MELCHIOR sångerska, sopran (18Ö1—1931), under sin glanstid en av världens främsta sångartister, berömd för sin briljanta koloraturteknik. — Litt. et art. 1893. M., som stud, för Mathilde Marchesi i Paris, deb. som Gilda i Rigoletto i Bryssel 1887 och engagerades omedelbart till Covent Garden, där hennes Lucia i Lucia di Lammermoor väckte ett enormt bifall (1888) och dit hon sedan regelbundet återkom. Hennes framgångar fortsatte i Paris 1889 med bl. a. Ofelia i Hamlet, i Petersburg, i Italien bl. a. på La Scala 1893 och hösten s. å. i Sthlm (Julia i Romeo och Julia, Elsa i Lohengrin och Margareta i Faust), Khmn och USA, där hon deb. på Metropolitan 1893 som Lucia. M. framträdde, främst i den gängse fr. och it. repertoaren, i snart sagt alla världens musikcentra, innan hon drog sig tillbaka från scenen 1926 och återvände till Melbourne, vid vars MK hon utnämndes till president. — M:s självbiogr., Melodies and memo-ries, utkom 1925 (sv. övers. 1927, Mitt liv som sångerska). — Litt.: A. Murphy, M. (1909); P. Colson, N. M. (1933). G. T-n Melchers [melkers], Henrik Mel-cher, tonsättare (f. 1882 30/5), bitr, lärare i harmonilära 1926—33 och ord. lä- • rare i kontrapunkt, komp, och instrumentation 1934—47 vid MK i Sthlm. — LMA 1932. Litt. et art. 1935. Prof. 1939. M. var elev vid MK i Sthlm (musiklärarex. 1903), stud. komp, för J. Lindegren och vid MK Melcher Melchers. Nellie Melba. i Paris samt avlade org.- och kyrkosångarex. i Visby 1913; vistades i Paris till 1919, varefter han blev musikkritiker i tidn. Dagen i Sthlm; stud, dirig. i Bryssel och Sondershausen 1921. — M. hör till de få franskorienterade tonsättarna i sv. musik och anknyter därvid främst till C. Franck-skolan (dTndy, Chausson m. fl.). Hans ganska sparsamma produktion kan med sin sobra teknik och behärskade men varma, innerliga uttrycksskala bäst karakteriseras som klassisk-romantisk. — G. 1921 m. den holländska pianisten Henriette Hartog (f. 1899 3%), som bl. a. framträtt i olika sv. orkesterföreningar, i sv. och no. radio samt i Finland. Verk: En symf. (1925), de symf. dikterna Necken (1916), La Kermesse (1919) och Elégie (1920), Svensk rapsodi (1914), pianokons, nr 1 (1923), nr 2 (1931), violinkons. (1927), Poem för violin och ork.; Kantat vid Svenska kyrkans i Paris invigning (1913), Acht Zigeunerlieder, sånger m. ork. (1910), Två sånger ur Salomos Höga visa m. ork.; stråkkvartett (1922), violinsonat (1928), violoncellsonat (1926); sånger. B. W-r Melchior [melkiår], Lauritz Le-brecht Hommel, amerikansk operasångare av dansk börd, tenor (f. 189 0 20/3), en av nutidens främsta Wagnertenorer.— Kammersangei' 1930. Amer. medb. 1946. M., som stud, för bl. a. P. Bang och V. Herold, deb. 1913 som Silvio i Pajazzo på Det kgl. teater i Khmn, vars operaskola han även genomgått och där han var engagerad 1914—21. Före sin tenordebut 1918 framträdde M. i drygt 30 barytonpartier. Efter stud, i London och Berlin inledde M. sin internat. karriär 1925 i Bayreuth och på Covent Garden i London och sjöng 1926 ffg. på Metropolitan, vars ensemble han tillhörde till 1950. Han har gästspelat på världens förnämsta operascener samt framträtt som konsertsångare (Sthlm 1938) och filmartist (ffg. 1944). — M:s barytonalt färgade, voluminösa stämma och goda skådespelarkonst 865 28. Musik. III 866