LISZT som J. Svendsen och C. Sinding, danskarna J. P. E. Hartmann och E. Horneman samt i Finland R. Kajanus och A. Järnefelt. Hans elever, vilka verkat in i senaste tid, nådde väl icke hans pianistiska storhet; den ende som kan sägas ha tagit arv efter Liszt var F. Bu-soni, som dock aldrig studerat för honom. Verk för ork.: Eine Faustsymphonie in drei Characterbildern (1854; rev. 1857; med manskör) och Eine Symphonie zu Dantes »Divina com-media» (1855; med damkör); de symf. dikterna Ce qu’on entend sur la montagne (1849; efter V. Hugo), Tasso, lamento e trionfo (1849; efter Goethe och Byron), Prometheus (1850; rev. 1855; med kör; efter Herder), Mazeppa (1850; efter V. Hugo), Festklänge (1853; omarb. 1861), Orpheus (1854), Hungaria (1854; omarb. 1856), Les Préludes (1854; efter Lamartine), Héroide fu-nèbre (1856; urspr. en sats i den 1831 och 49 skisserade Symphonie révolutionnaire), Hun-nenschlacht (1856—57; efter W. Kaulbachs målning), Die Ideale (1857; efter Schiller), Hamlet (1858; efter Shakespeare), Zwei Episoden aus Lenaus Faust: Der nächtliche Zug och Der Tanz in der Dorfschenke (även för piano som Mephistowalzer nr 1; 1858—59) samt Von der Wiege bis zum Grabe (1881); Fest-Vorspiel (1857), Mephistowalzer (1880—81), marscher, däribl. Ungarischer Sturmmarsch (1876), Le triomphe funèbre de Tasso (1868—78), 6 ung. rapsodier (nr 14, 12, 6, 2, 5 och 9; 1858—60); 2 pianokons.: Ess-dur (1848; rev. 1853) och A-dur (1839—48; rev. 1866—67), Todtentanz för piano och ork. (1849—50; omarb. 1882), Fantasie über ungarischen Volksmelodien för piano och ork. (urspr. 14. ung. rapsodin; bearb. 1860) m. fl. Vokalverk: Oratorierna Die Legende von der heiligen Elisabeth (1857—62), Christus (1866) och Stanislaus (1872—83; ofullb.); mässor: Missa solemnis (Graner; 1855), Ungarische Krönungs-messe (1866—67), mässa c-moll för manskör och orgel (1848; omarb. 1867) och Missa choralis a-moll (1865; med orgel) samt ett rekviem (1867—68; manskör och orgel); Psalm 13 (1855) och 18 (1860; med manskör); Beethoven-kantat (1845), Fest-Album zu Goethes 100. Geburtstag (1849), An die Künstler (Schiller; 1854; med manskör), Cantico del sol di S. Francesco d’Assisi (1862; med manskör), Zur Säcular-feier Beethovens (1870), Die Glocken des Strassburger Münsters (1874), Die heilige Cä-cilie (1874), Gebet. An den heiligen Franciscus för manskör, basuner, slagverk och orgel (1860) m. fl.; talrika hymner, manskörssånger samt omkr. 60 solosånger, däribl. Es muss ein Wun-derbares sein (1852), Die Loreley (1841) och Die drei Zigeuner (1860; de båda sistn. även med orkester). Pianokomp.: Harmonies poétiques et reli-gieuses (1834—51), däribl. Funérailles (1850), Album d’un voyageur (3 h., 1835; senare införlivade i Années...), Études d’exécution transcendante d’après Paganini (1838; omarb. 669 1850), däribl. La campanella, 19 ung. rapsodier (1—15: 1839—53, 16—19: 1881—86), Trois grandes études de concert: Ass-dur, f-moll och Dess-dur (1848), Consolations (1849), Liebesträume (1850), Deux polonaises: E-dur och c-moll (1851), sonat h-moll (1852—53), 2 ballader: a-moll (1848) och h-moll (1853), 12 Études d’exécution transcendante (1854; urspr. publ. som Étude en 12 excercices op. 1, 1831; omarb. 1837), Années de pèlerinage (3 h., utg. 1855, 58 och 83), härur Fantaisie, quasi sonate »d’après une lecture de Dante» (1837; omarb. 1849), Tre sonetti di Petrarca (ss. sånger 1838—39; piano-bearb. 1847—54), Venezia e Napoli (1861) och Les jeux d’eaux ä la Villa d’Este, Deux légendes (1863), Zwei Koncert-Etuden: Waldesrauschen och Gnomenreigen (1863), Der Weihnachtsbaum (1875—76; rev. 1881) o. a. — Parafraser och fantasier över operor av Auber, Meyerbeer, Wag-ner, Verdi m. fl.; transkr. av bl. a. Schuberts sånger (över 50 nr) och valser (Soirées de Vienne, 1852) samt klaverbearb. av bl. a. Beethovens symf., verk av Berlioz och Wagner m. m. Orgelkomp.: Ad nos ad salutarem undam, fantasi och fuga över motiv från Meyerbeers Profeten (1850), preludium och fuga över BACH (1854—55; rev. 1870; även för piano), Rosario (1861), Ora pro nobis (1864), Missa pro organo (1878—79) jämte bearb. och transkr. Skrifter: Lohengrin et Tannhäuser de Richard Wagner (1851), De la Fondation-Goethe ä Weimar (1851), Frédéric Chopin (1852; ty. uppl. 1861; eng. uppl. 41872; port. uppl. 1873), Des Bohèmiens et de leur musique en Hongrie (1859; 21881; ung. uppl. 1861; eng. uppl. 1926), Über John Field’s Nocturnes (1859), Robert Franz (1872) m. m. samt talrika tidskriftsart. — En samlad ty. uppl. utg. av Lina Ramann (6 bd, 1880—83). En fullst. titelfört., Allge-meine Inhaltsübersicht, publ. av J. Kapp 1910. Litt.: Huvudverk: Lina Ramann, F. L. als Künstler und Mensch (3 bd, 1880—94; eng. övers, av bd 1 1882; med verkfört.); J. Kapp, F. L. ... (201924; sv. uppl. 1918); P. Raabe, F. L. (2 bd; 1931; med bibliogr. och fullst. verkfört.); W. Füssmann & B. Måtika, F. L. ... (1936). Övriga biogr. och monogr.: L. Nohl & A. Göllerich, L. (2 d., 1884—87; eng. uppl. 1890); E. Reuss, F. L. ... (1898); R. Louis, F. L. (1899); M.-D. Calvocoressi, F. L. (1905; eng. uppl. i The Observer 1910—11); A. Göllerich, F. L. (1908); R. Ledos de Beaufort, F. L. ... (1910; med verkfört.); A. Hervey, F. L. ... (1911); J. G. Huneker, F. L. (1911; ty. uppl. 1922); B. Schrader, F. L. (1914); K. Grunsky, F. L. (1924); G. de Pourtalès, F. L. (1926; eng. och ty. uppl.; sv. uppl. 1930); J. Chantavoine, L. (51928); F. Corder, L. (21933); S. Sitwell, L. (1934); H. Engel, F. L. (1936); R. Hill, L. (1936); Blandine Ollivier, L., le musicien passionné (1936); Z. Harsånyi, Magyar rapszödia. F. L. (1936; eng. uppl. s. å.; sv. uppl. 1938); E. von 670