KYRKOMU SIK Bland no. tonsättare av k. märkas L. M. Lin-deman, O. Winter-Hjelm, C. Cappelen, J. Haar-klou. P. Steenberg, E. Alnaes, F. Valen, A. Sandvold, L. Nielsen, C. Baden, R. Karlsen, K. Nystedt. Litt.: G. Reiss, Musiken ved den middelalder-lige Olavsdyrkelse i Norden (1912); O. M. Sandvik, Norsk kirkemusik... (1918); dens., Norsk koralhistorie (1930); dens., Gregoriansk sang... (1945). Ö. G. Kyrkomusiken i Finland. Den medeltida k. i Finland har talrika minnesmärken från början av 1100- fram till 1500-t., främst i omkr. 10 000 pergamentblad från olika liturgiska codices. Forskningen har således möjlighet att ingående undersöka k:s utveckling i Finland och på denna grund redan nu göra vissa uttalanden. Den äldsta grvppen minnesmärken (från 1000-t:s slut samt 1100- och 1200-t.) använder neum- och romansk koralnotskrift och härrör från kyrkoprovinsen Köln. Melodiken röjer förklarligt nog ofta den »germanska» koraldialekten. Sekelskiftet år 1300 bet. den romanska traditionens genombrott: ca 1330 antog biskop Bengt off. dominikanernas liturgi, och Missale Aboense, den äldsta mässbok som tryckts enkom för Finland (Lybeck 1488), är ett dominikanmissale med spec. tillägg (12 hdskr. blad) för Äbo stifts räkning. Under medeltiden förekom i Finland även självständig koralkomp, efter dominikanska förebilder. Spec. intressanta ex. härpå äro sekvenser och rimofficium till den hel. Henrik. Inte ens reformationen bröt alldeles den rom. traditionen: ännu Codex Chanuti (1616) innehåller 4 fullst. ser. ordinarie-melodier (»In Diebus Dominicis», »In Summis Festis», »In Festo Paschae» och »In Festo pentecostes» samt rester av en 5. »In Simplicibus Festis») i form av Kyrie jämte motsv. Gratia på samma melodi. Dessa ser. återfinnas med små skillnader t. o. m. 1702 i den av biskop Gezelius d. y. utgivna Yxi Tarpelinen Nuotti-Kirja (En Nödvändig Not-Bok), som delvis användes ännu på 1800-t. Kyrie-mél. äro både hos Chanuti och Gezelius trefaldiga, då de däremot i Codex Westh (1546) äro fyrfaldiga och i ett graduale från Uskela (1518) tre- till sjufaldiga. Övriga viktiga skillnader äro förkortade me-lismer (spec. i jul- och pingstser.) samt vissa melodiska förändringar. Gloria och Laudamus höra oskiljaktigt ihop såväl i Codex Chanuti och Westh som i M. Agricolas Messu eli Herran Echtolinen (Mässan el. Herrens Nattvard, 1549) m. fl.; så även hos Gezelius, som emellertid uteslutit dem i alla ser. utom i den för vanliga helgdagar och vidtagit förändringar i mel., delvis efter rikssvenskt mönster. Även Gratia, som allm. sjungs med Kyriets melodi, har Gezelius format under sv. inflytande. I Codex Westh påträffas en hel avvikande lydisk melodi. Credo följer på pre dikan och bör enligt Agricolas mässa läsas. Codex Westh har däremot en gammal lat. recitationston och Codex Chanuti en vanlig Cre-dointonation, som fortsätter mensurerad, tydl. efter sv. mönster. Hos Gezelius saknas Credo, men Notae Psalmorum, en i samma bok ingående koralpsalmbok, upptager 2 trosbekännelsepsalmer. Hos Gezelius saknas den traditionella reci-tationstonen för bönerna, välsignelsen, epistlarna och evangelierna. Instiftelseorden och litanian äro omtolkade, än till dur, än till moll. Är 1837 utgav A. Ehrström Suomalainen Messu ... med Haeffner som förebild, och därmed bröts den greg. traditionen definitivt. Endast 2 stympade och förändrade melodifragment återstodo. Först i nyaste tid ha strävanden att uppliva den gamla traditionen förekommit. En ny uppl. (Messu-sävelmistö, 1951) av 1923 års fi. mässbok utökas även med traditionella mässkomp., däribland introitusantifoner för hela kyrkoåret. Den protestantiska kyrkovisan vann tidigt fotfäste i Finland. Därom vittnar -^-Piae Cantiones... (1582), i vilken ingår även ett antal mel. av synbarligen inhemskt ursprung. Senare avstannade allt kompositionsarbete. I koralpsalmböckerna förekomma endast ty. koraler, som jämte sv. importerats från Sverige. Ända in i vår tid ha t. ex. flera av prästen Waldis’ mel. bibehållits i psalmböckerna, fast de försvunnit från de moderna ty. sångsaml. Med romantiken på 1800-t. begynte skaparådran åter flöda, och den andliga fi. folkvisan har riktat koralpsalmböckerna med många värdefulla mel., vilka delvis upptagits även i den finlandssvenska koralpsalmboken. Om flerst. konstsång i våra kyrkor vet man föga före 1600-t. De flesta forskare antaga dock, att sådan sång förekommit långt tidigare, åtminstone i Äbo domkyrka. Några 2-, 3- och 4-st. sånger i Piae Cantiones stöda också ett sådant antagande, men fasta hållpunkter saknas ännu. I modern tid ha k.-dagar och -fester av olika slag varit av vital betydelse för den kyrkliga konstmusikens utveckling. År 1889 anordnades i Viborg ett första kantors- och organistmöte med kyrkokonsert och diskussioner på sitt program. Som en följd av detta möte gr. 1907 i Åbo Suomen Kanttori-urkuriliitto (Finlands Kantor-organistförbund) och 1927 i Hangö Finlands svenska kantor-organistförening. Vid de årliga k.-dagama i Hfors deltogo tidvis 50 % av landets sv. kantorer. Kyrkliga sångfester ha i stor utsträckning anordnats även av olika kyrkliga ungdomsorganisationer, och dessa festers betydelse för den sakrala konstsångens befästande i folkets medvetande har varit stor. Den inhemska konstmusiken har haft en starkt nationell prägel med dragning åt romantikens stilideal, och den andliga folkvisan har varit ett befruktande moment. Betydande kyr- 465 466