JAN SA sågs vara en av Italiens bästa, konserterade även utomlands, bl. a. i Amerika. Å. B. Janet & Cotelle -> Imbault. Janiczek, Julius, ->Hensel, Walther. Janfgro, Antonio, jugoslavisk vio-loncellist av italiensk härkomst (f. 1918 21/i), blev prof, vid MK i Zagreb 1939. J. har erhållit sin utbildning vid MK i Milano och för Alexanian i Paris 1935—36, där han även deb. Han har bl. a. konserterat i Europa (Skandinavien ffg. 1948), Nordafrika, Indonesien och Sydamerika. H. M-g Janitscha'rmusik el. »turkisk musik», den musik, som utfördes av janitscharer-na (av turk, yeni geri, ny trupp), dvs. den turkiska arméns elittrupper intill 1826, och som blev ytterst populär i Europa omkr. 1800. Det för j. karakteristiska instrumentuppbådet med blåsinstr. (picco-laflöjt och oboer) och rikligt slagverk (trummor, bäcken, triangel och »turkiskt klockspel», ty. Schellenbaum, eng. »Jing-ling Johnny») infördes till Västerlandet mot slutet av 1700-t. och fick en viktig funktion i militärmusiken. Den urspr. kontakten med j. förmedlades av landsknektarna på 1500-t., men först efter slagen vid Buda och Belgrad (slutet av 1600- och början av 1700-t.), där även musikinstr. togos som krigsbyte, vann den insteg i Europa. Mot slutet av 1700-t. återfinnes t. ex. bastrumman i opera- och symfoniork., och snart följde bäcken och triangel. Den senare förekom redan 1710 i Hamburgs operaork., och Grétry använde 1775 både bäcken och triangel i sin opera Den falska svartkonsten på Parisoperan. Hela den »turkiska musiken» återfinnes senare hos bl. a. Gluck (Ifigenia på Tauris, 1779) och framför allt Mozart (Enleveringen ur Seraljen, 1782) samt Spontini (Vestalen, 1807). Inom den symf. musiken ha Haydn (G-dursymf. nr 100, »Militär», 1794) och Beethoven (Die Ruinen von Athén op. 113 och 114, 1811, Die Schlacht bei Vittoria op. 91, 1813, och främst 9. symf. op. 125, 1823) begagnat sig av j:s instr. Även klavermusiken upptog vid denna tid éfterbild-ningar av denna tonkonst, t. ex. Mozarts A-dursonat Köch. 331. Litt.: P. Panoff, Das musikalische Erbe der Janitscharen (i Atlantis 1938); N. Bessaraboff, Ancient European musical instruments... (1941); N. Friis, Traek af Janitscharernes Historie (i DM 1943). H. M-g Janko-klaviatur ->Klaviatur. Jannac(c)oni [-kåzni], Giuseppe, italiensk tonsättare (1741—1816), från 1811 kapellm. vid Peterskyrkan i Rom. Som lärare till G. Baini utgör J. en förmed- 73 lande länk mellan Palestrina-tradition och -renässans. I sina verk, mest kyrkomusik och övervägande i flerkörig stil, framstår han som en av de sista företrädarna för Romskolan. De förvaras efter andra världskriget i biskopliga arkivet i Münster. O. S. Jannequin [gankä^n] (J a n e q u i n el. Jennequin), Clément, fransk tonsättare (1485—omkr. 1560), lärjunge till Josquin des Prez. J. gäller som skaparen av den nya franska körvisan (chanson) under 1500-t. och som dess populäraste företrädare. Omkr. 400 sådana körstycken av J. utgåvos av P. Attaignant m. fl. 1529 —69. Särsk. odlade J. den programmatiska sången med tonmåleriska drag (t. ex. La bataille); bl. a. utnyttjade han som den förste de parisiska gaturopen i konstmusiken. J. vistades trol. tidigt i Italien i tjänst hos skalden P. de Ronsards far. Omkr. 1520 uppehöll han sig i Paris, 1529 i Bordeaux och var senare anställd vid hovet hos hertigen av Guise. Åren 1545—58 verkade han som präst i Unverre, dep. Eure-et-Loir. Verk: Två mässor (1532,54), motetten Congre-gati sunt (1538), Pseaulmes de David traduictz en rithme francoise par C. Marot, et mis en musique (4-st.; 1549), Octante deux pseaumes de David... (1559), Sacrae cantiones seu mo-tectae 4 voc. (1553), Proverbes de Salomon mis en cantiques et ryme francoise (1554); chansons (inventions): La bataille, La prise de Boulogne, Le chant de Rossignol, Le chant des oyseaux, La guerre, La chasse, L’alouette och Las, povre coeur m. fl. (de 5 sistn. utg. av H. Expert i Les maitres musiciens de la renaissance frangaise 7:1; i del 1 av denna utgåva 5 andra körstycken). — Sopranst. till 1. och 2. Livre des inventions musicales (1555) och Le caquet des femmes (s. å.), ex. i MA:s bibi., samt 10. Livre des chansons (1545), ex. i UUB. Litt.: M. Cauchie, C. J. ... (i RdM 1922/23); dens., C. J.... (i Le Ménestrel 1927); dens., Les psaumes de J. (i Mélanges de musicologie offerts å L. de La Laurencie, 1933); J. Levron, C. J. Musicien de la renaissance ... (1948). I. S. Jansa, Leopold, böhmisk violinist och tonsättare (1795—1875), uppmärksammad solist och pedagog; musikdir. och prof, i violin vid univ. i Wien 1834—49. J. blev 1824 medlem av hovork. i Wien. Utvisad 1849 på grund av ställningstagande för de ung. revolutionärerna, var han verksam i London till 1868, då han återvände till Wien. Han skrev Rondeau concertant för 2 violiner och ork., 4 violinkons., kyrko- och kammarmusik, violinsoli m. m.; bland hans elever märkes Wilma Neruda. Å. B. 74