JUGOSLAVIEN i fri, dels i rytmiserad form. Stora flertalet övriga visor stå i moll — ett mindre antal i Ahawa-raba (jfr notex. 2, nr 13) — och under senaste tid har ett litet antal satts i dur. Religiösa sånger föredragas i responsiv form, spec. de från Ukraina, övriga solistiskt, ev. med köromkväde. — USA:s bidrag till den judiska visan har varit dels dess popularisering bland icke-judar, dels en jazzifiering, med en viss förkärlek för tangoformen. Viktigare saml. av judiska visor, även i arr.: I. L. Cahan, Yiddish folk-songs (2 bd, 1912); A. Z. Idelsohn, Thesaurus of Oriental Hebrew melodies (10 bd, 1914—32); F. M. Kaufmann, Die schönsten Lieder der Ostjuden (1920); L. Sa-minsky, 10 Hebrew folk-songs and folk-dances (1924); M. Kipnis, 140 Volkslieder (1928); C. Kotylansky, Folks-Gezangen (1944); publikationer av J. Engel, A. Nadel (i Ost und West, 1901—22), dens., Jüdische Volkslieder, samt i utgåva av »Sällskapet för Judisk folkmusik» i Petersburg 1908—18. Symfonisk musik. Den moderna judiska konstmusiken representeras av två grupper: 1) den nationella skolan, som upplevt judaism som grundelement i sin andliga existens, samt 2) den abstrakta skolan, som fattar judiska inslag som ett tillskott till den moderna musikens stilelement. Av viktigare tonsättare kunna framhävas: E. Bloch, B. Schem, L. Bernstein, A. Copland, N. Nabokov, J. Engel, L. Saminsky, J. Achron, A. W. Binder, H. Coopersmith, M. Gnesin, A. Krejn, A. Veprik, Z. Zilberts, J. Weinberg, N. Shilkret, A. Tansman, D. Milhaud, M. Castel-nuovo-Tedesco, E. Toch och A. Schönberg. Av i Sverige boende judiska kompositörer ha följ, lämnat bidrag till den judiska musiken: A. Baer (d. 1894), M. Pergament samt L. Rosenblüth. Betr, bibliska musikinstr. se under resp, uppslagord: Kinnör, Nebel, Qeren, Sälis, Schöfär, Töf. Ügäb. Litt.: L. Sabanejev, The Jewish national school in music (i MQ 1929); S. Rosowsky, The music of the Pentateuch ... (1934); L. Saminsky, Music of the Ghetto and the Bible (1935); R. Lach-mann, Jewish cantillation and song in the isle of Djerba (1940); E. Werner & I. Sonne, The philosophy and theory of music in Judeo-Ara-bic literature (1941); A. Z. Idelsohn, Jewish music... (21944); E. Werner, The doxology in synagogue and church... (1946); dens., Lead-ing motifs in synagogue and plain song (s. å.); E. Kolari, Musikinstrumente und ihre Ver-wendung im Alten Testament (1947); E. Werner, The oldest sources of synagogai chant (1947); J. Yasser, Bibliography of and artides and books on Jewish music (1947); P. Graden-witz, The music of Israel... (1949); G. Saleski, Famous musicians of Jewish origin (1949); A. Sendrey, Bibliography of Jewish music... (1951). L. Rosenblüth Judith, opera i 5 akter efter F. Hebbels likabenämnda skådespel. Musik av N. Berg till egen text. Uppförd ffg.: Sthlm 1936. — Huvudroller: Judith (sopran), Holofernes (bas), Mirza (sopran), Ephra-im (tenor), Achior (baryton), Assad (tenor), Daniel (bas). Judith, »drame biblique», opera i 3 akter. Musik av A. Honegger till text av R. Morax. Uppförd ffg.: Monte Carlo 1926; Gbg 1935. Ju'el, Karin Sofia, f. E n g d a h 1, vissångerska och författarinna (f. 190 0 26/ö), har vunnit popularitet genom musikalisk smak och intim föredragskonst. J. började 1930 med visaftnar i sv. radio, deb. på konsertestraden 1933 i Sthlm och har turnerat inom och utom landet; även känd för grammofoninsjungningar. — Tills, m. sonen Bengt Järrel (f. 192 2 22/io) och dottern Inger Juel (f. 1926 18/B) har hon bildat Jueltrion. H.M-g Juel-Fre'deriksen [ju:l-], Emil, dansk musiker (1873—1950), mest känd för en rad lättillgängliga sånger och pianostycken. J., som bedrivit sång- och orgelstudier, var 1901—43 org. vid Apostelkirken i Khmn samt lärare vid Statens laererhöjskole. Har även skrivit kantater och mindre ork.-verk. Er-l Le jugement de Paris [la 3y3ma'i} da paTis], balett. Koreografi av J. Perrot, musik av R. Pugno. Uppförd ffg.: London 1846. J. innehåller en pas-de-quatre, komp, för och vid premiären också dansad av de berömda ballerinorna Fanny Cerito, Lucile Grahn, Carlotta Grisi och Marie Taglioni. — En parallell i modern tid är The judgment of Paris med koreografi av A. Tudor och musik av K. Weil, uppförd ffg.: London 1938. K. R-n JUGOSLAVIEN. Den sedan 1918 självständiga staten Jugoslavien, belägen i s. ö. Europa (omkr. 14 milj. inv. 1946), omfattar bl. a. kärnlanden Serbien, Kroatien och Slovenien; folkrepublik sedan 1945. I enlighet med landets heterogena karaktär i befolkningshänseende kunna starkt skiljaktiga utvecklingslinjer och -centra konstateras för olika delar av landet. I kulturellt avseende ha både Väster- och österlandet utövat inflytande, varvid slovener och västkroater mottagit impulser västerifrån, medan serberna tidigt orienterat sig mot öster; en mellanställning intaga här östkroaterna. De flesta folkslagen äro utpräglat musikaliskt livaktiga, och musikkulturen har åldriga anor. 153 154