HÄNDEL nu även ohälsa. Är 1735 plågades Händel så svårt av ledgångsreumatism, att han fick genomgå en brunnskur, och ett par år senare drabbades han av ett slaganfall, som medförde en partiell förlamning i högra sidan. När säsongen på våren 1737 var slut, reste han till Aix-la-Chapelle för att söka bot. På hösten var han så pass återställd, att han kunde acceptera ett erbjudande av Heidegger att skriva operor (Faramondo, Serse och Deidamia) för ett nytt operaföretag, som denne startat med resterna av de båda ruinerade. Icke heller dessa försök lyckades finansiellt, och Händel lämnade nu definitivt det område, inom vilket han arbetat under 35 år. Händeis sista aktiva period som tonsättare, 1738—1751, är helt ägnad oratoriet. Icke mindre än 18 verk i denna konstform tillkommo under de nämnda åren. Början gjordes 1739 med Saul, och några månader senare kom Israel in Egypt, vilka framfördes på Haymarket, men intetdera verket slog an. Han flyttade då över till den mindre Lincoln’s Inn Fields-teatern och gav här Ode for St. Cecilia’s day, Alexander’s feast (framförd ffg. 1736) och Acis and Galatea, vilket slog bättre ut. År 1741 erhöll Händel en inbjudan till ett konsertbesök på Irland, vilket han accepterade. Han mottogs med stor entusiasm och framförde flera av oratorierna o. a. verk. I april 1742 gavs ffg. Messias, komponerad sommaren innan, av amatörer i Dublin. Efter återkomsten till London framfördes Samson i febr. 1743 med enbart eng. solister och blev en avgjord framgång. Messias mottogs mera kallsinnigt av Londonpubliken och upplevde endast två representationer. Lika illa gick det med de under 1744—45 tilkomna verken med bibliska el. antika ämnen: Joseph, Semele, Hercules och Bels-hazzar. Oratorieuppförandena måste därefter inställas. Så inträffade 1745 det skotska upproret, som häftigt upprörde England. Hertigens -av Cum-berland seger över rebellerna 1746 inspirerade Händel till två verk, Occasional oratorio samt Judas Maccabaeus, som genom sitt frihetspatos och de mäktiga körerna blevo en överväldigande upplevelse för publiken. Med ens svängde opinionen över till Händeis fördel, och han hyllades som en av den eng. nationens store. Ytterligare några oratorier — Alexander Balus, Joshua, Susanna, Solomon och Theodora — tillkommo under de närmaste åren. Under arbetet med Jephta i början av 1751 drabbades han av en ögonsjukdom, som trots upprepade operationer icke lindrades utan övergick till fullständig blindhet. Han fortsatte dock outtröttligt sin verksamhet både som orgelspelare och tonsättare under 8 år. År 1757 fullbordade han sitt sista verk, en fullständig omarb. av ungdomsverket II trionfo ..., nu med eng. text och titel, Triumph of Time and Truth. Vid ett framförande av Messias den 6 april 1759 spelade Händel för sista ggn orgeln. Ome delbart därefter tvangs han att intaga sängen, och på långfredagens morgon den 14 april avled han. Mer än 3 000 personer närvoro vid hans jordfästning, och den eng. nationen gav honom ett sista vilorum bland sina stora män i Westminster Abbey. — Eng. medborgare 1726. Händelfester. I England kvarlevde minnet av Händel länge, och hans Messias gavs vid upprepade tillfällen, bl. a. till förmån för det av Händel så omhuldade Foundling Hospital. Hundraårsminnet av tonsättarens födelse firades 1784(!) med storslagna musikfester i Westminster Abbey i London, vilka upprepades de följande åren. Till 100-årsdagen av hans död 1859 anordnades Handel Festival i Crystal Palace i London med ett enormt uppbåd av medverkande, och dessa fester ha sedan återkommit vart 3. år. Pieteten för Händeis verk har dock varit bristfällig. År 1926, då antalet medverkande betydligt översteg 4 000, företogs en genomgripande ominstrumentering av partituren till Messias och Israel i Egypten, de verk som ständigt uppföras. I Chester hölls den första minnesfesten 1772 med flera Händeloratorier på programmet, och dessa fester återkommo sedan sporadiskt fram till 1900. I Göttingen i Tyskland föranstaltades från 1920 på initiativ av konsthistorikern O. ->Ha-gen operafestspel med Händeis verk, vilka upprepades årl. och, med några års avbrott, fortfarande anordnas. Händeis verk. I likhet med många av sina samtida var Händel en synnerligen produktiv tonsättare. Den saml. upplagan av hans kompositioner, som F. Chrysander med oändlig möda och osviklig noggrannhet utgav 1858—94, omfattar 100 bd, men senare forskningar ha framdragit ytterligare verk i ljuset. Med tillhjälp av detta omfångsrika material får man en helhetsbild av en högst allsidig kompositionsverksamhet, omfattande alla områden av tonkonsten. Händeis musik drabbades av ödet att efter tonsättarens död praktiskt taget råka i glömska. Det är nära nog endast oratoriet Messias, som till senare tid hållit hans namn levande hos den stora allmänheten. Detta verk fick under senare delen av 1700-t. och under hela 1800-t. en kolossal spridning, varigenom Händel felaktigt blev stämplad som en religiös tonsättare av kyrkomusik. Det var först på 1920-t., som de för kännedomen cm Händeis musik så betydelsefulla operorna efter hundra års glömska åter togos fram och då väckte beundran genom sin dramatiska kraft och geniala karaktärsteckning. Ännu ha icke flertalet av oratorierna vederfarits en liknande renässans, som skulle kunna övertyga om att dessa väldiga körskapelser ha något väsentligt att ge även vår tid. 1223 1224