LYON börd (1874—1949), under början av 1900-t. en av K. teaterns i Sthlm främsta krafter. — Litt. et art. 1907. LMA 1912. Utbildad för Ida Basilier-Magelssen och i Sverige för J. Forsell och G. Bratt, deb. L. 1901 som Santuzza i Cavalleria rusticana, Margareta i Faust och Elsa i Lohengrin på K. teatern, som hon tillhörde 1901—18. L. uppbar en omfattande repertoar och vann stora framgångar spec. i högdramatiska partier, t. ex. som Isolde vid den sv. urpremiären på Tristan och Isolde. Även konsert- och oratoriesångerska, gästspel i Danmark och Norge. Roller (u. n.): Grevinnan i Figaros bröllop, Leonore i Fidelio, Agatha i Friskytten, de stora Wagnerpartierna, Martha i Låglandet, titelr. i Izeyl, Valentine i Hugenotterna, titelr. i Thais, Aida, Desdemona i Otello, titelr. i Tosca m. fl. E. S-m Lympany [li'mpani], Moura, engelsk pianist (f. 1916 18/8), räknas tack vare utmärkt teknik och intelligent föredrag till sitt lands ledande pianister av yngre generation. L. var elev vid Royal Acad. of Music i London och av Matthay m. fl.; har turnerat bl. a. i Nord- och Sydamerika (Sverige 1950) och gjort grammofoninspelningar. Å. B. Lynge, Jens Nicolai Gerhard t, dansk musikskriftställare (f. 188 4 28/i2), lärare vid Aarhus skolevaesen 1905—50, från 1946 överlärare, samt vid Det jydske musikkons, där från 1927; även musikkritiker. Skrifter: Danske Komponister i det 20. Aar-hundredes begyndelse (1917), Det kongelige Teaters operaförer (1919), Kulturhistoriske Skitser (1945) m. m. Er-l Lynged, Peder, dansk violinist (f. 1886 lo/io), lärare vid Hornemans musikinst. i Khmn 1910—17 och anställd vid Det kgl. kapel 1914; konsertm. 1922. Elev av Marke, A. Svendsen och L. Holm deb. L. 1904, turnerade i USA 1912—13 och var 1919 konsertm. vid K. hovkapellet i Sthlm. Sin begåvning har han också visat på kammarmus. område som primarie i en egen kvartettensemble. Sch. Lynn, Vera, engelsk refrängsångerska, sopran (f. 1917 20/s), under kriget populär i radio och på grammofon (»The Sweet-heart of the Forces»). L. uppträdde från 1933 på klubbar i London och fick sitt genombrott i BBC-programmet »Sincerely yours». Under sin första utländska turné efter kriget, 1948, sjöng hon i Sthlm. — G. 1941 m. klarinettisten Harry Lewis. H. M-g M. Lykseth-Skogman. Moura Lympany. Lyon [liå'ij], förr huvudstad i provinsen Lyonnais, nu i dep. Rhöne; Frankrikes 3. stad (omkr. 792 200 inv. 1950), ej blott en av dess viktigaste industriorter utan även ett kulturcentrum av rang med ett statl. och ett fristående katolskt univ., opera- och talscen m. m.; ärkebiskopssäte sedan 1079. På latin kallat Lugdunum var L. under ro-marväldet Galliens förnämsta stad och blev under biskoparna Pothinus (d. 177) och Ire-neus (d. omkr. 203) ett centrum för kristendomens utbredning i landet. Ganska tidigt kom därför dess kyrkosångskola (knuten till basilikan Notre-Dame-de-Fourvières) att jämte skolorna i Tours och Narbonne spela en ledande roll, när det gällde att utveckla den liturgiska musiken av förgreg. typ, och av trohet mot dessa stolta traditioner har lyonesiska kyrkan ända in i våra dagar bibehållit vissa gallikanska drag i sin liturgi. Längre fram under medeltiden förlorade L. denna sin ledarställning; dess musikkultur kom i skymundan för de mera livaktiga skolorna i Li-moges, Paris och Cambrai. Under Ludvig XIV:s era inträffade emellertid ett uppsving också i L:s musikliv. På 1660-t. öppnades en operascen i stadens bollhus, och 1713 gr. en Acad. des Beaux Arts, som bl. a. arr. konserter. Jämte dessa profana inst. bidrog även kyrkan till aktiviteten, bl. a. med solokonserter av Rameau, som var org. i L. 1713—15. Operan, som på 1750-t. flyttade in i en egen nybyggnad, utvecklades snabbt till en mycket förnämlig scen, där bl. a. Rameaus verk presenterades omedelbart efter premiärerna i Paris och där J. G. Noverre 1750—60 åstadkom balettföreställningar som överglänste Paris-operans. Efter 1789 års revolution följde en förfallsperiod, men mot slutet av 1800-t. förbättrades den musikkulturella situationen, och operan upplevde särsk. 1890—1900 en ny glansperiod, framför allt tack vare sina Wag-ner-föreställningar. Stadens förnämsta musikinst. i våra dagar — utom operan el. Le Grand Théåtre — äro 749 750