KRENTZL1N Edmund Kretschmer. Hermann Kretzschmar. Kammarmusik: 7 stråkkvartetter: op. 6 (1921), op. 8 (1921), op. 20 (1923), op. 24 (1923—24), op. 65 (1930), op. 78 (1936) och op. 96 (1943—44); stråktrio (1948); Triophantasie för violin, vio-loncell och piano op. 63 (1929), 2 violinsonater: nr 1 fiss-moll op. 3 (1919) och nr 2 (1944—45), en altviolinsonat (1948); Serenade för klarinett, violin, altviolin och violoncell op. 4 (1919), so-natin för flöjt och altviolin (el. klarinett) op. 92: 2 (1942), trio för klarinett, violin och piano (1946), Kleine Suite för klarinett och piano op. 28 (1924); soloverk: 2 violinsonater op. 33 (1924 —25) och nr 2 (1948), altviolinsonat op. 92:3 (1942), svit för violoncell op. 84 (1939) o. a. Verk för piano och orgel: 4 Bagatellen för piano 4 händer op. 70 (1931); 5 sonater: Ess-dur op. 2 (1919), op. 59 (1928), op. 92:4 (1943), nr 4 (1948) och nr 5 (1950), 5 sonatiner op. 5 (1920), Toccata und Chaconne op. 13 (1922), 2 sviter op. 26 (1924), 5 Klavierstücke op. 39 (1925), 12 Variationen op. 79 (1937), 12 kurze Klavierstücke op. 83 (1938), Hurrican variations (1944); 8 Klavierstücke (1946), George Washington variations (1950). — Orgelsonat op. 92:1 (1941). Sånger: La C orona (J. Donne), 7 sonetter för mezzosopran, baryton, orgel och slagverk op. 91 (1941), The Holy Ghosfs arch (J. Donne) för mezzosopran och 4 instr. op. 91a (1941); sångcykler med piano: Reisebuch aus den ös-terreichischen Alpen op. 62 (1929), Durch die Nacht op. 67 (1930—31), Gesänge des späten Jahres op. 71 (1931), The ballad of the rail-roads (1944); Lieder: op. 9 (1921), op. 15 (1922), op. 19 (1923), op. 30 (1924), O Lacrimosa... (R. M. Rilke) op. 48 (1926), 4 Gesänge op. 53 (1927), 3 Gesänge (Goethe) op. 56 (1927), Fiedellieder (T. Storm och T. Mommsen) op. 64 (1930), 5 Lieder (F. Kafka) op. 82 (1937—38); konsertarior, duetter m. m. K. upphörde med op. 96 (1943—44) att opus-beteckna sina verk. Skrifter: Über neue Musik... (1937; eng. övers.: Music here and now, 1939), Studies in counterpoint based on the twelve-tone tech-nique (1940), Selbstdarstellung (1948; själv-biogr. med verkfört.), Musik im goldenen Wes-ten ... (1949), Kurzer Rechenschaftsbericht (i SchwM 1950), tidskr.-art. m. m. Litt.: A. Weissmann, E. K. (i Modern music 399 1928); J. M. Schneider, E. K. (i RM 1930); S. Günther, Der Kurs in E. K:s jüngstem Schaf-fen (i Die Musik 1931); H. Fichtner, E. K.... (i ÖM 1947); R. Erickson, K:s later music (1930— 1947) (i MR 1948; med verkfört.); W. Reich, E. K:s Arbeit in der Zwölftontechnik (i SchwM 1949). G. B. Kre'ntzlin, Richard, tysk pianopedagog (f. 1864), elev till T. Kullak och A. Becker; utgav ett stort antal instruktiva saml. för piano, bl. a. Neue Etüdenschule (7 h., 1921). L.S. Kre'sånek, Josef, slovensk tonsättare och musikhistoriker (f. 1913 20/i2), dr phil., utbildad vid MK i Praha (Prag) av bl. a. Novåk. K. har främst skrivit kammarmusik, däribl. en pianokvartett (1935) och en pianotrio, vidare solosånger med ork., pianostycken m. m. Som musikhistoriker har han främst ägnat sig åt slovensk folkmusik. Litt.: E. Zavarsky, Sücasnå slovenskå hudba (1947). G.M. Kre'tschmer, Edmund, tysk tonsättare och organist (1830—1908), verksam i Dresden, hovorganist där 1863—1901. Prof:s tit. 1892. K., som var elev av bl. a. J. Otto, dirigerade 1850—70 skilda musikfören. i Dresden och blev 1880 ledare för Hofkirches kör. Som tonsättare gav han sitt bästa i operorna Die Folkunger (Dresden 1874; därur en ofta framförd krö-ningsmarsch) och Heinrich der Löwe (Leipzig 1877), i stilen influerade av Meyerbeer och Wagner. Verk (u. n.): Operorna Der Flüchtling (Ulm 1881) och Schön Rotraut (Dresden 1887). körverk, däribl. 4 mässor, Pilgerfahrt, Sieg im Gesang, Geisterschlacht (1865; för manskör) o. a. — Litt.: O. Schmid, E. K. (1890). E.S-m Kre'tzschmar, August Ferdinand Hermann, tysk musikforskare, -pedagog och dirigent (1848—1924), en av den moderna, på form- och stilhistoria inriktade och med egna metoder arbetande musikforskningens grundläggare. K. stud, filologi i Leipzig, där han 1871 disputerade på en avh. om Guidos av Arezzo notskrift, De signis musicis, och samtidigt verkade som lärare vid MK och som anlitad dirigent. Efter ett tiotal år i Rostock återkom han 1887 till Leipzig som musikdir. vid univ. och docent i musikhistoria, e. o. prof. 1895; tillträdde 1904 professuren i musikforskning vid univ. i Berlin, där han 1909—20 även var dir. för MH. K., som dessutom innehade ett flertal förtroendeposter, blev Geheimer Regierungsrat 1908. — LMA 1915. 400