LIDNER sande riktningar. En regenerering och strävan efter klassisk enkelhet vinner insteg i det it. musikdramat, karakteriserad i Glucks Orfeus till text av R. Calsabigi och fullföljd med anknytning till fr. operatraditioner. Något senare förebådas romantiska strömningar i revolutionens s. k. skräckoperor med B. J. Marsollier, A. F. Dercy och F. B. Hoffman (Dalayrac, Lesueur) som textförf. Ung. till samma typ hör svensken B. von Beskows textunderlag till Ryno (Brendler, Oscar I). I Tyskland påverkas från början av 1800-t. operadramat av samtida litterära riktningar, icke minst utgående från E. T. A. Hoffmann. Den naivt berättande folksagan präglar F. Kinds libretto för Friskytten och sätter jämte riddarsagan spår i J. K. Bernards dramatisering av Faustsagan (Spohr), liksom W. Scotts riddarromantik influerat texterna till Marschners operor. E. Scribe var i Frankrike länge den ledande operadramatikern (Auber, Meyerbeer, F. Halévy). Hans tyske efterbildare S. H. Mosenthal skrev bl. a. för Kretschmer, Goldmark och Nicolai. Till det romantiska Italiens dramaturger höra bl. a. F. Romani (Bellini) och senare F. M. Piave (Verdi). Egna operatexter skrevo E. T. A. Hoffmann och A. Lortzing. Efter Wagner har föreningen av diktare—kompositör i samma person blivit allt vanligare, såsom t. ex. hos italienaren A. Boito, fransmannen G. Charpentier, tyskarna P. Cornelius, F. Weingartner, W. Kienzl, S. Wagner, H. Pfitzner, F. Schreker, norrmannen G. Schjelderup, svenskarna W. Peterson-Berger, N. Berg o. a. Litt.: L. Allacci, Drammaturgia (21755); E. de Bricqueville, Le livrét d’opéra frangais de Lully å Gluck (1888); A. Wotquenne, Catalogue de la bibliothèque du Conservatoire royal..., suppl. 1 (1901); O. G. T. Sonneck, Catalogue of opera librettos... (1936); M. Ehrenstein, Die Opern-dichtung der deutschen Romantik (1918); E. Istel, The art of writing opera librettos (1922); F. Vatielli, Operisti-librettisti de secoli XVII e XVIII (i RMI 1912); U. Sesini, Catalogo della biblioteca del Liceo musicale di Bologna, 5 (1943). E. S-m Lichine ->Lisjin. Licht, W i 1 h e 1 m, tysk dirigent och tonsättare (f. 1909 2/4), från 1931 verksam som teaterkapellm. och sedan 1948 ledare för Deutsche Volksbühne i Dresden. Hans komp, omfatta 2 operor, däribl. Die Kas-perloper (Dresden 1948), 4 operetter, ork.-verk, sånger m. m. G.P. Liden Kirsten, opera i 1 akt. Musik av J. P. E. Hartmann till text av H. C. An-dersen. Uppförd ffg.: Khmn 1846; Sthlm 1928. — Huvudroller: Liden Kirsten (sopran), Sverkel (tenorbaryton), Narren (tenor), Fru Malfred (alt). Lidforss, Erik, advokat (1870—1938), bemärkt administratör i Sthlms musikliv. Tills, m. S. Kjellström gr. L. 1911 Kammar-musikfören., dess ordf. 1911—27. Han var 1914 —21 och 23—38 v. ordf, i Konsertfören. i Sthlm och styrelseled. i stiftelsen Sthlms konserthus från 1920; tillhörde även styrelsen för K. teatern 1933—37, Folkkonsertförbundet, Drottning-holmsteaterns vänner m. fl. — LMA 1917. G. P. Lidholm, Ingvar Natanael, tonsättare (f. 1921 24/2), en av de mest markanta profilerna bland yngre svenska kompositörer; stadskapellmästare i Örebro sedan 1947. Efter stud, för Barkel, S. Brandel och Mann vid MH i Sthlm och samtidigt för Rosenberg i komposition var L. 1943—46 altviolinist i K. hovkapellet. Uppbar 1946 Statens tonsättarstip. och 1947 Jenny Linds stip. och har på dessa stud, i Italien, Schweiz och Frankrike. Sommaren 1949 var L. elev till Fortner i Darmstadt. I sina tidigare verk, ss. den ofta spelade Toccata e canto (1944; för kammarork.), anknyter L. till en moderat modernism (Nielsen och Hin-demith), delvis med nationell förankring. Medan det betydande körverket Laudi (1947) röjer inflytelser från Palestrina och Stravinskij, har han i sångcykeln Cantata för baryton och ork. (1949) och en pianosonatin (1950) närmat sig expressionismen, dock utan tillämpning av den schönbergska tolvtonstekniken. I L:s produktion märkas vidare en stråkkvartett (1945; omarb. och förkortad 1948 som Concerto för stråkork.), en sonat för soloflöjt (1946), en pianosonat (1947), violinkons. (1951), pianominiatyrer, sånger m. m. B. W-r Lidner, Olof Larsson, musiker (1867 —1949), en av de mest nitiska krafterna inom Skånes musikliv. — Litt. et art. 1912. AssMA 1904. LMA 1926. L., som avlade musikdir.-ex. 1893 och musik -lärarex. 1894 vid MK i Sthlm, var 1894—1925 musikdir. vid Kungl. Skånska husarreg., 1894— 1912 ledare för Hälsingborgs teaterork., 1896— 1902 för Hälsingborgs musiksällskap, 1912—39 för Nordvästra Skånes orkesterfören. (även en av dess initiativtagare), 1904—13 för Kvartettsångsällskapet och 1927—41 1. förbundsdirigent vid Allmänna sången, samtl. i Hälsingborg. Gr. och ledde 1901—11 folkkonserterna m. m.; uppträdde själv som altviolinist. H. M-g 609 20. Musik. III 610