MINNESÅNG goda sångartisterna märktes Scalabrinis hustru, den it. operasångerskan, sopran, Grazia M e-lini (1720—81), 1748 utnämnd till dansk hovsångerska, Marianne Pirker (1717— 82) och Terese Pompeati (1723—97). Till truppen hörde under en kortare tid även M:s hustru, den österrikiska operasångerskan, sopran, Regina M., f. Valentin(i) (1722— 1808), g. 1746. Hon deb. i Hamburg 1743 och engagerades 1747 till hovoperan i Dresden, där hon efter stud, för N. Porpora snabbt blev en av de ledande artisterna med stora framgångar bl. a. i J. A. Hasses operor. M. uppträdde på 1750-t. i Madrid, Paris och London, därefter i Italien och från 1763 i München. Litt.: E. H. Müller, Die Mingottischen Opern-unternehmungen 1732—1756 (diss. 1915); dens., Angelo und Pietro M. (1917); O. Mackeprang, P. M:s operaopförelser i Köbenhavn 1747—56 (i Historiske meddelelser om Köbenhavn 4:2, 1949). G. T-n Mi'nima, lat., den minsta, tidsvärde av en halvnot i ->mensuralnotskrift. Mi'nkus [-kos], Leon, eg. Aloisius Ludwig Minkus, österrikisk tonsättare (1827—90), från 1853 verksam i Ryssland. M. var knuten till Bolsjojtea-tern i Moskva (från 1864) och Mariinskij-teatern i Petersburg (1871—86). Baletter: Don Quijote (1871), La Camargo (1872), Les hrigands (1875), La bayadère (1876), Roxane (1877), Mlada (1878), La fille des neiges (1879) m. fl. K.R-n Minneapolis [miniä'polis], industricentrum och största staden i Minnesota, USA (omkr. 517 280 inv. 1950), med livaktig musikodling sedan slutet av 1800-t. M:s tidigare musikliv gick framför allt i kör-musikens tecken. Sv. och ty. musiker gr. på 1850-t. sångskolor och ledde körsammanslut-ningar, vilka avhöllo stora sångarfester 1871 och 89. En Acad. of Music byggdes 1872, och därmed org. den första orkestern i staden under A. M. Shueys och L. Harmsens ledning. Dessa bildade s. å. Minneapolis Musical So-ciety och 1877 Minneapolis Choral Society. Genom gasterande sällskap animerades publikens operaintresse, vilket ledde till öppnandet av Grand Opera House 1883. Oratoriekons, avhöllos mot seklets slut under medverkan av bl. a. Danz Orch. och Minneapolis Choral Association. Stadens främsta musikinst., Minneapolis Symphony Orch., gr. 1903 av E. Oberhoffer, leddes av denne till 1921, varefter H. Ver-brugghen (1923—31), E. Ormandy (1931—36) och D. Mitropoulos (1937—49) fungerat som ledare vid sidan av gästdirigenter. F. n. (1951) verkar A. Dorati som dess dirigent. År 1945 bildade H. Denecke en kammarork., Northwest Sinfo- nietta, som han själv leder. Kammarmusiken har sedan 1890-t. företrätts av flera ensembler och fick med Krasner Chamber Music (1945) sin bestående sammanslutning. För konsertlivets org. verka fören. ss. Thursday Musical, gr. 1892 som Ladies Musical Club el. Lorelei Club, Apollo Club från 1895 och Artisfs Course av 1918, den sistn. nära förbunden med univ. Alla dessa föranstalta främst solistkonserter. Bland musikskolor märkas Northwestern Cons., gr. 1885 och 1921 sammanslaget med Mac Phail School of Music, gr. 1907, samt Minneapolis Coll. of Music, med vilken Minneapolis School of Music från omkr. 1901 förenade sig 1928. Vid det 1851 gr. Univ. of Minnesota finnes musikvetensk. avd. sedan 1902. Univ. har dessutom egen ork. och kör samt en livaktig Bach Society med årl. uppföranden av bl. a. Bachs h-mollmässa. — Litt.: Art. av N. Houk i Musical America 1948. G. P. Minnesång (ty. Minnesang, av medel -högty. minne, hövisk kärlek), den tyskspråkiga motsvarigheten till trouvère-och trubadurkonsten, stundom av religiös prägel, gärna riktad till Jungfru Maria. M.-perioden, som når sin höjdpunkt under 1200-t., sträcker sig från omkr. 1150 fram mot mitten av 1400-t.; dess främsta företrädare äro, ur mus. synpunkt, Walther von der Vogel-weide och Neidhart von Reuenthal. Det mel. materialet bygger på bl. a. greg. element. Primärt är m. enstämmig med utpräglat horisontal linj ef öring; de flerst. komp, som uppstodo omkr. 1400 uppnå sällan den självständighet i stämföringen, som vid samma tid redan var fullt utbildad i Frankrike el. Italien. Till de tidigaste minnesångarna (där inflytandet från trubadurerna är tydligt) höra Der von Kürenberg, Dietmar von Ast, Heinrich von Melk och Spervogel (omkr. 1150—80). I en mer självständig stil skapade mästare ss. Friedrich von Hüsen, Hartmann von der Aue, Heinrich von Weldeke, Heinrich von Mohrungen, Gott-fried von Strassburg, Neidhart von Reuenthal, Reinmar von Hagenau (R. der Alte), Tann-häuser, Walther von der Vogelweide, Wolfram von Eschenbach (verksamma fram emot 1245) och de något senare Meister Alexander, Gott-fried von Neifen, Heinrich von Meissen (Frau-enlob), Heinrich von Müglin, Konrad von Würzburg, Mülich von Prag, Peter von Arberg, Reinmar von Zweter, Meister Rumelant och Wizlav von Rügen (före omkr. 1320). Av de sista m. kunna nämnas Conrad von Quien-fordt (d. 1382), Hugo von Montfort (1357—1423) o. a.; flerstämmig m. företräddes av bl. a. Her-mann Münch von Salzburg och Oswald von Wolkenstein (1377—1445). De viktigaste poetiska formerna av m. voro Lied (Botenlied, Erntelied, Kreuzlied, Tage-lied etc.), Leich och Spruch; av mus. former 941 942