LÜBECK nordtyska Östersjökusten (224 000 inv. 1946), kring Nya tidens början den kulturellt ledande staden vid Östersjön. L:s äldre musikhistoria är knuten till Maria-kyrkan (från 12—1300-t.), där under 1600-t. org. som F. Tunder (1641—67) och D. Buxtehude (1668—1707) gjorde staden till en medelpunkt i nordtysk kyrkomusikodling. Den sistn :s »Abendmusiken» fortsatte in på 1800-t. och har i våra dagar återupptagits. Såväl denna kyrka som S:t Jakobikyrkan hade berömda äldre orglar. Av nutida musikinst. märkes Stadttheater, som sedan 1948 stått under G. E. Lessings mus. ledning. Han leder även Orch. der Hansestadt L., gr. 1896 som ett led i den s. å. startade Verein der Musikfreunde’s verksamhet; ork. övertogs 1921 av staden. För musiken vid de ovann. »Abendmusiken» svarar främst Kir-chenorch. der evang.-luth. Kirche, gr. 1939, med W. Kraft som nuv. dirigent. Lessing dirig. även stadens förnämsta kör, den 1832 gr. Sing-akademie, varjämte flera andra körsammanslut-ningar existera. Musikundervisningen ombesörj es av Landesmusikschule Schleswig-Hol-stein (ledare J. Brenneke), gr. 1933 som statlig MH och under nuv. namn sedan 1938, med livlig konsertverksamhet och bibi. Vid sidan härav verkar Volkshochschule, som bl. a. ger körkonserter. Stadsbibl. har haft betydande musiksaml. (kataloger av K. Stiehl 1893 och W. Stahl 1931). Litt.: K. Stiehl, Zur Geschichte der Instrumentalmusik in L. (1885); dens., Die Organisten an der St. Marienkirche und die Abendmusiken in L. (1886); dens., Musikgeschichte der Stadt L. (1891); dens., Geschichte des Theaters in L. (1902); J. Hennings, Geschichte der Singaka-demie ... (1907). G. P. Lübeck, Vincent, tysk tonsättare (1654 el. 56—1740), en av sin tids bästa orgelspelare, blev 1674 organist i Stade och 1702 vid Nikolaikyr-kan i Hamburg. L:s verk, orgelstycken och kantater m. m., som i stilen starkt erinra om Buxtehude, ha utg. 1921 av G. Harms. Enstaka verk även utg. av K. Straube, M. Seiffert och F. Jöde. — Litt.: P. Rubardt, V. L.,... (i AMW 1924). I.S. Harald Lyche & co:s Musikkforlag [- ly'kke -], no. musikförlag i Oslo, gr. 1944 som fristående avd. av den 1851 startade firman Harald Lyche & co. i Drammen. Förlaget har inriktat sig på att publ. no. tonsättares verk och göra dem kända i utlandet. Det har förvärvat tryckningsrätten till Griegs verk för de nord, länderna; äger eget notstic-keri och -tryckeri samt utg. även musikböcker. Förlagschef är Philip Krömer. Ö. G. Lycksalighetens ö, opera i 4 akter. Musik av Hilding Rosenberg till text ur P. D. A. Atterboms sagospel. Uppförd ffg.: Sthlm 1945. — Huvudroller: Astolf (tenor), Felicia (sopran), Zephyr (sopran), Nyx (mezzosopran). Lydisk. 1. En skaltyp i det antika grekiska tonsystemet, sammansatt av lydiska tetrakord (uppifrån räknat: halvt, helt, helt tonsteg). ->Grekland, sp. 703 ff. 2. Enl. medeltida musikteori den femte av kyrkotonerna med f som grundton. Den lydiska kyrkotonen (Authentus tri-tus) har omfånget f—f1, finalis är f och tuba c. Den hypolydiska (sjätte) kyrkotonen (Plagius triti) har omfånget c—c1, finalis f och tuba a. Den lydiska kyrkotonen är till sin struktur nära besläktad med durskalan, varifrån den endast skiljer sig genom den karakteristiska lydiska kvarten (f—h, dvs. överstigande kvart el. tritonus). Många lydiska melodier förete emellertid också den viktiga avvikelsen från durmelodier, att den sjunde tonen (»in-ledningstonen») närmast under grundtonen relativt sällan beröres. Medeltidens undvikande av tritonsintervallet ss. osångbart ledde tidigt till införandet av ett b-tecken (b rotundum), vilket beroende på det melodiska sammanhanget användes omväxlande med h (b quadratum). Brytningar mellan dessa båda toner (i form av sammanstötningar och tvärstånd mellan h och b) äro vanliga i äldre polyfon musik ända fram emot senare hälften av 1500-t. I flerst. sats uppträder lydisk kyrkoton som en durtonart med ett b-tecken mindre el. mera än normalt. Harmoniskt sett kan den också uppfattas som en modifierad durform med tendens till utvikning i dominantisk riktning genom att växeldominantens ters (h i F-dur) är normal beståndsdel. Jämförande art.: Kyrkotoner. Lydiska kvartens ackord, en framför allt i 1300-t:s och det tidiga 1400-t:s flerst. musik vanlig samklangsbildning med penul-tima-ställning omedelbart före slutackordet i en kadens, innehållande dubbla ledtoner från sjunde och fjärde tonerna till slutackordets oktav och kvint. För notex. jfr art. Landino-kadens. L B-n Lj^kseth-Skogman, Magna Elvine, svensk operasångerska, sopran, av norsk 747 748