LJAPUNOV Sergej Ljapunov, Boris Ljatosjinskij. julki op. 2, Arabesques op. 4, Tabatière ä musique, preludier, intermezzi, var., kanons, ma-surkor, etyder, valser för piano o. a. M. S. Ljapuno'v (Liapunov), Sergej Mi-chajlovitj, rysk tonsättare (1859—1924), lärare i piano vid MK i Petersburg 1910 —18, därefter verksam i Paris. L. stud, vid MK i Moskva och framträdde i Tyskland och Österrike som dirigent och pianist. Han vistades 1893 tills, m. A. Ljadov och M. Balakirev i Vologda-, Vjatka- och Kostro-ma-distrikten, där han på uppdrag av »Ryska geografiska sällskapet» upptecknade nordryska folkmelodier. Som tonsättare var L. influerad av sin vän Balakirev, vars postuma verk och brevväxling med P. Tjajkovskij (ry.; 1912) och N. Rimskij-Korsakov han utgav. Verk: Symf. nr 1 h-moll op. 12 (1887) och nr 2 B-dur, Ouverture solennelle (1896), 2 symf. dikter op. 37, 53, polonäs op. 16, pianokons, nr 1 och 4, nr 2 op. 38, violinkons. o. a. ork.-verk; kantat för soli, kör och ork.; pianosextett; etyder, masurkor, preludier, valser för piano; 35 ry. folkvisor m. pianoackomp. o. a. M. S. Ljatosji'nskij (Liatoshinsky), Boris Nikolajevitj, ukrainsk tonsättare (f. 1895 4/i), blev efter 2. världskriget lärare vid MK i Kiev och konstnärlig ledare för »Ukrainska filharmonin». L. stud, för Glière vid MK i Kiev; 1938 ordf, i »Ukrainska tonsättarförb.». I sina verk bygger han i stor utsträckning på ukrain. folkmusik. L. instr. N. Lysenkos opera »Taras Bulba» (Kiev 1937) tills, m. Revutskij. Verk: Operorna »Den gyllene ringen» (1930) och »Sjtjors» (1938); 2 symf., uvertyr över ukrain. temata för ork.; 2 kantater för kör och ork.; 4 stråkkvartetter, 1 ukrain. pianokvintett, 2 pianotrios, 1 violinsonat; pianokomp.; sånger och bearb. av ukrain. folkvisor; marscher för blåsork.; filmmusik. M. S. Ljudapparater, sammanfattande benämning på apparater, som användas för ljudets upptagning, förstärkning, registrering, återgivning och reproduktion. 683 L. voro från början rent mekaniska men utnyttjade tidigt elektroteknikens möjligheter och ha sedan utvecklats parallellt med denna. Framförallt genom tillkomsten av elektronröret och dess användning som förstärkare ha ljudapparaterna erhållit ytterst vidsträckta användningsområden och möjligheter. Se vidare Bandupptagning, Fonograf, Grammofon, Ljudupptagning, Radio. — Litt.: O. Read, The recor-ding and reproduction of sound (1949). U.Å. Ljudarkiv benämnas saml. av ljudupptagningar av alla slag. Sådana saml. kunna omfatta fonografrullar, grammofonskivor, matriser till rullar och skivor, band- och ljudfilmsupptagningar av olika slag samt rullar av pianolatyp. Saml. omfatta stundom endast en del av dessa typer, men vanl. bestämmes deras inriktning av ändamålet, för vilket arkivet bildats: folkmusikforskning, folkmålsforskning, andra etnologiska ändamål, musikstudier, rundradiobehov, teknologiska el. historiska synpunkter på ljudupptagningsteknik samt privata sam-larsynpunkter (äldre tiders sångteknik o. d.). I utlandet finnas åtsk. 1. av olika slag. Det äldsta i Europa är det 1899 av S. Exner vid vetenskapsakad. i Wien gr., innehållande upptagningar på filologiskt, musikaliskt och historiskt (uttalanden av berömda personer) område. År 1900 gr. ett fonetiskt arkiv i Paris, vilket 1911 formellt övergick till Paris univ. och 1926 överfördes till Musée de la Parole. I Berlin stiftade E. von Hornbostel 1905 ett Phono-gram-Archiv, som 1922 tillfördes MH där. I Berlin gr. också en Lautabteilung vid preussiska statsbibl., vilken senare uppgick i Institut für Lautforschung vid Berlins univ. (katalog: Lieder der Völker, 1935). Flera stora bibi, ha 1., så t. ex. New York Public Library. I Sverige finnas 'endast två offentliga 1.: vid Musikhistoriska museet och Tekniska museet i Sthlm. Bägge äro relativt små och omfatta fonografrullar, skivor och pianolarullar, till övervägande delen erhållna genom gåvor. Det största 1. i Sverige är ab. Radiotjänsts i Sthlm, vilket emellertid icke är offentligt. Saml. omfatta ett fåtal rullar samt ca 60 000 kommersiella skivor, inköpta för radioprogramändamål. Även sv. äldre (mekaniska) insp. äro ganska väl företrädda. Härtill komma ca 60 000 skivor, som Radiotjänst själv framställt, samt upptagningar på magnetofonband. Även privata saml. av ansenlig storlek finnas i landet. — Litt.: A. Coeuroy & G. Clarence, Le phonographe (1929); Some special materials in libraries (1946; utg. av The Library Association). G. W. Ljudbägare, -uppsats, -tub el. -tratt, detalj i orgelns tungpipor (->Orgelpipa). Ljudfilm, metod att på optisk väg uppteckna ljud. Vid sidan av bildrutorna och på samma filmremsa löper en Ijud- 684