ITALIEN Musiken under 1700-talets slut. I stort sett uppvisade Italien vid slutet av 1700-t. endast inom operan några intressantare tonsättarpersonligheter. Tre italienare, som komp, under inflytande av Gluck, voro Piccini, A. M. G. Sacchini och A. Salieri. — Framstående tonsättare voro L. Cherubini och G. Spontini i Paris samt A. Salieri i Wien. — Komiska operor skrevos av Piccini, Sacchini, G. Sarti (verksam bl. a. i Khmn) och Salieri. Av it. tonsättare omkr. 1800 må nämnas D. Cimarosa, N. A. Zingarelli och G. Paisiello. — En betydande och av många utländska musiker eftersökt musikpedagog var Padre Martini i Bologna. Italiensk opera efter 1800. En förnyare av den komiska operastilen var G. Rossini, och hans Wilhelm Tell bildade utgångspunkten för senare fransk tradition inom den »stora» operan. Verk i denna genre, anknytande till Rossini, skrevo G. Donizetti och V. Bellini. Betydelsefullast i it. operakonst under 1800-t. var G. Verdi, som ägnade sitt liv åt skapandet av en medvetet nationell operastil. — Samtida med Verdi voro A. Ponchielli, som rönte visst inflytande av denne, vidare A. Mariano, F. Faccio och A. Boito, vilka i stället togo intryck av Wagner och ivrade för hans verk. P. Mascagni, R. Leoncavallo, U. Giordano och E. Wolf-Ferrari företräda den veris-tiska stilen. Världsberömda operor i mera lyrisk stil skrev G. Puccini. Delvis i dennes fotspår har F. Alfano vandrat. Framstående dramatiska sångartister voro L. Lablache, A. Cotogni, F. Ta-magno, M. Battistini, E. Caruso, T. Ruffo samt Angelica Catalani, Giuditta Pasta, Giulia Grisi, Adelina Patti och Luisa Tetrazzini. De it. sångtraditionerna företrädas i våra dagar av bl. a. Amelita Galli-Curci, Toti dal Monte, B. Gigli, T. Gobbi, G. de Lucca, E. Pinza och S. Baccaloni. Övriga musikformer efter 1800. Det oerhörda intresset för opera i Italien, som saknar motstycke i andra länder, och den stora framgången för genren på de flesta håll i västerlandet medförde, att instrumentalmusiken i hög grad undanskymdes i Italien. Först under senare hälften av 1800-t., då även orkestrar och körer bildades i många städer, började tonsättarna ägna större uppmärksamhet åt den rena instrumentalmusiken, och även inom operan blev orkesterns roll mera betydande. Till dessa tonsättare hörde G. Martucci, G. Sgambati och L. Sinigaglia. Omkr. 1900 skrev E. Bossi storartade körverk m. m., och F. Busoni komp, en rad betydande verk med såväl klassicistiska som nyromantiska drag; Busoni var också en framstående musikteoretiker. Emellertid trädde italienarna först på 1910-t. i närmare kontakt med de betydande stilströmningarna i Europa, impressionismen, expressionismen osv.; de mest betydande tonsättarna voro härvidlag I. Monte-mezzi, O. Respighi, I. Pizzetti, F. Alfano, M. Castelnuovo-Tedesco, V. Rieti och F. Santo-liquido samt F. Malipiero och A. Casella, de två sistn. företrädande en sorts »neoklassicism». Betydande kyrkomusik skrev L. Perosi. Till de yngre tonsättarna i Italien höra V. Tommasini, R. Pick-Mangiagalli, G. F. Ghedini, S. Salviucci, G. Petrassi, F. Lavagnino och L. Dallapiccola, vilka alla ägnat instrumentalmusiken stort intresse. I det moderna musiklivet i Italien dominerar emellertid fortfarande operaintresset. Uppmärksammade operaverk ha skrivits av bl. a. R. Zandonai, G. C. Sonzogno, F. Casavola och J. Napoli. — Kyrkomusiken företrädes av bl. a. L. Refice. Bland instrumentalister i nyare tid märkas M. Clementi, N. Paganini samt Bossi och Busoni. Nu verkande framstående instrumentalister äro E. Mainardi, R. Sabatini, M. Benedetti m. fl. Som utmärkta dirigenter i vår tid ha A. Toscanini, V. de Sabata, V. Gui, V. Bellezza, A. Erede m. fl. gjort sig kända. Nottryck och förlagsverksamhet. Under den första utvecklingen av nottrycket voro italienarna de ledande. År 1476 utgav U. Ha(h)n i Rom Missale secundum consuetu-dinem curiae romanae, och 1480 tr. i Venedig de första mensuralnoterna i F. Nigers Grammatica brevis. Den äldsta kända flerst. kompositionen helt i tryck var N. Burzios Musices opusculum, utg. 1487 i Bologna av U. de Rugeriis. De förnämsta nottryckarna omkr. 1500, bägge verksamma i Venedig, voro O. Scotus och O. dei Petrucci, vilken sistn. förbättrade tryckningen med typer. Bland venetianska musikförläggare under 1500-t. märkes i övrigt A. Gardano. De flesta nutida it. musikförlag finnas i Milano: G. Ricordi & C., Casa musicale E. Sonzogno och A. Carisch samt Fratelli Bocca, som utge tidskr. Rivista musicale italiana (gr. 1894). Bland övriga förlag må nämnas F. Bongiovanni i Bologna och A. De Santis i Rom; tidskr. La rassegna musicale (gr. 1928) tillhör Edizioni della Bussola i Rom. Nutida musikliv. Operakonsten har sitt hemvist framför allt på de berömda scenerna i Milano (Teatro alla Scala), Rom (Teatro delFOpera), Venedig (Teatro La Fenice), Bologna (Teatro Comu-nale), Genua (Teatro Comunale) och Neapel (Teatro San Carlo). 51 52