MEN SUR lienverein i Frankfurt a. M. Från 1903 gästdirigent i ledande musikcentra (Salzburg 1939, Sthlm 1940 och 42) dirig. M. från 1913 årl. i Royal Philharm. Society i London och framträdde 1921—30 varje år under 3 mån. i New York Philharm. Oreh. Till hans berömmelse ha bidragit en rad förnämliga grammofoninsp. — Hdr vid Columbia Univ., New York, 1928. Prof, vid univ. i Utrecht 1933. Oerhört fordrande och utmejslande varje detalj i partituren sporrade M. sina orkestrar att prestera sitt yttersta. Sitt eminenta mästerskap ägnade han särsk. Beethoven, Tjajkovskij, Mahler — för vilken han som en av de första inträdde helt och fullt, bl. a. med en Mahler-fest i Amsterdam 1920 — samt R. Strauss, vilken dedicerat sin tondikt Ein Heldenleben op. 40 till M. och hans ork. Verk: »Rembrandtva-riationer» o. a. ork.-verk, en mässa, sånger m. m. Litt.: Gedenkbuch zum 25jährigen Jubiläum M:s als Dirigent des Concertgebouw-Orkest (1920); R. Mengelberg, Das Mahlerfest in Amsterdam (s. å.); A. van den Boer, De psycho-logische beteekenis van W. M. als dirigent (1925); Edna R. Sollitt, M.... (1930); dens., M. spreckt (1935). H. M-g Menges [me'n8s], I s o 1 d e, engelsk violinist (f. 1893 lö/5). Elev av Sauret och von Auer blev M. 1931 lärare vid Royal Coll. of Music i London, där hon s. å. gr. Menges String Quartet. Denna består sedan 1946 utom av M. själv som primarie av violinisten Lorraine Du Val (f. 1917 3/b)» altviolinisten JeanStewart (f. 1914 17/2) och violoncellisten Ivor James (f. 1882 i2/io) och anses som en av de bästa stråkkvartettensemblerna f. n. i England. Den har även gjort grammofoninspelningar. M:s bror, dirigenten Siegfried Frederick H e r-bert M. (f. 1902 27/8), som bl. a. gr. London String Players, var 1941—44 kapellm. vid Sad-ler’s Wells Opera Co.; gästat USA. G. M. Menkin ->Mancinus. Me'nnin(i), Peter, amerikansk tonsättare (f. 1923 17/s), utbildad vid bl. a. Eastman School of Music, Rochester, under H. Hanson och Rogers; Mus. D. 1948. Verk: 5 symf. (nr 3, 1946, nr 4, 1949, nr 5,1950), Sinfonia för kammarork. (1946), Folk overture (1945), Fantasia för stråkork. (1948) o. a. ork.-verk; kammarmusik (stråkkvartett 1941); pianostycken och sånger. G. M. Meno, it., mindre, i sammansättningar vid föredragsbet. ss. m. f o r t e, it., mindre starkt; m. m o s s o, it., mindre rörligt etc. MenoTti, G i a n-C a r 1 o, italiensk tonsättare och dramatiker (f. 1911 7/7), verksam i USA, där han bl. a. framträtt med mus. lustspel och operor till egna texter, M. stud, vid MK i Milano och, efter överflyttningen till USA, 1928—33 vid Curtis Inst. of Music, Philadelphia, där han sedan 1941 varit lärare i komp. Hans första kortopera, Amelia goes to the ball (Amelia går på bal, Sthlm 1939), komp. 1933 (Amelia al Ballo), uppf. 1937 i Philadelphia; Metropolitan 1938. Andra scenverk äro den tragiska operan The island God (New York 1942), den för radio skrivna The old maid and the thief (NBC 1939; Fröken Todd tar emot en tjuv, sv. radio 1940), The medium (New York 1946; Mediet, Gbg 1950) och The telephone (New York 1947; Telefonen, sv. radio 1949, Gbg 1950). I dessa verk fortspinner M. med fränare toner Puccinis lyriska konversationsstil med tillsats tillika av buffatricks. Hans senaste opera, The consul (New York 1950), skildrar med efterkrigstidens pessimism en människas tillvaro som nummer i världsordningen. M. har även skrivit baletter, bl. a. Sebastian, en pianokons, i F-dur, i stilen ansluten till it. 1700-talsmusik (D. Scarlatti), var. för piano över tema av Schu-mann, violinkons., pianokons., pastoral för stråkork. och piano, kammarmusik och sånger. — Litt.: H. Taubman, G.-C. M. (i ZfM 1951). E. S-m MenoTti, T a t i a n a, italiensk operasångerska, koloratursopran (f. 1915 24/e). Född i USA deb. M. 1931 i Trieste, anställdes därefter vid Staatsoper i Wien och från 1936 vid La Scala. Som gäst har hon framträtt vid festspelen i Glyndebourne (1936) och Edinburgh (1947) samt i Paris, London och Budapest. M. sjöng Violetta i La traviata på K. teatern i Sthlm 1937; har även gästat övriga nordiska länder. Mensur (av lat. mensura, mått). I betydelsen längdmått användes m. om stränglängder och greppens storlek på t. ex. violin, ljudrörets vidd på blås-instrument samt inom orgelbyggeriet. Betr. m. som tidsmått ->Mensuralmusik, Mensuralnotskrift. Inom nutida orgelbyggeri är m. huvudsaki. en i olika betydelser använd term i samband med orgelpipornas måttsättning. Med absolut pipmensur menas de exakta måtten för en enstaka orgelpipas olika element och även dessa värdens inbördes förhållanden. Sålunda användes ofta uttrycket, att t. ex. en labialpipa är av vid el. trång m., vilket innebär en ungefärlig uppgift om pipans genomskärning i för 885 886