Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅT
ton måste 1. omkr. 1830 åter ge plats åt
gitarren, som den sökt undantränga. Den vanliga
gitarrmusiken begagnades även för 1. — Litt.:
D. Fryklund, Studier över 1. (i STM 1927). E. E.
Lyrisk (av grek, lyra), eg. subjektiv,
poetisk, på musikaliskt område brukad
bet. i sammansättningar, t. ex.
lyriska partier, sångroller av mer
kan-tabel, känslosam karaktär, i motsats till
dramatiska (i anslutning härtill 1
y-risk sopran resp, tenor); lyrisk
scen, teater, där musikdramatiska verk
uppföras, i motsats till t a 1 s c e n etc.
Lütgen, Augusta Sophie Wilhelmine,
dansk operasångerska, sopran (1855—■
1910), elev av C. Helsted, deb. 1876 på
Det kgl. teater, där hon sjöng till 1885
och vann stor uppskattning för sin ljusa,
klara röst och goda teknik.
Gästuppträdde i Sthlm 1877 och London 1878.
von Lülgendorff, Willibald Leo
Frei-herr, tysk konstnär och skriftställare
(1856—1937), känd för sitt
utomordentliga uppslagsverk om violiner och
violinbyggare, Die Geigen- und Lautenmacher
vom Mittelalter bis zur Gegenwart (2 bd,
1904; 61922), det tillförlitligaste arbetet
på detta område.
Låglandet, ty. Tiejland, musikdrama i
förspel och 2 akter. Musik av E. d’Albert
till text av R. Lothar efter A. Guimera.
Uppförd ffg.: Prag 1903; Sthlm 1908;
Dalen, Khmn 1909; Hfors s. å.; Oslo 1913;
Gbg 1925. — Huvudroller: Marta
(sopran), Nuri (sopran), Pedro (tenor),
Se-bastiano (baryton).
Lånad bas användes stundom för att
komplettera en orgelstämma, som bör
vara genomgående men som av någon
orsak ej kunnat utrustas med egna pipor
i lägsta oktaven. De felande tonerna
»lånas» då från en annan stämma.
Lånad stämma ->Transmission.
Långdansen, folkdans av medeltida
ursprung, dokumenterad i kyrkligt måleri
från 1300—1400-t.
De dansande bilda en kedja genom att hålla
varandra i händerna. Den främste i kedjan,
fördansaren, leder dansen. L. torde under
medeltiden ha ägt rum med såväl
instrumentalmusik som sång. Om dansen utföres inomhus
el. på en fyrkantig gårdsplan, slutes kedjan
ofta till en ring, varvid ringdans uppstår.
Någon principiell skillnad mellan ringdans och
1. föreligger inte. Bägge formerna kvarleva i
åtskilliga andra yngre danser, liksom enstaka
moment, t. ex. i kadriljen. Vid midsommar, jul,
bröllop etc. förekomma dessa medeltida danser
alltjämt, liksom de ingå i ett flertal ringlekar.
M. R-g
Långflöjt, spetsflöjt, benämning för
en flöjttyp, som vid användningen hålles
vertikalt och anblåses från instrumentets
övre ända (motsats: tvärflöjt). Två
huvudgrupper kunna särskiljas:
kantflöjter, som anblåsas direkt mot den övre
öppna ändan av ljudröret, och
spaltflöjter, som ha kärna och kärnspalt. — Jfr
Flöjter. Å. L-y
Långholm-Bergman, S y 1 v e 1 i n,
finländsk operasångerska, sopran (f. 1916
26/o), anställd vid
Finska operan i Hfors
1940—46 och från
1950.
L., som stud, vid
Si-beliusakad., för Mme
Skilondz i Sthlm och i
Italien, gav sin
debutkons. i Hfors 1940,
gästspelade 1947—49 som
operettprimadonna vid
Svenska teatern i Hfors
och har konserterat i Sverige och Schweiz. —
G. 1942 m. tonsättaren Erik Bergman. G. D.
Långspel ->Hummel.
Låt (fornsv. läter el. lät = ljud, klang),
bet. för en kortare sjungen el. spelad
folklig melodi men brukad jämväl om
längre, organiserade melodier i flera
repriser, t. ex. polskor (jfr tit. »Svenska
låtar» på en samling svensk folkmusik
av alla slag).
Enl. R. Dybecks ordlista till hans Svenska
vallvisor och hornlåtar... (1846) användes
ordet 1. i betydelsen »melodi» blott i n. Sverige,
där det förmodligen då ej ännu undanträngts
av det på 1600-t. från Tyskland invandrande
kultur or det »melodi».
Allmogen skilde mellan olika slag av 1.,
särskilt som bet. på bröllopshögtidens olika
ceremonistycken, ss. gång-, brud-, stek- och skänk
-1., och inom fäbodväsendet för
igenkännings-el. lockrop o. d., t. ex. vall-, get-, lock-L, och,
vid instrumentalt utförande, horn- el. lur-1.
Ett utpräglat melodi-instr. (av
blockflöjts-typ) är låtpipan (även kallad spel (a)- el.
spi-låpipa). Den användes mest av vallhjon men
måste handhas med viss försiktighet,
eftersom björnen enl. folktron lockades av dess
milda toner. C.-A. M.
753
754
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri May 1 11:13:19 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-3/0401.html