I. O. G. T. I. kallas också stundom det omedelbart efter uvertyren följ, inledande numret el. scenen i en opera (t. ex. terzetten »Notte e giorno» i Mozarts Don Juan). — Jfr Prolog. I. B-n Introitus, lat., ingång, romerska mässans ingångspsalm. Introitus är ett urspr. romerskt moment, som icke återfinnes i österländska liturgier men närmast motsvaras av den bysantinska monogené's. Direkta motsvarigheter finnas däremot i västerländska liturgier (t. ex. i den am-brosianska, som i st. för i. har ingressa). Urspr. utgjordes i. av en hel psalm ur Psal-taren med antifon och Gloria Patri, antifoniskt sjungen, och torde ha införlivats med mässliturgin i samband med stationsgudstjänsternas införande på 400- el. 500-t. I. sjöngs medan den prästerliga processionen gick upp emot altaret. Förkortandet av i. till en enda vers kan föras tillbaka till 700—800-t., då det påvliga ceremo-nielet måste skäras ned för att passa kyrkor utanför Rom och enstaka andra större städer. Numera består i. av antifon, en psalmvers och Gloria Patri. Utförandet sker på följ. sätt. En, två el. fyra kantorer intonera antifonen, och kören fortsätter till versens början. Kantorerna sjunga versens första led, kören det andra. Av Gloria Patri sjunga kantorerna första ledet, kören det andra, varefter antifonen upprepas av hela kören. I Svenska Mässboken 1942 har i. i dess gammalkyrkliga form med sv. text införts för 23 sön- och helgdagar jämte tre i. för mässa med infogat skriftermål samt för nattvardsgudstjänst högtidligare form. Därjämte kvarstår som alternativ samt för övriga söndagar det s. k. in-troitus-sanctus (Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig osv.). — Litt.: Se under Kvrie. R.S. Invårtitü(rå), rumänsk folkdans i livligt tempo, utförd parvis under markerat stampande. Inventio'n (av lat. inve'ntio, uppfinning), täml. ovanlig bet. för korta, enhetliga stycken i kontrapunktisk stil, i många fall skrivna i pedagogiskt syfte. Det mest kända ex. är J. S. Bachs 15 två-stämmiga inventioner från 1723 (de 15 trestäm-miga benämnas i hdskrma sinfonior men kunna mycket väl betraktas som trestämmiga inventioner). Före Bach uppträder namnet sporadiskt och med växlande innebörd (hos t. ex. A. F. Bonporti i betydelsen svit). Förklaringen till att Bach kallat sina polyfona småstycken inventioner torde ligga i tidens musikestetiska betraktelsesätt, som i likhet med retoriken skilde mellan i n v e n t i o, uppfinningen, och 25 elaboratio, utarbetandet. Denna viktiga distinktion antydes också i Bachs eget företal till inventionerna; de musikstuderande skola däri få både ett övningsmaterial och en »försmak till komposition»: »auch zugleich gute inventiones nicht alleine zu bekommen, son-dern auch selbige wohl durchzuführen». Inventionernas stil återfinns i åtsk. av preludierna i Wohltemperirtes Klavier. Även ett antal moderna tonsättare ha återupptagit i. I. B-n Inventionshorn, en föregångare till ventilvalthornet (->Valthorn). Genom i ljudröret insatta utbytbara byglar av olika längd möjliggjordes utförandet av alla naturtonskalor på valthornet. Uppfinningen gjordes av den tyske hornvirtuosen Anton Joseph Hampel (1737—71). Omkr. 1770 överfördes konstruktionen även till trumpeten, i n v e n-tions trumpet. L-y Inversion ->Omvändning. Invitato'rium, lat., inbjudning el. uppmaning (näml, till Herrens lovsjungande), kallas i romersk liturgi antifonen till psalmen Veni'te (Ps. 95, i Vulgata 94: Kommen, låtom oss höja glädjerop till Herren), som i matutinen står främst, närmast efter inledningsversiklarna. I. torde ha införts i det romerska officiet efter mönster från benediktinorden, där det föreskrevs redan i den helige Benedictus’ Of-ficium divinum och i motsats till nuv. praxis vanl. sjöngs in directum (->Psalmodi). Liksom övriga antifoner varierat efter kyrkoårets växling (och i några fall utelämnad), är i. delat på två led. Melodin har för veckodagarna en enklare form av övervägande syllabisk karaktär samt en rikare (gruppmelodisk och melis-matisk) för festdagar. Karakteristiskt för utförandet av i. är, att det efter urgammal praxis upprepas helt el. delvis efter varje vers i psalmen Venite. I »Den svenska tidegärden» (A. Adell och K. Peters) består Venite av 3 verser med Gloria Patri. Här upprepas i. i sin helhet efter varje vers samt efter Gloria Patri. R. S. Inze'nga, José, spansk tonsättare (1828 —91), elev av MK i Madrid, där han från 1860 var prof, i sång, och av MK i Paris; uppskattad kompositör av zarzuelas. Verk: Para seguir una mujer (1851), Don Simplicio Bobadilla (1853), Un dia de reino (1854), Alhajado a cuatro reales (1866) o. a. zarzuelas. Utgav en saml. sp. folkvisor, Ecos de Espana (3 d., 1874—78). H. M-g I. O. G. T. ->Musikaliskt folkbildningsarbete, avd. Sverige. 26