KOCHNO utbildning i Tyskland och var 1912 elev av K. Kämpf i Berlin. Sedan han 1910 avlagt musik-lärar- och kyrkosångarex. vid MK i Sthlm var han verksam som musikanmälare i Aftontidningen och från 1916 i Stockholms-Tidningen. K. var en rikt utrustad konstnärlig begåvning, som även sysslade med författarskap och landskapsmålen. Som tonsättare var han utpräglad lyriker. Med åren utvecklade han en personlig stil, som funnit sitt bästa uttryck i den intimare genren, där den exotiskt färgade sångsaml. Die geheimnisvolle Flöte (1919) el. de nordiskt kärva, arkaiserande tonsättningarna till L. Lucidor och L. Wivallius i Gammalswen-ska Wijsor (1919) bäst vittna om hans egenart. — Ms. deponerade i MA:s bibi. Verk (u. n.): Ork.-fantasin 1 Pans marker (1917), Ballad för piano och ork. (1919), Romans och Serenad för violin och ork. (1914) o. a. ork.-verk; pianokvintett F-dur (1916), violinsonat e-moll (1913), violoncellsonat; Havsstäm-ningar (1917; även orkestrerade) m. fl. pianostycken; sångsaml. Exotiska sånger (1914), Stilla visor (1916), Morgenländische Liebeslie-der (1917) och Die wilden Schwäne (1918). Litt.: F. H. Törnblom, S. von K. (i Ord och bild 1936); art. av Kaju von Koch, C. Nordberger och W. Seymer i Musikmänniskor (1943). B. W-r Kochno [fr. uttal: kåfnå'], Boris, fransk balettorganisatör och scenarioförfattare av rysk börd (f. 1903), anställd som sekr. hos S. Djagilev 1922 och en av dennes främsta medarb. Med artistisk fantasi förf. K. scenarion till ett flertal baletter, ss. Les fåcheux, Les mate-lots, La pastorale, Le bal och Le fils prodigue. År 1932 knöts han till Ryska Monte Carlo-baletten som konstnärlig medarb. och skrev för dess räkning Cotillon och Jeux d’enfants, men snart lämnade han denna ensemble för att tills, m. G. Balansjin gr. ett nytt sällskap. Efter andra världskriget gr. K. 1945 i Paris i förening med R. Petit Les ->B allets des C h a m p s-É 1 y s é e s. K. R-n Kocian [kåTs^n], Jaroslav, tjeckisk violinist (1883—1950), son till violinisten och kyrkomusikern Julius K. (1852—1913) och elev till Sevcik samt Dvorak (komp.) vid MK i Prag (Praha). K., som deb. 1901 och därefter turnerade i Europa och Amerika, blev 1929 ord. lärare i mästarklassen vid nämnda kons. Han skrev en rad briljanta verk för sitt instr. (Lullaby, Se-renade D-dur, Dumka o. a.) samt kyrko- och populärmusik. G. N. B. Kock, A u g u s t i n(u s), konsertsångare, baryton (f. 1886 2/O, känd röstpedagog, lärare vid Uppsala musikskola 1933—46. Som sångare har K. gjort en betydande insats för samtida svensk romanskonst, bl. a. för J. Erikssons och W. Peterson-Bergers (även i utlandet). Utbildad av bl. a. Ca-roline Östberg, O. Lom-berg och Lilli Leh-mann, deb. K. 1911 på K. teatern i Sthlm och inledde s. å. sin konsertbana. Åren 1915—21 var han kantor i Katarina kyrka i Sthlm (kantorsex. vid MK där 1916); 1915 började han som sångpedagog i Sthlm, där han sedan 1940 förestår en bel- cantoskola; har lett sångklasser i Västerås, Örebro och Uppsala samt 1920—47 årl. sommarkurser över hela landet i tonbildning och sångföredrag. Litt.: S. E. Svensson, A. K.... (21942). G. P. (von) Koczalski [kåtfa'1-], Raoul Armand Georg, polsk pianist och tonsättare (1885—1948), särsk. berömd för sina föredömliga Chopin-tolkningar. K., som spelade offentligt redan vid tre års ålder, vann från 1892 stora framgångar under talrika turnéer (Sthlm ffg. 1895); bodde från 1935 i Berlin, senare i Paris. Han skrev operor o. a. scenisk musik, symf., piano-, violin-och violoncellkons., kammar- och pianomusik, sånger m. m., Frédéric Chopin (1909; även fr. och it. uppl.); även grammofoninsp. Å. B. Koczirz [kåTjirs], Adolf, österrikisk musikhistoriker (1870—1941), dr phil. 1903, ämbetsman. K. bedrev forskningar inom äldre lutmusik m. m., som han även utg. i bearb. i DTÖ 18: 2 och 25: 2. Å. B. Koda ->Coda. KODA, förk. för ->Internationalt Förbund til Beskyttelse af Komponistrettig-heder i Danmark. KODÄLY, ZOLTÄN. Bland Ungerns nuv. tonsättare intar efter B. Bartoks död 1945 hans vän och vapenbroder Zoltån Kodåly [kå'da:j], f. 1882 18 /12 i Kecskemét, obestritt främsta platsen. Hans utomordentliga anseende och hans viktiga funktioner inom landets musikliv — särsk. som fostrare av yngre tonsättargenerationer — motsvaras av ett stadgat internationellt rykte. Detta grundades med hans genombrottsverk, Psal-mus hungaricus (1923), och var länge 315 316