MINORE tillämpades med viss förkärlek barformen. Me-lodiken, som ofta är kyrkotonartlig el. står i ren F-tonalitet (tonus lascivus), har ofta pen-tatonisk struktur. Varje visa (Ton) hade ett eget namn, ss. ein gekrönter Ton, ein süsser Ton, der guldin Ton etc. (jfr Mästersång). Instrumental beledsagning förekom förmodligen i form av smärre för-, mellan- och efterspel; i E. Cersnes Der Minneregel (1404) meddelas bl. a. ett rikt instrumentarium med i det närmaste samma innehåll som möter i medeltidens ikonografiska dokument (ss. blockflöjter, cymbaler, fidla, harpa, luta, portativ, psalteri-um etc.); under m:s tidigare perioder voro harpa o. fidla de vanligaste instrumenten. Jämförande art.: Harpa, Lauda, Mästersång, Trouvère, Trubadur. Litt.: R. Wustmann, Walther von der Vo-gelweide (1912); C. Sachs, Die Musikinstrumente der Minneregel (i SIMG 1912/13); F. Gennrich, Der deutsche Minnesang in seinem Verhältnis zur Troubadour- und Trouvère-Kunst (i Zeit-schrift für deutsche Bildung 1926); dens., Das Formproblem des Minnesangs (1931); dens., Zur Ursprungsfrage des Minnesangs (i Deutsche Vierteljahrsschrift für Literaturwissenschaft und Geistesgeschichte 1929); H. J. Moser, Ge-schichte der deutschen Musik (51930); W. Schmieder, Zur Melodiebildung in Liedern von Neidhart (i StM 1930); W. Lennartz, Die Lieder und Laiche Tannhäusers (diss. 1931); H. Bes-seler, Die Musik des Mittelalters und der Re-naissance (1931—-35); C. von Kraus, Walther von der Vogelweide (1935); G. Reese, Music in the Middle Ages (1940). B. Hbs Mino're, it., eg. mindre, moll. Termen användes som rubrik över triodelar, variationer el. liknande formavsnitt för att ange att hela avsnittet försiggår i huvudtonartens mollvarianttonart, dvs. i molltonarten med samma grundton. — Jfr Maggiore. L B-n Minsaas [mfnsås], Lars, norsk dirigent, pianist och tonsättare (f. 1904 2/0), gr. 1930 en egen ork., där han själv är pianist, vilken i 7 år fungerade som radioork. i Trondheim. M. har stud. bl. a. vid École Normale de Musique i Paris. Hans komp., melodiösa och ofta humoristiska, äro mycket populära. Verk: Baletten Drikkevise (1945), melodramen Fantelotta (s. å.); ork.-verk ss. Suite i gam-mel stil (1925), Norsk marsj, Valse elegante, Cantabile och Sang uten ord (alla 1951); körverken Trondhjemssangen, Skaunasongen och Verdalssongen; piano-, violin- och violoncell-komp. samt sånger (Bollade, Rosen, Spurven, Og der gikk dage o. a.). H.K. Minstrel ->Ménestrel. Minstrel show [mfnstral jau] (av eng. 943 minstrel, sångare, spelman, och show, skådespel), en vådevillartad förening av improvisationsmättad instrumentalmusik, sång, dans, aktuella monologer och vitsar, synnerligen populär i USA omkr. 1840—70-talet. M:s ursprung var den s. k. neg ro minst r e 1 s y från 1820-t., där negersminkade vita sångare och musiker uppträdde i korta scener som negrer i olika skepnader. Småningom bildades fasta ensembler och den tidigaste av dessa, med verklig framgång, var The Virginia Minstrels, vilka under ledning av Daniel Em-mett (1815—1904) gåvo sin första helaftonsföre-ställning i Boston. Liknande ensembler blevo snart allt talrikare och samtidigt även större och mera påkostade. Banjon, urspr. kombinerad med en violin, en sorts kastanj etter och en tamburin, förblev det dominerande instr., men inslagen av mera salongsbetonad musik blevo allt vanligare under 1850-t. Inspirationskällor voro till en början främst negrernas syn-koprika sånger och danser (i synnerhet jiggen), folkliga irl. och skotska melodier och avsnitt ur populära it. operor, till vilka man satte negeramerikansk, ofta slangbetonad text. Med bl. a. D. Emmett och S. Foster fick konstarten emellertid snart sina egna kompositörer, vilkas verk räknas till den för USA mest karakteristiska musiken. G. T-n Miolån-Carvalho ->Carvalho. Mirakelspel ->Liturgiska spel. Miramo'ntes, A r n u 1 f o, mexikansk tonsättare (f. 1882 18/7), en av sitt lands mest bemärkta. Utbildad vid Sternsches Kons, i Berlin är han i sin ofta polyfona stil ty. influerad. Har även framträtt som pianist i Europa och USA. Verk: Operor, ss. Anåhuac (Mexico city 1918); 3 symf. (nr 1, 1916), den symf. dikten Revolution (1936), sviter (balettsviten Iris, 1940), en pianokons. o. a. ork.-verk; körverk (bl. a. 2 oratorier och en mässa); kammarmusik; piano- och orgelstycken samt sånger. G. M. Mirliton [-tå'n] (eng. kazoo), fint membran av tunn hud, spindelväv, näver el. papper, som genom vibration åstadkommer en förstärkning och nasal färgning av den urspr. klangimpulsen utan att frambringa självständiga toner. Av blott sekundär betydelse, kan m. icke betecknas som eg. musikinstr. Ss. »fritt» m. tjänar det hos såväl utomeur. som eur. folk delvis att ge stämman magisk maskering, i det att ett stycke tunn bark el. papper spännes framför munnen och ansjunges. I Ost- och Sydostasien fastklibbas det ofta på flöjter över ett särsk. hål ovanför grepphålen, likaså i Afrika på 944