LYBECK Luttabulatur ->Tabulatur. Luttemanska kvartetten, manskvartett, gr. 1865 av tenorsångaren H u g o L u 11 e-m a n (1837—89) och känd genom in- och utländska turnéer; upplöst 1910. L. bestod urspr., utom av gr., av 2. tenoren Zacharias Köster (d. 1919), 1. basen Edvard Ell-berg och 2. basen Gustaf Ryberg. Den rekonstruerades flera ggr, bl. a. som kvintett med Isidor Hjelm och D. Stockman, 1. tenorer, Hans Christian Smith (1856—1944), 2. tenor, Einar Schill, 1. bas, samt Kindlund, 2. bas. G. P. Lutyens [la'tiens], Elizabeth, engelsk tonsättare (f. 1906 0/7), elev av Roy al Coll. of Music i London och MK i Paris. Hon har uppmärksammats vid den inter-nat. musikfesten i London 1946 för 3 symphonic preludes och i Amsterdam 1948 för en hornkonsert. — G. m. dirigenten Edward Clark. Verk: Baletten The infanta’s birthday (1932); 6 kammarkons., uvertyren Proud city (1945), Suite Gauloise (s. å.), Divertissement för liten ork. (s. å.), Petite suite (s. å.), kons, för viola och ork. (1947) m. fl. ork.-verk; körverk o. a. vokalmusik; kammarmusik (bl. a. 3 stråkkvartetter); åtskillig film- och radiomusik. G.M. Lutze [lo'tsa], Walter Gustav Adolf, tysk dirigent och tonsättare (f. 1891 22/s), bekant genom talrika grammofoninsp. Efter stud, vid MK i Halle verkade L. som teaterkapellm. i bl. a. Bremen och från 1920 Schwerin, där han även ledde musikfestema 1922 och 28. Han blev 1935 kapellm. vid Deut-sches Opernhaus i Berlin. Har skrivit ork.-verk, sånger m. m. H. M-g Luyton [lö^tån], Charles (Carolus Luython), belgisk tonsättare (1556—1620), hovorganist hos kejsarna Maximilian II och Rudolf II. L. komp, kyrkomusik, av vilken bl. a. följ, verk ha utg. i nytr.: 8 orgelstycken m. m. i MMB 4, utg. av J. Watelet, 3 orgelstycken i Oudnederlandsche meesters voor het orgel, 2—3, utg. av F. Peeters, samt 3 madrigaler i DTÖ 41, utg. av A. Einstein. Litt.: L. de Burbure, C. L. (1880); A. A. Smi-jers, C. L. als Motettenkomponist (diss. 1923); Anny Piscaer, C. L. (i MMB 4, 1938). I.S. Luzern [lotsä:Tn] (fr. Lucerne), schweizisk stad i kantonen med samma namn, belägen vid Vierwaldstättersjön (59 800 inv. 1947), som musikort främst ryktbar genom de festspel, som sedan 1938 varje sommar föranstaltas där. L. är landets katolska centrum; dess tidigare musikliv har i väsentlig grad varit knutet till 745 kyrkorna. I Hofkirche finns en av landets äldsta och mest berömda orglar, byggd 1650. Åren 1866—72 uppehöll sig R. Wagner invid staden (Triebschen), vilket hugfästs i det 1933 öppnade Richard-Wagner-Museum med ms.-saml. m. m. Bland musikinstitutioner märkas Stadt-theater (nuv. ledare P. Eger) för opera och operett samt Städtisches Orch. för symf.-musiken, varjämte ett flertal ork. konsertera. Även talrika körer finnas. Musikundervisningen hand-haves främst av Städtische Musikschule. Vid festspelen ha världens främsta dirigenter och solister medv., och orkestern har bestått av eliten bland schw. orkestermusiker. Repertoaren är övervägande klassisk-romantisk, och konserterna äga rum främst i det nybyggda Kunsthaus. Konsertlokaler: Konzerthaus, Union-Saal, Kursaal m. fl. Litt.: F. J. Breitenbach, Die grosse Orgel der Hofkirche in L. (1920). G.P. Luzzaschi [lotsa'ski], Luzzasco, italiensk tonsättare (omkr. 1545—1607), hovorganist i Ferrara 1576—1604, en av sin tids mest bemärkta musiker, skrev mo-tetter och madrigaler. Bland L:s elever befann sig G. Frescobaldi. — Nytr. i ToAMI 4, RiMB, SchGMB m. fl. Litt.: O. Kinkeldey, L. L:s Solo-Madrigale . .. (i SIMG 1907/08); J. Racek, Les madrigaux å voix seule de L. L. (i RM 1932). Luzzato [lotsa'tå], Wanda, italiensk violinist (f. 1920 ®/3), har haft stora framgångar med sitt eldiga, själfulla spel. L., vilken började som underbarn, stud, för Hubay vid MK i Budapest. Under sina senare turnéer framträdde hon 1937 i Gbg. H. M-g Luzzatti [lotsa'ti], A r t u r o, argentinsk tonsättare av italiensk börd (f. 187 5 24/5), verksam som musikped. i Buenos Aires. L., som är starkt it. influerad, har skrivit 2 operor, en balett, oratoriet Salomon (1941) och ork.-verk m. m. G. M. Lvov, A 1 e x e j Fjodorovitj, rysk tonsättare (1798—1870), gjorde sig även känd som en utmärkt violinist. L. ledde 1837—61 »Hovsångarkapellet» i Petersburg; skrev »Om den gammalryska kyrkosångens fria och asymmetriska rytm» (ry.; 1859) och en violinskola samt harmoniserade gamla ry. kyrkosånger. Han komp. 1833 på uppdrag av Nikolaus I den ry. nationalsången (tsarhymnen) till ord av V. Zjukovskij. Bland hans verk märkas operor, 1 operett, kyrkomusik, violinkonserter m. m. M. S. L. Y., förk. för ->Laulun Ystävät. Lybeck (ty. Lübeck), hansestad vid 746