- Project Runeberg -  Sohlmans musiklexikon / Första upplagan. 3. Initium - Opus /
753-754

(1948-1952) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÅT ton måste 1. omkr. 1830 åter ge plats åt gitarren, som den sökt undantränga. Den vanliga gitarrmusiken begagnades även för 1. — Litt.: D. Fryklund, Studier över 1. (i STM 1927). E. E. Lyrisk (av grek, lyra), eg. subjektiv, poetisk, på musikaliskt område brukad bet. i sammansättningar, t. ex. lyriska partier, sångroller av mer kan-tabel, känslosam karaktär, i motsats till dramatiska (i anslutning härtill 1 y-risk sopran resp, tenor); lyrisk scen, teater, där musikdramatiska verk uppföras, i motsats till t a 1 s c e n etc. Lütgen, Augusta Sophie Wilhelmine, dansk operasångerska, sopran (1855—■ 1910), elev av C. Helsted, deb. 1876 på Det kgl. teater, där hon sjöng till 1885 och vann stor uppskattning för sin ljusa, klara röst och goda teknik. Gästuppträdde i Sthlm 1877 och London 1878. von Lülgendorff, Willibald Leo Frei-herr, tysk konstnär och skriftställare (1856—1937), känd för sitt utomordentliga uppslagsverk om violiner och violinbyggare, Die Geigen- und Lautenmacher vom Mittelalter bis zur Gegenwart (2 bd, 1904; 61922), det tillförlitligaste arbetet på detta område. Låglandet, ty. Tiejland, musikdrama i förspel och 2 akter. Musik av E. d’Albert till text av R. Lothar efter A. Guimera. Uppförd ffg.: Prag 1903; Sthlm 1908; Dalen, Khmn 1909; Hfors s. å.; Oslo 1913; Gbg 1925. — Huvudroller: Marta (sopran), Nuri (sopran), Pedro (tenor), Se-bastiano (baryton). Lånad bas användes stundom för att komplettera en orgelstämma, som bör vara genomgående men som av någon orsak ej kunnat utrustas med egna pipor i lägsta oktaven. De felande tonerna »lånas» då från en annan stämma. Lånad stämma ->Transmission. Långdansen, folkdans av medeltida ursprung, dokumenterad i kyrkligt måleri från 1300—1400-t. De dansande bilda en kedja genom att hålla varandra i händerna. Den främste i kedjan, fördansaren, leder dansen. L. torde under medeltiden ha ägt rum med såväl instrumentalmusik som sång. Om dansen utföres inomhus el. på en fyrkantig gårdsplan, slutes kedjan ofta till en ring, varvid ringdans uppstår. Någon principiell skillnad mellan ringdans och 1. föreligger inte. Bägge formerna kvarleva i åtskilliga andra yngre danser, liksom enstaka moment, t. ex. i kadriljen. Vid midsommar, jul, bröllop etc. förekomma dessa medeltida danser alltjämt, liksom de ingå i ett flertal ringlekar. M. R-g Långflöjt, spetsflöjt, benämning för en flöjttyp, som vid användningen hålles vertikalt och anblåses från instrumentets övre ända (motsats: tvärflöjt). Två huvudgrupper kunna särskiljas: kantflöjter, som anblåsas direkt mot den övre öppna ändan av ljudröret, och spaltflöjter, som ha kärna och kärnspalt. — Jfr Flöjter. Å. L-y Långholm-Bergman, S y 1 v e 1 i n, finländsk operasångerska, sopran (f. 1916 26/o), anställd vid Finska operan i Hfors 1940—46 och från 1950. L., som stud, vid Si-beliusakad., för Mme Skilondz i Sthlm och i Italien, gav sin debutkons. i Hfors 1940, gästspelade 1947—49 som operettprimadonna vid Svenska teatern i Hfors och har konserterat i Sverige och Schweiz. — G. 1942 m. tonsättaren Erik Bergman. G. D. Långspel ->Hummel. Låt (fornsv. läter el. lät = ljud, klang), bet. för en kortare sjungen el. spelad folklig melodi men brukad jämväl om längre, organiserade melodier i flera repriser, t. ex. polskor (jfr tit. »Svenska låtar» på en samling svensk folkmusik av alla slag). Enl. R. Dybecks ordlista till hans Svenska vallvisor och hornlåtar... (1846) användes ordet 1. i betydelsen »melodi» blott i n. Sverige, där det förmodligen då ej ännu undanträngts av det på 1600-t. från Tyskland invandrande kultur or det »melodi». Allmogen skilde mellan olika slag av 1., särskilt som bet. på bröllopshögtidens olika ceremonistycken, ss. gång-, brud-, stek- och skänk -1., och inom fäbodväsendet för igenkännings-el. lockrop o. d., t. ex. vall-, get-, lock-L, och, vid instrumentalt utförande, horn- el. lur-1. Ett utpräglat melodi-instr. (av blockflöjts-typ) är låtpipan (även kallad spel (a)- el. spi-låpipa). Den användes mest av vallhjon men måste handhas med viss försiktighet, eftersom björnen enl. folktron lockades av dess milda toner. C.-A. M. 753 754

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 1 11:13:19 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-3/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free