GLASS Louis Glass. Glass, Louis Christian August, dansk tonsättare och pianopedagog (186 4 23/3— 1936 22/i), har skapat instrumentalmusik av betydande format, vittnande om kunnighet och respekt för klassikerna och de konstnärliga idealen. Glass hade ett starkt behov av att poetisera och fördjupa sig i naturstämningar; hans tonspråk är subjektivt, ofta litet sökt, och präglat av senromantiska strömningar, även om hans temata kunna visa stor karaktärsfasthet. Glass var son till tonsättaren Christian Henrik Glass (1821—93), känd för sånger och pianomusik, framför allt av ped. art. Han upprättade även ett eget kons, i Khmn 1877. Glass utbildades till pianist och violoncellist av sin fader samt A. Rüdinger och F. Neruda. Han var vidare elev till N. W. Gade samt en tid vid MK i Bryssel. Efter återkomsten verkade han en tid som orkestervioloncellist, blev snart känd som framstående pianist och fick särskilt anseende som kammarmusikspelare. En lamhet som följd av överansträngning gjorde dock slut på hans pianistkarriär, varför han ägnade sig åt lärargärningen och övertog faderns konservatorium 1892, som han ledde fram till 1932. Han gr. 1898 Musikpedagogisk förening (tills, m. Hortence Panum) och verkade som dirigent i Dansk koncertforening 1915—18. Han erhöll 1894 det Anckerske legat. LMA 1928. — G. 1897 m. pianisten Agnes 583 ' Camilla Jörgensen (1874—1944), även hon ansedd pianopedagog. Verk: Musik till det mimiska dramat Arte-mis (Khmn 1917); 6 symfonier, däribland nr 3 op. 30 (Skovsymfonie, 1901), nr 4 op. 43 (1910) och nr 5 op. 57 (Sinfonia svastica, 1919), uvertyrerna En folkefjende och Danmark, Fanta-sie för piano och orkester op. 47, oboekonsert, 2 sviter o. a. orkestermusik; stråksextett op. 15, 4 stråkkvartetter, däribland nr 4 op. 36 (1906), pianokvintett, pianotrio op. 19 (1893), violinsonater, violoncellsonat o. a. kammarmusik; 2 pianosonater: E-dur op. 6 resp. Ass-dur op. 25, Fantasi op. 35 m. fl. pianokompositionen; kör-och solosånger m. m. Er-l Litt.: R. Hove, L. G. 1864—1936 (i DMT 1936). Glastonbury [glä'stnbari], stad i engelska grevskapet Somerset (4 800 inv. 1949). Här gjordes från 1914 på initiativ av tonsättaren R. Boughton och diktaren R. Buckley försök att skapa en engelsk motsvarighet till det tyska Bayreuth, vilka emellertid efter 1927 synas ha uppgivits. Repertoaren upptog främst operor av Boughton. Boughton stod själv i spetsen för verksamheten från dess början till 1921. Glastonbury Festival Players inledde 1914 sin verksamhet i mycket anspråkslös skala med en ensemble, till stor del bestående av amatörer; någon orkester har icke varit knuten till spelen. Verksamheten återupptogs 1916, och under perioden 1919—27 blevo Glastonbury Festivals of Music-Drama institution. Föreställningarna ägde rum i stadens Assembly Room. Är 1920 gästade Glastonbury Festival Players London, där The immortal hour blev en konstnärlig framgång. Till festspelen var även ansluten en operaskola. Litt.: R. Boughton, The Glastonbury festival movement (1922). G.P. Glaz [glats], eg. Glatz, Hertha, nutida amerikansk sångerska, alt, av österrikisk börd, bekant såväl genom glansfulla operaframträdanden som genom romansaftnar, gärna ägnade samtida musik. G. genomgick MA i Wien och debuterade som konsertsångerska 1932, varefter hon engagerades för två säsonger till operan i Breslau. Efter en konsertturné genom Tyskland och Ryssland knöts hon 1935 till Glyndebourne-festspelen och sjöng samtidigt i Prag, överallt beundrad för sin vackra, välbehandlade stämma och förnämliga tolkningskonst. Efter att 1936 ha medverkat vid Salzburg-spelen kom G. 1937 till USA och debuterade 1942 som Amneris i Aida på Metropolitan. G. P. GIazuno'v, Aleksandr Konstantino-vitj, rysk tonsättare (f. 1865 10/8 i Petersburg, d. 1936 21/3 i Paris), en av de 584