättare (1743—1818 el. 19), elev till Por-pora och Piccini i Neapel, från 1770 bosatt i Wien och från 1791 domkyrkokapell-mästare i Crema. G. skrev för italienska och tyska scener ett trettiotal operor, bland vilka märkas buffan II finto cieco (Wien 1786) med text av Da Ponte samt Don Giovanni Tenorio o sia II convitato di pietra (Bergamo 1787), som blev en omtyckt repertoaropera i Italien men även spelades i Lissabon, Paris och London. Texten till sistnämnda opera — av G. Ber-tati — företer likheter med Mozarts Don Juan och har med största sannolikhet studerats av Da Ponte. G. har i våra dagar blivit föremål för ett förnyat intresse sedan F. Chrysander trott sig kunna fastslå, att G:s musik tjänat som inspirationskälla för Mozart. Chrysanders uppslag har upptagits av senare Mozartforskare (bl. a. A. Schurig, H. Abert och E. Dent). Gentemot dessa har A. Heuss hävdat Mozarts oberoende av G. och sökt leda i bevis, att likheterna mellan Mozart och denne bero på tillfälligheter och i själva verket föreligga redan i Mozarts Idomeneo (1781). Verk: Operorna II barone di Trocchi (Neapel 1768), Il finto cieco (Wien 1770), La locanda (Venedig 1771), L’isola di Alcina (Venedig 1772), La vendemmia (Florens 1778), La moglie (donna) capricciosa (Venedig 1785), Don Giovanni Tenorio o sia II convitato di pietra (Bergamo 1787) m. fl. — Kyrkomusik: 4 oratorier, mässor, Sta-bat Mater, Te Deum, m. m. Litt.: F. Chrysander, Die Oper Don Giovanni von G. und von Mozart (i VJ 1888); A. Schurig, W. A. Mozart, Sein Leben und sein Werk 2 (1913); H. Abert, W. A. Mozart 2 (61924); A. Heuss, Mozarts »Idomeneo» als Quelle für »Don 503 Giovanni» und »Die Zauberflöte» (i ZMW 1930/31); E. Dent, Mozarfs operas. A critical study (21947). E.S-m Gé [3e:], eg. G r ö n f e 1 d t, George, svensk balettmästare av finländsk börd (f. 1893 28/0), har från 1940 haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd till Kungl. teatern i Sthlm, där han var ledande koreograf till våren 1948. — Sv. medborgare 1945. Till en början verksam som banktjänsteman, fick G., som i Pe-trograd studerat balett för N. Legat och musik för Glazunov, år 1920 engagemang som ba lettmästare vid Finska operan i Helsingfors. Efter omkr. ett decennium på denna post for han 1932 utomlands, medverkade en tid vid ryska Monte-Carlo-baletten och arbetade även som koreograf vid Chåtelet-teatern i Paris, som han också senare gästat. Vid krigsutbrottet 1939 återvände han till Norden och iscensatte en del nya baletter i Helsingfors. Bland de baletter G. komponerat märkas från 1931: Poème (till J. Sibelius’ En saga), Den blå pärlan (musik: E. Melartin), Sky draget (musik: V. Raitio); 1940: Concerto (till Chopins pianokonsert nr 2 f-moll op. 21); 1941: Idolen och Slocknande ögon (musik: E. Pingoud); 1944: Hollywood rhythms (musik: E. Künneke), Lua-laba (till G. Gershwins pianokonsert F-dur); 1948: Johannesnatten (musik: G. de Frumerie). Litt.: Kajsa Rootzén, Den svenska baletten (1945); B. Häger, Balett... (1946). K. R-n Ge'bauer, Franz Xaver, tysk musiker (1784—1822), från 1810 verksam i Wien som pedagog och från 1816 även som körledare vid Augustinkyrkan. G. grundade och dirigerade från 1819 de s. k. Concerts Spirituels i Wien, vid vilka, i medveten motsättning till de rådande virtuos-och sällskapskonserterna, större vokal- och instrumentalverk framfördes. Dessa konserter, som redan från början särskilt togo sig an Beetho-vens verk, fortsatte till 1848. G. skrev även flera kyrkliga körverk. Litt.: E. Hanslick, Geschichte des Concert-wesens in Wien 1 (1870). M. T Ge'bauer, Johan Christian, dansk tonsättare och musikteoretiker (1808—84), främst bekant för sina enkla, välformade och levande barnsånger. G. föddes i Köpenhamn men växte upp i det pietistiska Kristiansfeld i Sönder-Jylland; hela hans liv präglades också av en djupt religiös 504