MARABLÉ —1833), av samtiden högt skattad och bl. a. beundrad för sin stämmas ovanliga omfång (g—e3). Utbildad av Paradisi i London engagerades M. av J. A. Hiller för kons, i Leipzig 1766—71; kallades sistn. år till Hofoper i Berlin. Åren 1784—1802 var M. främst verksam i London, sedan i Moskva till 1812. — G. 1773—99 m. den tyske violoncellisten Jo hann M. (1744—1808). — Hennes Selbstbiographie utg. 1875 av O. Rie-semann (i Allgemeine mus. Zeitung). — Litt.: G. Bürkli, G. E. M. (1835); E. Wolff, Mignon (1909). G.P. Marable [ma'rabl], F a t e, amerikansk jazzmusiker (1890—1947), pianist, ledde 1917—47 många utmärkta negerork. på flodbåtar på Mississippi. O. H. Mara'ca, central-, emellanåt sydamerikanskt kärlrassel i form av en med torra frön el. stenar fylld kalebass, som skakas medelst ett handgrepp. M., som tydligen hade sitt ursprung i de centralamer. högkulturerna, användes så småningom som ceremoniredskap bland talrika indianstammar i Sydamerika och Västindien. I nyare tid började instr., oftast parvis och rytmiskt skakat, ingå i Latinamerikas musikkapell och därifrån, modernt ombildat, i de eur. och nordamer. dansork. Stundom nyttjas m. av nutida tonsättare ss. S. Prokofjev (kantaten Alexander Nevsky), E. Varèse (lonization) o. a. E.E. Marais [marä'], Marin, fransk viola da gambaspelare (1656—1728), sin tids främste. M., som skall ha varit elev till bl. a. Lully, var 1685—1725 sologambist i det kungl. kapellet i Paris. Inom fr. programmusik intar M. en framskjuten plats, särsk. bekant för sina stormskildringar (»tempétes»). Han publ. 4 operor, 5 böcker gambastycken (1686—1725), trios m. m. — Hans son Roland M. efterträdde 1725 fadern som sologambist; utg. gambastycken med b. c. samt Nouvelle méthode de musique... (1711). — Litt.: L. de La Laurencie, L’école frangaise de violon (1922—24). G. P. Marbeck ->Merbecke. Marcadet [markade'], Jean, fransk dansör, 1778—95 premiärdansör vid K. teatern i Sthlm. — LMA 1795. Ypperlig solist gjorde sig M. även gällande som koreograf, bl. a. med J. G. Noverres och Mozarts Les petits riens (1791), M. Gardeis Ninette ä la cour (1787), Mirza och Lindor (1793) och Deserteuren (1794) samt Arlequin magicien par amour (1793; musik av E. Du Puy). — G. 1779 m. sångerskan och skådespelerskan M a-rie Louise Baptist e, anställd vid K. teatern 1778—95 och LMA 1795. K. R-n Marcantonio da Bologna ->Cavazzoni. Marcato, it., markerad, med eftertryck, i föredragsbet. ss. ben m a r c a t o, it., väl markerat osv. Marcello [-tjä'lå], Benedetto, italiensk tonsättare (1686—1739), elev till Gasparini och möjl. Lotti. M. innehade olika ämbetsmannaposter i Venedig, Pola och Brescia. Hans främsta verk är musiken till G. A. Giustinianis 50 it. psalmparafraser, Estro poetico-armonico . . . (1724—27; 1—4-st. med b. c.). Av särsk. intresse är M:s satiriska skrift II teatro alla moda med värdefulla upplysningar om operakonsten (främst i Venedig) under början av 1700-t. Han skrev själv operor men är nu mest bekant för sin instrumentalmusik, bl. a. en oboekons, och två violoncellsonater F-dur och g-moll. Verk: Estro poetico-armonico, parafrasi so-pra i cinquanta primi salmi (8 d., 1724—27; flera uppl., även modernare bearb.), Con-certi grossi (5-st.; 1701), Sonate per cembalo, Sonate a cinque, e flau- to solo con b. c. (1712), Canzoni madrigaleschi ed arie per camera a 2—4 (1717). I nytr. ha utg. Arianna, »Intreccio scenico-musicale», i O. Chilesottis Biblioteca di raritå musicali 4; 6 solokantater och oratoriet Gioäz i CMI 2 resp. 8, bägge utg. av G. Benvenuti; oboekons. utg. av R. Lauschmann 1923; 2 violoncellsonater F-dur och g-moll utg. av A. Piatti o. a. samt klaverstycken och sonater i skilda moderna saml.-verk. — Verkfört, i MM 23 (med suppl. i Eitner). Skrifter: Lettera famigliare ... (1705), Il teatro alla moda ... (u. å.; 2. uppl. omkr. 1733; facs.-tr. 1883; nytr. av A. Tessier 1887, E. Fondi 1913, A. d’Angeli 1927, fr. uppl. 1890 av E. David, ty. uppl. 1917 av A. Einstein, eng. uppl. 1949 av R. Pauly). Litt.: G. Sacchi, B. M. (1789); L. Busi, B. M. (1884); O. Chilesotti, I nostri maestri del passato (1885); E. Fondi, La vita e 1’opera lette-raria del musicista B. M. (1909); A. Della Corte, La morale d’una satira (i II pianoforte 1921); A. d’Angeli, B. M. (1940; med verkfört, och bib-liogr.); R. Pauly, M.’s satire on early 18th-century opera (i MQ 1948—49; med övers, av Il teatro alla moda). I. S. Marchand [marja'n], Louis, fransk organist (1669—1732), ansedd som en av sin tids bästa klaverspelare. 811 812