KLAVERUTDRAG och många andra. En betydelsefull nyorientering av pianostilen såväl klangligt som tekniskt innebar den impressionistiska musiken, främst hos Debussy och Ravel. Av övriga bidragsgivare till pianolitt. under decennierna kring 1900 må nämnas Reger, Busoni och Skrjabin. 1900-t:s internat. produktion för piano är ytterst omfattande och företräder en mångfald stilriktningar men är till den konstnärliga kvaliteten ytterligt ojämn. Bland de viktigaste tonsättarna må anföras Schönberg, Bartok och Hindemith. Litt.: J. A. L. de Méreaux, Les clavecinistes de 1637 å 1790. Histoire du clavecin... (1867); O. Bie, Das Klavier und seine Meister ... (1898); M. Seiffert, Geschichte der Klaviermusik (bd 1, s. å.; 3. uppl. av C. F. Weitzmann, Geschichte des Klavierspiels und der Klavier -litteratur, 21879); A. Prosniz, Handbuch der Klavier-Literatur (2 bd, 1887—1907); C. van den Borren, Les origines de la musique de clavier en Angleterre (1912; utökad eng. uppl. 1913); dens., Les origines de la musique de clavier dans les Pays-Bas (Nord et Sud) jusque vers 1630 (1914); G. Pannain, Le origini e lo sviluppo delFarte pianistica in Italia dal 1500 fino al 1730 circa (1917); W. Niemann, Die nordische Klaviermusik (1918); dens., Die Virginalmusik (1919); dens., Das Klavierbuch (u1922); H. Wes-terby, The history of pianoforte music (1924); A. Pirro, Les clavecinistes... (s. å.); C. Auer-bach, Die deutsche Clavicordkunst des 18. Jahrh:s (diss. 1928); R. Gress, Die Entwicklung der Klaviervariation von A. Gabrieli bis zu J. S. Bach (diss. 1929): G. Piccioli, L’arte pianistica in Italia ... (1931); A. Cortot, La musique fran^aise de piano (3 bd, 1931—44; eng. uppl. av bd 1, 1932); Lucia Neudenberger, Die Varia-tionstechnik der Virginalisten im Fitzwilliam Virginal Book (diss. 1935); A. Casella, Il pianoforte (1937); G. Schünemann, Geschichte der Klaviermusik (1940); W. Altmann, Verzeichnis von Werken für Klavier vier- und sechshän-dig... (1943); W. Apel, Masters of the key-board... (1947); E. Hutcheson, The literature of the piano... (1948); G. S. Bedbrook, Key-board music from the Middle Ages to the be-ginnings of the Baroque (1949; m. disk.); N. Dufourcq, Le clavecin (s. å.); M. Kenyon, Harpsichord music... (s. å.). — Antologier utg. av W. Apel, G. Benvenuti, J. Epstein, W. Me-rian, W. Niemann, L. Oesterle, G. Tagliapietra, W. Georgii m. fl. L B-n Klave'rutdrag (av ty. Klavierauszug), benämning på en till klaversats på två notsystem sammandragen notering av partituret till operor el. orkester- och körverk. Korsatsen och de vokala el. instrumentala solostämmorna bibehållas i fullständigt skick på särsk. system över klaversatsen. 291 Redan 1500-t:s överförande av vokalsatser till klavertabulatur kan betraktas som ex. på k. Eljest blev denna form av arr. vanlig först under 1700-t. Litt.: K. Grunsky, Die Technik des Klavier-auszugs... (1911); Marlise Hansemann, Der Klavier-Auszug von den Anfängen bis Weber (1943). I. B-n Klaviatu'r (av lat. cla'vis, nyckel; it. tastie'ra, fr. clavier, eng. keyboard). 1. Tangentraden hos klaver- och orgelinstrument och liknande. Dess uppgift är att medelst en mekanik överföra anslaget till den tonalstrande strängen el. pipan. K. är ordnad i två serier tangenter, en diatonisk nedre och en pentatonisk övre, vilka tillsammans ge en kromatisk skala. K:s omfång har under tiderna alltmer utvidgats från 1400-t:s 3 oktaver F—f2 och 1600-t:s 4 oktaver C—c3 till den moderna konsert -flygelns 7, A2—a4. Orgelmanualen omfattar vid moderna verk vanl. 56 tangenter C—g3. En utveckling av k. för att ge bekvämare greppmöjligheter är den 1882 av P. von Janko uppfunna Jankoklaviaturen med 6 tangentrader terrassformigt lagda över varandra. Uppfinningen har ej vunnit någon större spridning. Å. L-y 2. I orgeln benämnes en k. för händerna manual (av lat. manus, hand) och för fotterna pedal (av lat. pes, fot). — Jfr art. Spelbord. B. K. Klavicfmbel ->Cembalo. Klavicyli'nder, ett av E. Chladni konstruerat musikinstrument, tillhörande strykidiofonerna. K. utgör en utveckling av Chladnis egen ->-e u f o n. Tonen frambringas genom att avstämda metallstavar pressas mot en hartsad glasvals. Instr. är försett med en pianoklaviatur av gängse typ. Eh utvecklingsform av k. representeras av J. D. Buschmanns ->terpo-dion, som har en tonkaraktär, påminnande om violin och violoncell. Kj. S. Klavicyte'rium, K1 a v i z i t e'r i u m el. C 1 a v i c y t e'r i u m (it. cembalo verti-cale), en cembalo med upprättstående klangkropp. K. förekom redan på 1400-t. Trots dess fördelar framför den vanliga typen av cembalo — större tonstyrka och besparing av utrymme — byggdes k. på grund av sin komplicerade mekanism förhållandevis sällan. — Litt.: T. Norlind, Geschichte des Kla-viers (1939). E.E. Klavikord [-kå/rd] (av lat. cla'vis, nyckel, och cho'rda, sträng; ty. Klavichord, eng. clavichord, fr. clavicorde, it. clavi-cordo), klaviaturinstrument med ett 292