LJADOV Hallé (1883—98), F. Cowen (1896—1913) och H. Holst (1940—44); nuv. ledare äro H. Rignold (från 1948) och M. Sargent (från 1940). Den sistn. leder även L. Philharmonic Choir. Sporadiskt har även The Hallé Orch. i Manchester konserterat i staden. Bland viktigare körorg. må framhävas Welsh Choral Union (gr. 1901) samt Cymric Vocal Union under A. Jones. Music Teachers’ Association föranstaltar konserter och kurser, företrädesvis för barn och ungdom. Orgelkonserter ha regelbundet hållits i S:t George’s Hall sedan 1855, vartill kommit konserter i domkyrkan (från 1880). En framträdande plats i musiklivets organisering har intagits av den 1828 gr. musikfirman Rush-worth & Dreapers. Musikundervisningen ombesörj es av flera skolor ss. Guildhall School of Music, L. School of Music, The L. Organ School o. a.; musikvetenskapen har under stötts av James W. Alsop Music Fund, som anordnat föreläsningar vid univ. 1925—45; år 1946 inrättades där en lärostol i musikvetenskap, vars innehavare från 1947 är G. Abraham. Bland bibi, märkes Public Library, gr. 1859, med särsk. musikavd. Konsertlokaler: Philharmonic Hall, gr. 1849, nedbrunnen 1933, nybyggd 1939, S:t George’s Hall o. a. Litt.: W. I. Argent, Half a century of music in L. (1889); L. N. C. Barnaby, The organisation of music in L. (i HY 1945—46). G. P. Livgardens orkester, Danmarks förnämsta biåsorkester, f. n. (1951) 36 man. Dess anor gå tillbaka till 1600-t. Under Christian V (1646—99) infördes skal-mejblåsare vid Gardet, vilka alternerade med de traditionella piparna och trumslagarna. De avlöstes 1702 av »oboister», träblåsare, som så småningom utökades med horn, trumpeter och pukor, vartill 1788 kommo 6 »janitscharer». Under Frederik VI (1768—1839), då revolutionstiden hade aktualiserat militärmusiken, fick L. den sammansättning den i huvudsak genom skiftande härordningar bevarat till våra dagar. Bland framstående ledare må nämnas G. F. Kittler (omkr. 1810—19), F. L. Stockmarr (1848 —50), V. Nielsen (1905—22), T. Dyring (1922— 41) och från 1946 K. V. Nielsen. Litt.: N. Friis, Militaermusikken (1941). Er-l Liviabe'lla, L i n o, italiensk tonsättare (f. 1902 7/4), utbildad vid R. Cons. S:ta Cecilia i Rom under bl. a. Respighi, även stud, vid univ. där, och vid Liceo B. Mar-cello i Venedig. Verk: Baletten Favola di poeta (1935); sviter och symf. dikter o. a. ork.-verk; körverk ss. Per la divina vittoria för soli, kör och ork. (1927); kammarmusik (stråkkvartett f-moll, 3 sonater för violin och piano m. m.); pianostycken och sånger. G. M. Lizell, Paula Maria Lindberg-, f. 681 Frödin, operasångerska, sopran, och sångpedagog (f. 1873 25/i), stud, för Caroline Östberg, Signe Hebbe m. fl., deb. 1893 som Mathilde i Wilhelm Tell på K. teatern i Sthlm och var anställd där 1893—1910; föreståndare för dess operaskola 1922— 31. — G. 2. ggn 1907 m. körledaren Sven Lizell. — Litt. et art. 1934. Roller (u. n.): Senta i Den flygande holländaren, Eva i Mästersångarne i Nürnberg, Sieg-linde i Nibelungens ring, Martha i Låglandet, Margareta i Faust, Santuzza i Cavalleria rusti-cana, Tatj ana i Eugen Onegin, Signe i Gillet på Solhaug o. a. H. M-g Lizell, Sven Olof, körledare (1877— 1935), nedlade ett gagnerikt arbete för svensk körsång. L. stud, för G. Bratt, R. Andersson m. fl. och anställdes 1907 som pianolärare vid R. Anderssons musikskola i Sthlm, vars verkst. dir. han var 1918—35; blev 1926 tf. kantor i Tyska kyrkan, 1930 kantor (tf. 1929) i Storkyrkan och innehade en egen sångskola i Sthlm. Han blev 1916 ledare för Orfeuskören och 1921 dirigent för Stockholms körförbund; 1922—24 2., 1925— 27 1. dirigent för Stockholms sångarförbund. Han deltog 1925 i gr. av Sveriges körförbund och var dess 1. dirigent samt skrev smärre musikped. arbeten m. m. — G. 1907 m. operasångerskan Paula Lizell. H. M-g Lizensa ->Prolog. Lja'dov (Liadov), Anatolij Konstan-tinovitj, rysk tonsättare (1855—1914), son till hovkapellm. i Petersburg K. N. L j a-d o v (1820—68). L. blev 1878 lärare i musikteori vid MK i Petersburg, där bl. a. Asafjev, Mjaskovskij och Prokofjev voro hans elever. L. stud, för Rimskij-Korsakov m. fl. vid MK i Petersburg. I dennes hem fick han kontakt med Balakirev, Borodin, Cui, Musorgskij och musikkritikern Stasov och anslöt sig som yngste medl. till den av dem representerade s. k. »nyryska skolan». — Ss. tonsättare för piano odlade L. framför allt den lyriska miniatyren, som gjorde honom mycket populär i sitt land, där han brukar kallas »den ryske Chopin». Bland hans övriga verk böra de finkänsliga bearb. av ry. folkvisor för ork., för kör samt för soloröst med piano framhävas. Verk: Scenmusik; symf. h-moll op. 12, 6 symf. dikter o. a. ork.-verk; körverk m. ork.; Bir- 682