KIRCHNER tonsättare (1692—1753), omkr. 1730 kantor vid domkyrkan i Königsberg; utg. en koralbok, i vilken mel. i SvK 1939 nr 177 återfinnes, möjl. komp, av K. Kirchner, Leon, amerikansk tonsättare (f. 1919), en av de mest lovande bland de yngre. K., som stud, för Bloch, Schönberg och Sessions, har särsk. uppmärksammats för en duo för violin och piano (1947), en pianosonat (1948) och en stråkkvartett (1949). Bland ungdomsverken märkes en pianokonsert. G. M. Kirchner, Fürchtegott T h e o d o r, tysk tonsättare och dirigent (1823—1903), lärare vid MK i Dresden 1883—90, tidigare organist i Winterthur och lärare i Zürich. Efter stud, för J. Knorr, C. F. Becker m. fl. blev K. 1843 den förste eleven vid nygr. MK i Leipzig. Bland hans Schumann-inspirerade verk märkas kammarmusik, ca 90 pianokomp., även för 2 pianon och 4 händer, pianoduetter (Alte Bekannte in neuem Gewande), sång-transkr. för piano, sånger m. m. — G. 1868 m. sångerskan Maria Schmidt, anställd vid teatern i Zürich. Litt.: Vera Schneider, T. K. (i SchwM 1947); T. K. Briefe aus den Jahren 1860—1868, utg. av P. O. Schneider (1949). Å. B. Kirk [ka:k], Harry, engelsk musiker (f. 1889 17/2), musikledare och kompositör i Frälsningsarmén, i vilken han blev medlem 1902. K. har skrivit ett stort antal vokala och instrumentala verk för blåsork., bl. a. Stand like the brave (1939), Songs of happiness 1 och 2 (1926 och 43), Melodies of joy (1946). P.A. KFrkkomusiikkilehti, finskspråkig tid-skr. för kyrkomusik, gr. 1925 och utg. av Suomen Kanttori-urkuriliitto och Suo-men Kirkkokuoroliitto. Huvudred.: H. Haapio 1925—34, L. J. G. Stråhle 1935— 38 och från 1939 A. E. Lintuniemi. A.F. Kirkman [ka/kman], eg. Kirchmann, Jacob, engelsk cembalobyggare av tysk börd (d. 1778), gr. av den ryktbara kla-verfirman Kirkman & Sons i London (före 1740). K., som kom till London omkr. 1725, arbetade först tills, m. B. Tschudi hos klaverfirman H. Tabel. Den rivalitet, som uppstod mellan K. och Tschudi, grundare av ->~Broadwood & Sons, sporrade båda till sådana prestationer, att deras instr. snart voro berömda över hela Europa. Från 1774 byggde K. även hammar-klaver. K. efterträddes av sonen J o s e p h och brorsonen Abraham K. År 1896 sammanslags företaget med pianofirman Collard i Lon 263 don. — En cembalo av K. (2 manualer och 4 register) finnes i Musikhistoriska museet i Sthlm. E. E. Kirkpatrick [ka:kpä'~], Ralph Leonard, amerikansk cembalist och klavi-kordspelare (f. 1911 10/0), har betecknats som sitt lands främste cembalist; sedan 1934 lärare vid Jaques-Dalcroze School of Music i New York. K. stud, för Nadia Boulanger (musikteori), Wanda Landowska (cembalo), A. Dolmetsch, Ramin m. fl. och undervisade 1933—35 vid Mozarteum i Salzburg; har konserterat i Europa och USA (sedan 1934), gjort grammofon-insp. och undersökningar ang. tolkningsproblem i 1600- och 1700-t:s kammarmusik samt utg. J. S. Bachs Goldberg-variationer (1938) m. m. Å. B. Kfrnberger, Johann Philipp, tysk musikteoretiker och tonsättare (1721—83), en av 1700-t:s mest inflytelserika musikskriftställare, vars ped. skrifter voro grundläggande ända in på 1800-t.; hans lärometoder ha dock av eftervärlden bedömts hårt. K. var elev till J. S. Bach (1739—41) och C. H. Graun. Efter att ha verkat som musiklärare i Polen kom han till Berlin och inträdde där som violinist i kungl. ork. År 1754 blev han kapellm. hos prinsessan Amalie och hennes lärare i komp. Bl. K:s övriga elever befunno sig Zelter och J. A. P. Schulz, vilken i hans namn utgav Die wahren Grundsätze zum Ge-brauch der Harmonie (1773). Beaktansvärt är K:s och hans lärjungars intresse för bl. a. Bachs och Händeis musik. Som musikteoretiker åtnjöt K. ett vidsträckt anseende, vilket åstadkom, att hans ped. metoder, som lida av en viss schematisk torrhet, under lång tid hindrade J. P. Rameaus och H. C. Kochs idéer att tränga igenom. Hans viktigaste skrift är Die Kunst des reinen Satzes (2 bd, 1771—79). Dessutom skrev han ett antal art. om musik i J. G. Sulzers Allgemeine Theorie der schönen Künste (2 bd, 1771—74). — K. utgav även komp, av Hassler, Graun och J. S. Bach. K:s komp., till övervägande del i den kontrapunktiska stil han nästan fanatiskt förfäktade och i stor utsträckning avsedda för ped. bruk, äro mindre betydande; dock ha t. ex. hans sånger rönt viss uppskattning. Skrifter: Der allezeit fertige Polonaisen- und 264