GOLDENWEISER Karl Goldmark. och Asien, gav duoaftnar med Lili Kraus och spelade trio med Hindemith och Feuermann. Under en Europaturné våren 1949, omfattande England, Holland och Skandinavien, spelade han ånyo i svensk radio, och sommaren s. å. turnerade han i Sydamerika. Litt.: D. Brook, Violinists of to-day (1948). Goldenweiser [gåldenvaizar], A leksan dr Borisovitj, rysk pianist (f. 1875 10/3), elev vid MK i Moskva till Siloti och Pabst (piano) och Tan ej ev, Arenskij och Ippolitov-Ivanov (komposition); blev 1906 lärare vid nämnda konservatorium. G. har skrivit sånger och pianostycken samt publicerat en dagbok (1922). M.S. Goldman [gå^dmän], Edwin Fr an-k o, amerikansk militärmusiker (f. 1878 Ui), far till R. F. G., har utövat stort inflytande på den moderna amerikanska armémusiken. G. studerade komposition för Dvorak vid National Conservatory i New York samt kornett för J. Levy och var 1895—1905 solokornettist vid Metropolitan. Ären 1905—18 undervisade han i kornett och trumpet, varefter han med egen militärorkester, The Goldman Band, under många år konserterade i New York och Brooklyn samt företog vidsträckta turnéer. G. skrev ett 80-tal marscher o. a. musik för militärkår samt talrika skolor för kornett o. a. mässingsinstrument ss. The foundation of cor-net playing (1914), Band betterment (1934) och The Goldman band system (1936). H.M-g Goldman [gåu'ldmän], Richard Franko, amerikansk tonsättare och musikskriftställare (f. 1910 7/i2), son till E. F. G., sedan 1937 biträdande dirigent för The Goldman Band. G. har studerat för bl. a. Nadia Boulanger i Paris. Verk: Le Bobinosuite o. a. orkesterverk; A sentimental journey och A courtain-raiser and country dance för militär orkester; kammarmusik, bl. a. en sonatin för piano; Landmarks of early American music, en saml. sånger och småstycken från 1760—1800. — The band’s music (1938), The concert band (1946) m. m. Goldmark [gåTt-], Karl, österrikisk tonsättare av ungersk börd (1830—1915), mest bekant för sin uvertyr Sakuntala och operan Die Königin von Saba, vilken rönte stor framgång och bl. a. 1875—97 uppfördes i Wien 100 ggr. Från 1844 studerade G. i Wien, först violin för Jansa, senare (1847—48) vid MK under G. Preyer (harmoni) och J. Böhm (violin) men utbildade sig i huvudsak genom självstudier. Med undantag för några kortare resor i Tyskland vistades han hela sitt liv i Wien och ägnade sig så gott som uteslutande åt komponerande. — LMA 1910. G:s kompositionsverksamhet kan indelas i två perioder; den första — t. o. m. Die Königin von Saba (1875) — utmärkes av en »orientalisk», färgrik stil, medan han under den andra anknyter till en traditionellare riktning med Schumann och Wagner (i operorna) som närmaste förebilder. Man anser emellertid att hans bästa verk skapades under den första perioden. Verk: Operor: Die Königin von Saba (1875), Merlin (1886), Das Heimchen am Herd (1896; Syrsan vid härden, Sthlm 1897), Die Kriegs-gefangene (1899; samtliga i Wien), Berlichingen Götz (Budapest 1902), Ein Wintermärchen (Wien 1908); orkesterverk: uvertyrerna Sakuntala op. 13 (1865), Penthesilea, op. 31, Im Frühling op. 36 och Prometheus op. 38 m. fl., symfoni i Ess-dur op. 35 (1887) och symfonin Ländliche Hoch-zeit op. 26, Scherzo A-dur op. 45, den symfoniska dikten Zrinyi (1903) samt två violinkonserter; kammarmusik bl. a. en pianokvintett op. 30, en stråkkvintett op. 9 och en stråkkvartett op. 8, två sviter för violin och piano op. 11 och 43 samt pianostycken m. m. Litt.: Erinnerungen aus meinem Leben (1922; Notes from the life of a Viennese composer, K. G., 1927); O. Keller, K. G. (1901); Hermine Schwarz, Ignaz Brüll und sein Freundeskreis. Erinnerungen an Brüll, G. und Brahms (1922); L. Koch, K. G. (1930). I.S. 619 620