INTIM MUSIK Ex.: 243/128 (Pytagoreisk stor septima). 243 X 2 a' 128x3 3462 X 17 “195 a-b) = 406 + 2 = 403; c) 408 + 702 = 1110. De tidigare anförda exemplen på intervallberäkningar med hjälp av intervallvärdena för oktav, kvint och stor ters kunna enkelt genomföras genom addition el. subtraktion av motsvarande centtal (1200, 702, 386 resp.). Ex.: Stora harmoniska septiman består av en kvint och en stor ters. Dess centtal är följaktligen 702 + 386 = 1088; den ligger sålunda 12 cent under den tempererade stora septiman, som har centtalet 1100. Litt.: H. von Helmholtz, Lehre von den Ton-empfindungen ... (1863; ®1913); L. S. Lloyd, Music and sound (1937). Kj.S. Intim musik, eg. Förbundet Intim musik, musikinstitution i Sthlm, som 1941 fick sitt namn som direkt fort sättning av ->Folkkonsertförbundet. I. har med allsidigt programval, varvid tyngdpunkten lagts på kammarmusiken, kommit att spela en viktig roll i det stockholmska musiklivet. — Ordf. 1937—50 S. Kjellström, från 1950 B. Jonzon. A. B. Intonation el. ren intonation betecknar (i motsats till oren intonation) ansättandet av en ton i rätt tonhöjd. 1. För turnerande stråkinstrumentalister kan i ytterlighetsfall bristen på enhetlig normalstämning (->Normalton) orsaka intonationssvårig-heter. Dylika kunna även uppträda vid sådana instrumentkombinationer, där instrument med fast (piano, orgel etc.) och med fri i. (stråkinstr., sångröster, basun m. fl.) förekomma tillsammans. Vid mätningar, utförda på Concertge-bouw-Orkest i Amsterdam under ett framförande av Beethovens första pianokonsert (se litt.), visade orkestern i sina tuttipassager en benägenhet att stiga från normalstämningens 440 hz för a1 upp till 443 för att genast sjunka till utgångsstämningen, när pianot satte in. Vid instrument med fri i. uppstå en del intressanta intonationsproblem därigenom att en kromatiskt höjd ton (t. ex. ciss) är högre än en kromatiskt sänkt (dess) i melodiska sammanhang, medan omvända förhållandet råder i harmoniska sammanhang. I nedanstående tabell, där även det tempererade intervallet medtagits för jämförelsens skull, upptagas intervallvärdena för ciss och dess jämte deras cent och svängningstal, allt räknat från den lösa a-strängen i normalstämning (a1 = 440 hz). Jämförande art.: Tonsystem, Tempererad stämning. Litt.: R. Hövker, Fis—Ges? (1903); P. C. Greene, Violin intonation (i JASA 1937); B. van der Pol & C. Addink, Die Stimmung von Musikinstrumenten und Orchestern (i Philips tech-nische Rundschau 1939). Kj. S. 2. Inom orgelbyggeriet innebär i. i stort att ge ett orgelverk den konstnärliga slutbehandlingen i klangligt hänseende. Varje pipa justeras av intonatören vid placeringen på luftlådan i avseende till bl. a. luftmängd och upp-skärning, så att den erhåller av mensur och byggnadssätt betingad tonangivning, klang, styrka och tonhöjd. De olika stämmorna avvägas vidare mot varandra i enlighet med sina funktioner i orgelns disposition. — Jfr Orgelpipa, Orgeldisposition. B. K. Intonationsrulle, ett inom orgelbyggeriet stundom använt medel att förbättra en labialpipas tonansats (~>Skägg). Intonazione [-tånats^/na], ett instrumentalt förspel till kyrkligt sångstycke under 1500-t. Huvudsaki. förekom i. som orgelpreludium i liturgiskt sammanhang. Den är av ringa omfång och inledes oftast av liggande ackord, som övergå till passageavsnitt med starkt kadense-rande karaktär. De äldsta intonazionestyckena skrevos av A. Gabrieli, men publ. först 1593 tills, m. stycken av G. Gabrieli under titeln In-tonationi d’organo ... A. Gabrielis toccator, även de publ. 1593, kunna betraktas som utvidgade intonazioni. — Notex.: Se HAM nr 135 s. 146 (A. Gabrieli). — Litt.: AdHM. N.L.W. Intra'da el. e n t r a'd a, it., instrumentalt inledningsstycke av pompös karaktär. Namnet var vanligt under slutet av 1500-och under 1600-t., särsk. i svitmusik för instrumentalensemble (hos M. Franck, J. H. Schein m. fl.). Dessutom har i. i likhet med andra äldre bet. i enstaka fall tagits upp av nyare tonsättare. — Jfr Entrée, Uvertyr. Introduktion, it. introduzio'ne (av lat. introdu'cere, införa), inledande, vanl. långsamt parti, mera sällan fristående sats, i början av ett större cykliskt verk. Den viktigaste formen av i. är de i wien-klassiska instrumentalverk vanl. långsamma in-ledningspartierna till sonatformade förstasatser (t. ex. Mozarts Ess-dursymf. Köch. 550, Haydns D-dursymf. nr 104, Beethovens 7. symf.). Jfr Fransk uvertyr under ->Uvertyr. [-Intervallvärde-] {+Intervall- värde+} Cent Herz Melodiskt dess (b-mollskala) 8192/6561 384 549,4 Harmoniskt ciss (A-durklang) 5/4 386 550,o Tempererat ciss (dess) 12^2’= 1,25992 400 554,4 Melodiskt ciss (A-durskala) 81/64 408 556,9 Harmoniskt dess (b-mollklang) 96/75 428 563,2 23 24