I. O. T. Michail Ippolitov-Ivanov. I. O. T., ett musiksällskap, gr. 1878 i Linköping av tullförvaltaren K. S. Hol-min och E. Düring, vilken även var dess dirigent till 1882. Sällskapet, som särsk. under 1880- och 90-t. var en betydande faktor i Linköpings musikliv, har framfört kör- och orkesterverk, en del tills, m. Düringska kören i Norrköping. de Iparraguirre y Balerdi [-gi'ro i [-ba-lärdi'],-] {+ba- lärdi'],+} José Maria, spansk tonsättare och skald av baskisk härkomst (1820 —81), känd genom sången Gernikako ar-bola, en hymn till det heliga trädet i Guer-nica, som blivit baskernas nationalsång. Tppisch, Franz, österrikisk tonsättare (f. 1883 18/7), från 1938 bosatt i Guatemala City, där han 1939 blev militärmusikdirektör; leder även ensembleklassen vid National Cons. där. I:s verk, som visa gedigna kunskaper, äro skrivna i traditionell akademisk stil. Verk: 3 symf., nr 3 Sinfonia guatemalteca (1941), en violinkonsert o. a. ork.-verk samt kammarmusik m. m. G. M. Ippoli'tov-Ivano'v, Michail Michaj-lovitj, rysk tonsättare (1859—1935), dir. för MK i Moskva 1905—22, känd främst 27 genom färgstarka, stundom folkligt inspirerade orkesterverk, bl. a. »Kaukasiska skisser» (1894). I., som 1875—82 stud, vid MK i Petersburg (bl. a. komp, för Rimskij-Korsakov), verkade 1882—93 som organisatör och dir. för MK i Tiflis samt 1893—95 som prof, vid MK i Moskva. Ä båda dessa platser framträdde han därjämte som konsert- och operakapellm. I sina kompositioner byggde I. på traditioner från Musorgskij, Rimskij-Korsakov och Tjajkovskij, varjämte han under vistelsen i Tiflis trädde i kontakt med georgisk och arme-nisk folkmusik, som inspirerade honom till några av hans mest kända verk. Scenisk musik: Operorna »Ruth» (Tiflis 1886), »Azra» (Tiflis 1888), »Assia» (Moskva 1900), »Förräderiet» (1909), »Ole från Nordlandet» (Moskva 1915), »Bröllopet» (akt. 2—4 till Musorgskij s ofullb. opera, 1931) »Den sista barrikaden» (1933). Verk för ork.: En symf. op. 46 (1907), »Våruvertyr» (1881), symf. scherzo (1883), »Kaukasiska skisser» op. 10 (1894), »Iberisk svit» op. 42 (1895), »Armenisk rapsodi» op. 48 (1895), »På Volga», tondikt, op. 50, »Mzyri», tondikt efter Lermontov, op. 54 (1924), »Turkmenisk marsch» op. 55, »Turkmeniskt fragment» op. 62, »På Turkmenistans stepper» op. 65, »Tre tonbilder ur Ossian» op. 56 (1925), »Tonbilder från Uzbe-kistan» op. 69, »1917», symf. dikt op. 71, »Cata-lonisk svit» (1934), »Karelen», symf. (1935, ofullb.), »Rysk fantasi» för balalajka och ork. (1930). Kammarmusik: 2 stråkkvartetter op. 13 och op. 78 (över armeniska temata; 1934); en pianokvartett, »Kväll i Georgien» för harpa, flöjt, oboe, klarinett och fagott, en violinsonat m. fl. övriga verk: 2 kantater för kör och ork., 3 kantater för kör och piano o. a. körverk, duetter, sånger m. m. Litt.: »Mina hågkomster av 50 års rysk musik» (ry.; 1934; självbiogr.; eng. övers, i Mu-sical mercury 1937); S. Boguslavskij, I. (ry.; 1936). M. S. de Iradier, Sebastian, ->Yradier. Iran ->Persicn. Ireland [aizaland], John, engelsk tonsättare (f. 1879 13/8), en av de mest uppmärksammade från senare tid. Irelands verk ha starkt bidragit till den renässans, som engelsk tonkonst genomgått efter en lång nedgångsperiod och som började med Elgar och Delius. Liksom den förres är Irelands stil fast förankrad i klassicistisk-romantisk tradition men bär även spår av bl. a. fransk impressionism, samtidigt som den äger en bestämd personlig och typiskt engelsk prägel. 28