KRENEK framgång, och bl. a. de båda första symf. (1921 resp. 22) bidrogo till att hastigt göra honom ryktbar. Till de centrala verken från denna period höra operorna Zwingburg, Der Sprung über den Schatten och Orpheus und Eurydike; i den andra av dessa, en farsartad komisk opera till egen text, experimenterar K. redan med karikerande av populärmusikingredienser (foxtrot, vals etc.). Inflytelser från Hindemiths »Gebrauchsmu-sik» och Stravinskijs neoklassicism jämte några års praktisk verksamhet som teaterkompositör, dirigent, programkommentator etc. vid operorna i Kassel (assistent 1925—27) och Wiesbaden (1927) ledde till en stilomsvängning och en utveckling till ett lättillgängligare tonspråk, förenat med modern klatschighet och starka parodiska inslag. Mest typisk härför blev operan Jonny spielt auf. Efter att först ha refuserats av flera operascener uppfördes verket 1927 i Leipzig, gavs därefter på mer än 100 scener och övers, till 18 språk. Det konstnärliga värdet motsvarar knappast framgången, som nog till stor del berodde på den brokigt banala handlingen (av K. själv). Musiken, som är tonal, delvis t. o. m. Puccinibefryndad och starkt infiltrerad med jazz (trivial europeiserad sådan), höjer sig sällan till någon ideell nivå. I stort sett i samma fotspår följde 3 enaktare, däribl. den groteska satiriska operetten Schwergewicht oder Die Ehre der Nation, samt en »stor opera», Leben des Orest (1928—29), alltjämt med starka jazzinslag. Dessa verk hade likaledes framgång ehuru i mindre skala. I övrigt kännetecknas denna period av en viss återgång till traditionellt romantiska stilmedel, främst anknytande till Schubert, ss. i sångcykeln Reisebuch ans den österreichischen Alpen (1929), »sentimentala, ironiska och filosofiska skisser i stil med Schuberts Winterreise», enl. K. själv. Omkr. 1930 började K., som åter bosatt sig i födelsestaden Wien, att på nytt intressera sig för atonalismen, nu i dess radikalaste form, tolvtonssystemet. I en del övergångsverk upptog han alltmer tolvtonsgrupper, bl. a. i den ståtliga Kantate von der Vergänglichkeit des Irdischen till 1600-talsdikter (1932). Steget fullt ut tog K. i operan Karl V. Sedan dess har han konsekvent arbetat vidare på denna linje under ständiga försök, att göra tolvtonstekniken till ett allt smidigare konstnärligt redskap, ehuru han jämnsides därmed också skrivit en del mer populärt inriktade verk. Viktiga etapper visa stråkkvartett nr 6 (1936) och 12 var. för piano (1937), baletten Eight-column line (1939) och operan Tarquin (1940). Från 1941 daterar K. själv ytterligare en ny utvecklingsfas, betingad av musikhistoriska studier och särsk. influerad av medeltida polyfoni; huvudverk i denna stil äro körverket Lamentatio Jeremiae Prophetae (1941—42), stråkkvartett nr 7 (1943— 44) och symfoni nr 4 (1947). Under 1930-t. var K. verksam som skribent, tidskriftsred. och föreläsare samt hade diverse organisatoriska uppdrag. I USA undervisade han vid Vassar Coll. nära New York och var 1942—47 ledare för musikinst. vid Hamline Univ., S:t Paul (Minn.). — Amer. medb. 1945. Scenisk musik: Operorna Zwingburg, scenisk kantat (1922; Berlin 1925), Der Sprung über den Schatten (1923; Frankfurt a. M. 1924), Orpheus und Eurydike (1923; Kassel 1926), Jonny spielt auf (1925—26; Leipzig 1927; Gbg 1930), Der Diktator (1926), Das geheime Königreich (1926— 27; Kassel 1928), Schwergewicht oder Die Ehre der Nation (1927; Kassel 1928). Leben des Orest (1928—29; Leipzig 1931), Karl V (1932—33; Praha 1938), Cefalo e Procri (1933—34; Venedig 1934), Tarquin (1940; Vassar Coll. 1941; Köln 1950), What price confidence (1945—46) och Dark waters (text av tonsättaren; 1950; Los Angeles 1951); baletterna Mammon (1925; München 1927), Der vertauschte Cupido (1925) och Eight-column line (Hartford, Conn., 1939); skådespels-musik till bl. a. Vom lieben Augustin (Kassel 1925), Der Triumph der Empfindsamkeit (Goethe; Kassel 1926), En midsommarnattsdröm (Heidelberg 1926) och Marlborough s’en va-t-en guerre (marionettspel; Kassel 1927). Verk för ork.: 5 symf.: op. 7 (1921), op. 12 (1922), op. 16 (1922), nr 4 (1947) och nr 5 (1949); symf. för blåsare och slagverk op. 34 (1924— —25), Kleine Symphonie op. 58 (1928), 2 con-certi grossi op. 10 (1921) och op. 25 (1924), Sym-phonische Musik för 9 instr. op. 11 (1922), 7 Orchesterstücke op. 31 (1924), Potpourri op. 54 (1927), Thema und 13 Variationen op. 69 (1931), Campo Marzio, uvertyr op. 80 (1937), Sympho-nisehes Stück för stråkork. op. 86 (1939), I won-der as I wander, symf. sats i form av var. op. 94 (1942), Tricks and trifles (1945; efter Hurri-can-var. för piano), Sinfonische E^egie för stråkork.T (1946); kons, för 2 pianon (1951), 4 pianokons.: nr 1 Fiss-dur op. 18 (1923), nr 2 op. 81 (1937), nr 3 (1946) och nr 4 (1950), violinkons. op. 29 (1924), Concertino för flöjt, violin, cembalo och stråkork. op. 27 (1924), Kleines Konzert för piano, orgel och kammarork. op. 88 (1939—40), kons, för violin och piano med kammarork., kons, för harpa och kammarork. (1951) m. fl. Körverk: Cantata for wartime för damkör och ork. op. 95 (1943), Kantate von der Vergänglichkeit des Irdischen för sopransolo, kör och piano op. 72 (1932), Aegrotavit Ezechias, motett för damkör och piano (1945); för kör a cap.: Die Jahreszeiten (F. Hölderlin) op. 35 (1925), Kleine Kantate (Goethe) op. 51 (1927), Jagd im Winter (F. Grillparzer) för manskör op. 74 (1933), Pro-prium Missae in festo SS. Innocentium för damkör op. 89 (1940), Lamentatio Jeremiae Prophetae op. 93 (1941—42), 5 prayers för damkör (1944), The Santa Fé time table (1945), In Pa-radisum, motett för damkör (1946), O would I were, kanon (1946) o. a. 397 398