GEHÖR Verk: 12 duetter, 12 trios och 12 kvartetter för stråkar, 24 military pieces. — A treatise on the theory and practice of music... (1784?). Ge'hring, Jacob, schweizisk musikskriftställare (f. 188 8 24/7), stud, i Basel (Huber), Köln och Zürich. Sedan 1919 har G. verkat i sin födelsestad Glarus även som pianist och körledare (bl. a. Cäcilien-verein) m. m. Skrifter: Grundprinzipien der musikalischen Gestaltung (1928), Glarnerisches Musikleben in den ersten Jahrzehnten des 19. Jahrhunderts (1936), Glarnerische Musikpflege im Wandel der Zeiten (1939), uppsatser bl. a. i SchwM 1925—47. Ge'hring, Josef, finländsk violinist, kom i början av 1820-talet som »kejserlig österrikisk musikdirektör» från Petersburg till Åbo, där han jämte egna konserter föranstaltade kammarmusikkonserter. G. vistades sommaren 1823 i Stockholm, där han deltog i J. Mazers kammarmusikaftnar och även gav en egen konsert; var 1829—32 konsertmästare i Helsingfors musikaliska sällskap och ledde därjämte det Akademiska musiksällskapet där. Efter G:s avresa till Ryssland omkr. 1833—34 äro hans öden okända. A. F. Gehrkens [go:kns], Karl Wilson, amerikansk musikpedagog (f. 1882 10/4), utbildades vid Oberlin College and Con-servatory, Ohio, där han även sedan verkat som lärare, 1907—42 som föreståndare för konservatoriets skolmusikavd., president i Music Teacher’s National Association 1934. Skrifter: An introduction to school music teaching (1919), Music in the grade schools (1934), Music in the junior high school (1936), The teaching and administration of high school music (1941; tills, m. P. W. Dy kerna). Dessutom arbeten om dirigering och musiklära m. m. Utgav tills, m. W. Damrosch och G. Gartlan Universal school music series (1923—30) och New universal school music series (1933—35). M.T. Gehrman [ge/r-], Georg Andreas (Anders), svensk violoncellist av dansk börd (1806—76), farfar till C. G. och från 1868 lärare vid MK i Sthlm; gr. 1847 i Oslo ett filharmoniskt sällskap, vars dirigent han var 1847—49. — LMA 1869. G., som spelade offentligt i Stockholm ffg. 1826 och under åren 1827—38 och 1849—51 var medlem av K. hovkapellet där, konserterade även i Finland och Ryssland. Han ansågs som landets främste violoncellist och bildade tills, m. J. F. Berwald, P. Elvers, E. Passy, A. Randel o. a. uppskattade kammarmusikensembler. 509 Gehrman, Carl Georg Valdemar, musikförläggare (1867—1946), sonson till A. G., startade 1893 Carl ->G e h r m a n s musikförlag. G., som tidigare var biträde i J. Bagges musikhandel i Stockholm och 1894—1907 innehade posten som verkst. dir. i Söndags-Nisses ab. där, ägde från 1889 tills, m. O. Hesslin musikhandeln Gehrman & c o., vari uppgingo J. Bagges musikhandel och förlag. Å. B. Gehrmann [ge:'r-], Hermann, tysk musikforskare (1861—1916), stud, vid univ. i Leipzig och Berlin (Spitta); prof. 1908. G. utgav 1894 verk av H. L. Hassler i DDT 2 och 1901 J. P. Sweelincks kompositionsregler. Skrifter: Johann Gottfried Walther als Theo-retiker (diss. 1891) och Carl Maria von Weber (1899). I. S. Carl Gehrmans musikförlag, gr. 1893 i Stockholm av C. ->Gehrman, sedan denne ensam blivit ägare av den förut av Gehrman & co. bedrivna förlagsrörelsen. Förlaget inköptes 1930 av Einar Rosenborg (f. 1882 26/iø), som är dess huvudintressent och direktör. Företaget ombildades därvid till A b. Carl Gehrmans musikförlag, vilket 1943 inköpte A. Hirschs förlag. — Vid starten ägde Carl Gehrmans musikförlag ca 450 av J. Bagge och Gehrman & co. utgivna kompositioner; år 1949 uppgår antalet nr till omkr. 5 000. Förlaget har gjort en för svensk musikodling värdefull insats genom utgivandet av Gehrmans kvartett-bibliotek, omfattande manskvartetter, och Gehrmans kör-bibliotek, sånger för blandad kör, vidare romanser och den under senare år tillkomna ser. Nordiska toner för orkester, vari bl. a. ingå flera av de förnämsta svenska verken. Som ett betydelsefullt komplement tjänar en allt mer utökad ser. studiepartitur. Därtill komma Hem- och skolmusik för instrumentalcirklar, Edition Gehrman, Nordens kanske största billighetsserie, musikteoretisk och -pedagogisk litteratur m. m. Å. B. Gehö'r [je-], förmågan att med blotta örat orientera sig i tonförrådet och medvetet uppfatta avlyssnade tonhöjder antingen i direkt relation till deras sväng-ningstal el. i relation till varandra. Gehöret är en viktig ingrediens i den komplexa egenskap man kallar musikalisk begåvning och kan liksom denna vara av mycket skiftande natur. De viktigaste huvudtyperna av gehör äro absolut gehör och relativt gehör. Absolut gehör. Med absolut gehör menas förmågan att med blotta örat fastställa en 510