JIROVEC Joseph Joachim. nik und des musikalischen Vortrags (9 d.), Methodik des Klavierspiels m. fl. J :s bror, pianisten och tonsättaren A1 o y s Jirånek (1858—1950), stud. bl. a. komp, för Fibich och bedrev från 1881 pianoped. verksamhet i Charkov; skrev operan Dagmar, orkester-, kammar- och pianomusik samt sånger. Å.B. Jirovec ->Gyrowetz. Jitterbug [dgfttabog] (eg. »darrlus»), gemensam bet. för en rad amer. sällskapsdanser av okonventionell typ, ofta formlösa och påfallande våldsamma. Som allmänt täcknamn innefattar j. sålunda bl. a. charleston, black bottom, shag och lindy. Under 1940-t. blev j. närmast bara en annan beteckning för sistn. dans, som vid sidan av sin urspr., häftigt akrobatiska »form» fick en modifierad variant, bättre lämpad för restaurangbruk. Termen har även använts som öknamn på utövare av nämnda danser. K. R-n Joachim [jå'akim], Joseph, tysk violinist, pedagog och dirigent (1831—1907), sin samtids främste violinspelare och -pedagog. Som kammarmusikspelare inledde han en ny epok genom den av honom 1869 gr. Joachim Q u a r t e 11. För förståelsen av Brahms’ konst blev han av största betydelse. — LMA 1870. 107 Utbildad som barn av konsertm. vid Pestoperans ork., Szervaczinski, kom J. 1841 till MK i Wien (elev av J. Böhm), där han redan 1843 hade sin eg. debut, som 1844 följdes av framträdanden med Gewandhausork. i Leipzig. Här mottog han bestående intryck av Schumann, Mendelssohn och F. David och ersatte under de sista åren ofta den sistn. som konsertm. i Gewandhausork. Redan nu hade J. inlett sina turnéer; bl. a. gästade han London. Hans snabbt växande berömmelse förde honom 1849 till Weimar, där han blev konsertm. under Liszt. Dennes dominans kändes emellertid tryckande, varför J. 1854 accepterade ett erbjudande från Hannover som dirigent och soloviolonist vid hovkonserterna; från denna tid daterade sig hans vänskap med Brahms. Under sin verksamhet som ledare av MH i Berlin (från 1868) utvecklade J. sina yppersta egenskaper och fostrade snart sagt en hel violinistgeneration; bland svenskar kan nämnas J. Ruthström. J:s komp., som ansluta sig till Schumann, omfatta uvertyrer, 3 violinkons, (främst nr 2 d-moll »in ungarischer Weise» op. 11) o. a. verk med ork., violin- och altviolinstycken med piano m. m. Tills, m. A. Moser utg. han en violinskola (3 bd, 1902—05; fr. uppl. av H. Mar-teau; eng. uppl. av A. E. Moffat) och Beetho-vens stråkkvartetter. Till den sistn:s violinkons, skrev han kadenser; rev. Bachs solosonater och Beethovens sonater för violin. G. 1863—84 m. den österrikiska altsångerskan Amalie Weiss, eg. Schneeweiss (1839—99), som efter en snabb karriär som operaartist i bl. a. Wien (1854—62) och Hannover (1862—63) utvecklade sig till en av sin samtids främsta liedsångerskor (särsk. Schumann). Som kvartettspelare åtnjöt J. det främsta anseende genom den av honom bildade J o a-chim-kvartetten, vilken, utom J. som primarie, urspr. bestod av violinisten Ernst Schiever (1844—1915), altviolinisten Heinrich Karl Hermann de Ahna (1835—92) och violon-cellisten Wilhelm Müller (1834—97). I 2. violinstämman inträdde 1872 de Ahna, vilken 1892 ersattes av Johann Secundus Kruse (1859— 1927), som 1897 remplacerades av C. Halif. Alt-violinstämman anförtroddes 1872 åt Eduard Rappoldi (1831—1903) • och 1877 åt Emanuel Wirth (1842—1923), medan Müller 1879 lämnade plats åt R. Hausmann i cellostämman. Genom sina turnéer vann kvartetten världsrykte, främst genom tolkningar av Beethoven och Brahms. Under J:s sjukdom (1907) övertog Halif 1. stämman; efter grundarens död upplöstes ensemblen. Litt.: A. Moser, J. J. Ein Lebensbild (1898; 41908—10, 2 bd; eng. uppl. 1900); K. Storck, J. J. Eine Studie (1902); J. A. Fuller Maitland, J. J. (1905); H. J. Moser, J. (1908); S. Joachim -Chaigneau, Trois épisodes de la vie de J. (i RM 1940). — Brev: Johannes Brahms im Brief-wechsel mit J. J. (2 bd, 1908; utg. av A. Moser); Briefe an und von J. J. (3 bd, 1911—13; utg. av 108