M ART E LL AT O Verk: Operan Meister Schwalbe (Plauen 1921); Sinfonia gloria naturae op. 30 (1918), 2 violinkons., A-dur op. 15 (1912), C-dur op. 18 (1919) o. a. ork.-verk; La voix de Jeanne d’Arc, scen för sopran, kör och ork. (1896); 3 stråkkvartetter, klarinettkvintett h-moll op. 13 o. a. kammarmusik; verk för violin (bl. a. Sonata jan-tastica för soloviolin), sånger o. a. Å. B. MartellaTo, it. (av it. martella're, hamra; fr. martellé), föredragsbet., innebärande en kort och kraftigt ansatt, liksom »hamrad» ton. M. är även namn på en ->stråkart, varvid tonen frambringas med korta, kraftiga stråk vid stråkens spets; varje ton är tydligt skild från den andra. M. betecknas med ett kilfor -migt tecken ▼ över el. under resp. not. Martelli', H e n r i, fransk tonsättare (f. 1895), elev av Widor m. fl. vid MK i Paris. Verk: Operan La chanson de Roland (1922— 23), symf. dikten Sur la vie de Jeanne d’Arc, Suite populaire corse, Bas-reliejs assyriens (1928), Concerto (1931), kons, för cembalo och ork., Concertino för violin och kammarork. (1932), Sinfonietta (1948), pianokons. (s. å.) o. a. ork.-verk: kammarmusik, även med blåsare; pianostycken, sånger, filmmusik m. m. H. M-g Martenot [martonå'], M a u r i c e, fransk musiker (f. 1898 14/io), uppfann ett elektriskt instrument, Les ondes Martenot el. Les ondes musicales (*>Elektrofoner, sp. 24), offentligen framfört 1928. Tills, m. systern G i n e 11 e M. har M. livligt propagerat för instr., för vilket även spec. verk skrivits, bl. a. av A. Jolivet. U. Å. Martha el. Marknaden i R i c h-m o n d, opera i 4 akter. Musik av F. von Flotow till text av W. F. Riese, delvis efter en plan av Saint-Georges. Uppförd ffg.: Wien 1847; Hfors 1849; Sthlm 1850; Khmn 1852; Gbg 1862; Oslo 1864. — Huvudroller: Lady Harriet Durham (sopran), Nancy (mezzosopran), Lyonel (tenor), Plumkett (bas), Lord Tristan Mik-leford (bas). Martienssen [ma'rti:n-], Carl Adolf, tysk pianopedagog (f. 1881 fl/i2), lärare vid MK i Leipzig från 1914 och vid Kir-chenmusikalisches Inst. där. M. var bl. a. elev av Klindworth. Reisenauer (vid MK i Leipzig) och i musikhistoria av Kretzschmar. Han startade 1908 historiska kammarmusikkons. i Berlin, där han 1932 blev lärare vid Musikinst. für Ausländer; skrev Die individuelle Klaviertechnik ... (1930), Die Me- thodik des individuellen Klavierunterrichts (1937) m. m. — Tidigare g. m. sångpedagogen Franziska Martienssen-Lohmann. Å. B. Martienssen - Lohmann [ma'rti: n-lå'- ], Franziska, f. Meyer-Estorf, tysk sångpedagog (f. 1887 8/io), blev 1930 lärare vid Staatliche Akad. für Kirchen-und Schulmusik i Berlin. M., som stud, vid MK i Leipzig, för Messchaert m. fl., utsågs 1927 till lärare vid MA i München; f. ö. verksam bl. a. i Leipzig, Wiesbaden och Heidelberg. — G. 1. ggn m. pianopedagogen Carl Adolf Martienssen; 2. ggn m. sångaren, basbaryton, Paul Lohmann (f. 1894 2/4), som från 1933 undervisade vid MH i Berlin och 1950 blev ledare för sångavd. vid MH i Frankfurt a. M.; skrev Die sängerische Einstellung (1931). Skrifter: Das bewusste Singen... (1922), Stimme und Gestaltung (1927), Die Ausbildung der menschlichen Stimme (i Hohe Schule der Musik, bd 3, 1935), Berufung und Bewährung des Opernsängers ... (1943) o. a. Å. B. Martin, David, ->Hooton, Florence. Martin, Frank, schweizisk tonsättare (f. 1890 16/0), sedan 1950 lärare i komp, vid MK i Genève (ensemblespel) och dess Jaques-Dal-croze-inst. (även direktör), ledare 1933 —39 för av honom gr. Technicum Möderne de Musique samt pianist och cembalist i Société de Musique de Chambre där. M. stud. 1906—14 för Lauber (Genève) och vistades 1918—24 i Zürich, Rom och Paris. Han bosatte sig 1946 i Amsterdam. M., som är en av de ledande schweiziska musikerna i våra dagar, söker nå en syntes av den schönbergska tolvtonstekniken och ett mer traditionellt modernistiskt skrivsätt med tonala centra. Till en början skrev han närmast med anknytning till C. Franck och Wagner. De första atonalt orienterade komp, härröra från 1930-t:s begynnelse. M:s främsta verk äro undantagslöst skrivna efter mitten av nämnda årtionde. Han förenar i dessa konstruktiv kraft med en lyrisk sensibilitet och värme av utomordentlig verkan. Han har i mycket liten utsträckning använt de traditionella formtyperna. Särsk. instrumentsammansättningarna uppvisa stora divergenser. — Hdr vid univ. i Genève 1949. Verk: Operan Zaubertrank (1948), scenmusik och baletter; Les dithyrambes, symf. för soli, 827 828