KLOCKOR komp. K. skrev även en opera, 2 oratorier, 9 mässor o. a. körmusik m. m. de Klijn [- kle^n], Nap, holländsk violinist (f. 1909 10/8), elev av MK i Amsterdam. Jämte sin verksamhet som solist och orkestermusiker har K. särsk. ägnat sig åt kammarmusik och bl. a. tills, m. pianisten Alice Heksch (f. 1912 12/2) företagit framgångsrika turnéer i Europa (bl. a. Danmark) och Sydafrika. Kli'ndworth [-vårrt], Karl, tysk pianist och pianopedagog (1830—1916), känd genom sitt 1882 i Berlin gr. piano-inst., genom sammanslagning 1893 ombil-dat till K1 i n d-worth-Schar-w e n k a-K o n s e r-v a t o r i u m. K., som var elev av Liszt, verkade som högt ansedd pianolärare 1854 —68 i London och 1868 —81 vid MK i Moskva; välkända äro hans kla- verutdrag till bl. a. Wagners musikdramer och rev. uppl. av Beethovens pianosonater samt Chopins samtl. pianokompositioner. G. P. KlFngenberg, Alf, norsk pianist och musikpedagog (1867—1944), verksam i USA 1903—23. K. stud, piano för Erika Nissen, därefter vid MH i Berlin och för bl. a. Barth; deb. i Oslo 1896. I USA öppnade han efter flerårig lärar-verksamhet en egen musikskola i Rochester, N. Y., vilken till den grad väckte industrimännen George Eastmans intresse, att den gav impulsen till upprättandet av Eastman School of Music i Rochester, vars förste dir. K. var (1921—23). Han återvände sedan till Europa och var huvudsaki. bosatt i Paris. H. K. Klingler, Karl, tysk violinist och tonsättare (f. 1879 U12), känd främst som gr. av Klingler-kvartetten (1905), vilken fortsatt traditionerna från Jo-achim-kvartetten. K., som utbildats av bl. a. Joachim och Bruch i Berlin, nådde snart rykte som Bach-spelare. Efter verksamhet som konsertm. i Philharm. Orch. i Berlin 1901—02 blev han 1903 lärare och 1910 prof, i violin vid MH där. Som kammarmusikspelare åtnjöt K. det främsta anseende, först som altviolinist i Joachim-kvar-tetten 1906—07 och sedan som primarie i egen kvartett till 1935. Denna bestod dessutom av violinisten Richard Heber, altviolinisten Fri-dolin Klingler och violoncellisten Max Bald- 301 ner, senare ersatt med Francesco von Men-delssohn. K. har skr. en symf., en violinkons., 3 stråkkvartetter o. a. kammarmusik, sånger m. m. samt utg. Die Grundlagen des Violin-spiels. H. M-g Klint, Fredrik Wilhelm, pianopedagog (1811—94), organist vid Franska reformerta kyrkan i Sthlm 1842—50 och i Östergarn på Gotland 1859—78. K. stud, för van Boom och vid MK i Sthlm. Han skrev 6 stråkkvartetter, körer, orgel- och pianomusik samt sånger. Å. B. af Klintberg, Catarina (Carin) Märta Elisabeth, f. Westerberg, pianist (1880 —1940), välkänd kammarmusikspelare och ackompanjatör. — LMA 1928. K. stud, för Hilda Thegerström vid MK i Sthlm och framträdde bl. a. som solist och tills, m. Wilhelmi-trion (även utomlands). Å. B. Klockare, en tjänst som infördes inom den sv. protestantiska kyrkan under 1500-t:s senare del och motsv. den katolska kyrkans custos ecclesiae (ty. Klister), vilken hade vård om kyrkorummet och dess inventarier samt hade att ombesörja klockringningen. Under Karl den stores tid var ringaren (cam-panarius) en betydelsefull person, vanl. av hög prästerlig ställning, men blev efterhand en vanlig kyrkotjänare med skyldighet att ombesörja ringning, anskaffa ljus och hel. olja samt hålla uppsikt över korböckema. Det var först reformationen, som utökade k:s ämbete med sångarens kall: »han skall befrämja Guds ord med sjungande, läsande och andra ting», dvs. tjänstgöra som försångare och skollärare. Flerstädes i Sverige stadgades, att k. skulle leda sången i församl. utan orgelverk och eljest vid jordfästning el. andra kyrkliga förrättningar, då orgelspel ej förekom. När organister och specialutbildade kyrkosångare (kantorer) vunno inträde i församl. minskades k:s rent mus. tjänstgöring, men han fick på 1800-t. i gengäld olika publika uppdrag: vaccinering, åderlåtning, upprättande av offentliga inlagor etc. Av hans musikaliska verksamhet kvar-levde blott skyldigheten att ringa (el. att i förekommande fall hålla uppsikt över ringarlaget). Litt.: G. Thulin, Utredning angående kloc-kar-, organist- och kantors-(kyrkosångar) befattningarna (2 d., 1919); C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932); dens., Från kyrko-och hovmusik till offentlig konsert... (1942). B. Hbs Klockcymbel ->Klockspel 2. Klockor (ty. Glocken, eng. bells, fr. cloches, it. campane), till slagidiofonernas grupp hörande tonverktyg. 302