GOLDBERG G. and music (i MQ 1928); R. Rolland, G:s in-terest in music (i MQ 1931); E. Doflein, G. and Mozart (i Musica 1949); svensk litt.: C.-G. S. Mörner, G. och musiken (i Studiekamraten 1949); R. Engländer, G. och musiken (i Musikvärlden 1949). C.-G.S.M. Goetschius [göTpas], P e r c y, amerikansk musikteoretiker och pedagog (1853 —1943). G. studerade vid MK i Stuttgart, där han sedan var lärare 1876—90; var 1905—25 anställd vid Inst. of Musical Art, New York. G. var en flitig läroboksförf. och har även skrivit orkesterverk, sånger och pianostycken. Skrifter: The material used in musical com-position (1882; 141913; en harmonilära enl. G:s lärare I. Faissts metod), Theory and practice of tone-relations (1892; 171917), The homophonic forms of musical composition (1898; 101921), Exercises in melody-writing (1900; 81923), Coun-terpoint... (1902; 131930) m. fl. liknande läroböcker, Essentials in music-history (1914; tills, med T. Tapper), Masters of the symphony (1919), The structure of music (1934). Utg. Analytic symphony series. Litt.: A. Shepherd, »Papa» G. in retrospect (i MQ 1944). M.T. Goetz [göts], el. Götz, Hermann Gustav, tysk pianist och tonsättare (1840 —76), under åren 1863—72 organist vid Stadtkirche i Winterthur, även verksam bl. a. som orkester- och körledare där. G. studerade vid bl. a. Sternsches Konserva-torium i Berlin, komposition för Ulrich. Med sin komiska opera Der Widerspänstigen Zäh-mung skrev han ett av de yppersta tyska verken i genren. Han eftersträvade i sitt opera-skapande kongruens mellan det dramatiska och musikaliska; använde gärna ledmotivstekniken, medan hans ork. oftast är den wienklassiska. Verk: Operorna Der Widerspänstigen Zäh-mung (Mannheim 1874; Hårdt emot hårdt, Sthlm 1888; senare Så tuktas en argbigga), Francesca da Rimini (fullbordad av E. Frank; Mannheim 1877); symfoni e-moll (1865—66; förkommen) och F-dur (1873), pianokonsert B-dur (1867), violinkonsert G-dur (1868) o. a. orkesterverk; Nänie (Schiller) för soli, blandad kör och orkester (1874) o. a. körmusik; kammarmusik, pianostycken och sånger. Litt.: E. Kreuzhage, H. G. Sein Leben und seine Werke (1916). Å. B. Goeyvaerts [chå'jfa:rts], Kar el, belgisk tonsättare (f. 1923), utbildad vid MK i Antwerpen, dessutom studier i Paris för Milhaud, Rivière och Messiaen. G. har bl. a. framträtt med en uppmärksammad violinkonsert (1949) och sånger till Aleksandr Goedicke. Szymon Goldberg. text av Shakespeare för en altröst, violin och piano. G. M. de GogoYza, E. E., ->Eames, Emma. Gohr [gå:r], eg. Schmitz-Gohr, Else, tysk pianist (f. 1904 12,/8), verksam som lärare vid Sternsches Kons, i Berlin 1928—34. G., som stud, för bl. a. Klauwell och Kwast, har gjort sig känd som en utmärkt interpret av nutida musik. Goldbeck [gåu'~], Robert, amerikansk pianist och tonsättare av tysk börd (1839 —1908), även pianopedagog och dirigent. G. grundade 1867 tills, m. E. Tourjée New England Cons. of Music i Boston och var 1868—73 dir. för Chicago Cons., gr. av honom i New York 1857. Verk: Scenisk musik; symf. Victoria, två piano -kons., g-moll och C-dur; en kantat, körer, kammar- och pianomusik, sånger m. m. Å. B. Goldberg [gå'lt-], Johann Theo-p hi lus (Gottlieb), tysk klaverspe-lare (omkr. 1720—omkr. 1760), elev till W. F. och J. S. Bach, vilken senare för honom skrev sina »Goldbergvariationer» (»Aria mit 30 Veränderungen»). G., som på 1750-talet var kammarmusiker hos greve Brühl i Dresden, komponerade cembalokonserter och kammarmusik. Litt.: E. A. Dadder, J. G. G. Leben und Werke (diss. 1923). L S. Goldberg [gåu'ldbo:g], Szymon (Simon), amerikansk violinist av polsk börd (f. 1909 Ub), efter 1945 bosatt i Amerika och känd som Mozarttolkare. G. spelade violin redan som barn, sedan för Flesch i Berlin och framträdde vid 12 års ålder som solist med Berliner Philharmonisches Orchester, där han 1929 blev förste konsertmästare efter att i 4 år ha varit konsertmästare i Dresden. Från 1934 reste han, sedan han lämnat Tyskland, på konsertturnéer i Europa (Sverige hade han besökt ffg. redan 1932), Amerika 617 618