GUSTAF III dan. Spelet är flageolettspel och går i stort sett unisont med melodin av hjältesången. Självständigt musicerande på gusla förekommer uteslutande i form av förspel och kortare mellan -och efterspel. Jämförande art.: Jugoslavien, avd. Folkmusik. Litt.: W. Wünsch, Die Geigentechnik der südslavischen Guslaren (1934). E.E. Gu'sli, gammalrysk cittra av psalte-riumtyp i halvcirkel- el. trekantform, vilken lägges på den oftast sittande spelarens knä med den smala ändan vänd mot spelaren. Strängarna, av varierande antal och fästade vid lister på resonans-lådans bägge sidor, knäppas med båda händernas fingrar. Gusli har sannolikt redan vid slutet av första årtusendet e. Kr. genom Bysans’ förmedling kommit i bruk i Ryssland och under tidernas lopp vunnit täml. stor spridning såväl bland högre-ståndsskiktet, prästerskapet som bondebefolkningen. Sedan 1800-t:s senare hälft byggas även kromatiska gusli av olika storlek, vilka på samma sätt som balalaikor sammanställas till ensembler. — I sin urspr., mera primitiva form lever gusli kvar bland olika Volga-folk som tjeremisser, votjaker, tjuvasjer och tatarer, vilka redan under medeltiden övertagit instrumentet från ryssarna och bl. a. använt det vid sin offerkult som beledsagnings-instrument till danser. Litt.: A. O. Väisänen, Das Zupfinstrument gusli bei den Wolgavölkern (i Mémoires de la Société Finno-ougrienne 58, 1928). E.E. Gussago [gosa'gå], C e s a r i o, italiensk tonsättare, i början av 1600-t. organist vid S:ta Maria della Grazia i Brescia. G:s Sonate a quattro, sei, et otto, con al-cuni concertati a 8... (1608) tillhör de äldsta kända instrumentalkompositionerna. Han skrev även kyrkomusik, bl. a. Psalmi ad vesperas solemnitatum totius anni ... (8-st.; 1610). IS. Gustaf III, svensk konung (1746—92). Som främjare av svenskt musikliv är Gustaf III:s namn i första hand förknippat med instiftandet av Kungl. Musikaliska akademien (1771) och den Svenska operan (1773). Ehuru andra konstnärliga talanger övervägde i hans begåvning och hans reproducerande musikaliska anlag voro mindre utpräglade än brödernas, hertigarna Karl (Karl XIII) och Fredrik Adolf, och systerns, hertiginnan Sofia Albertina, var konungen genom sin uppfostran musikaliskt intresserad och uppe- Gustaf III. Kopia i Mus. Akad. efter oljemålning av K. F. von Breda. höll under kronprinstiden och under de första regeringsåren vid sitt hov de traditioner i form av hovkonserter, som under Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas tid gett stimulans åt musiklivet inom hög-kultiverade adliga och borgerliga umgängeskretsar. Senare demonstrerade han utåt i vidare skala sitt intresse för tonkonsten genom dramatiskt-lyriska föreställningar på slottsteatrarna (Drottningholm och Gripsholm) och å skådebanorna i Bollhuset och (från 1782) vid Gustav Adolfs torg. Musikaliska akademiens instiftande var en av Gustaf III:s första regeringshandlingar men bär mindre än den Svenska operan hans personliga signatur. Som grundare av en svensk lyrisk scen framträdde han såsom nyskapare. Visserligen var den springande punkten i hans program att sammangjuta formtraditionerna från italiensk opera seria med det franska lyriska dramats karaktärsegenskaper icke direkt någon nyhet. Men självständig i tankegången var han däremot genom kravet, att alla föreställningar skulle ges på svenska, och den nyupp-rättade operans yttersta uppgift att vara en förskola för taldramatik i svensk språkform åsidosatte icke dess möjligheter att ge väckelse åt en nationell tonkonst. Egna idéer om ett svenskt operadrama gav konungen uttryck åt i litterära utkast och scen- 793 794