MONK Inom den av H. Riemann utformade funktionsanalysen bet. molltreklanger med bokstaven för ackordets kvint, vilken betraktas som utgångspunkt för den mot durtreklangen »polära» mollklangen, och en tillfogad nolla före bokstaven, t. ex. » e = e-c-a. Jämförande art.: Harmonilära, Treklang. I.B-n Moller von Burck ->Burck. Molnår [målnarr], Antal (Anton), ungersk musikskriftställare, -pedagog och tonsättare (f. 1890 7/i), från 1919 lärare i musikteori vid MA i Budapest. M., som 1910—17 var altviolinist i flera stråkkvartetter, har i skrifter på ung. behandlat rytmiska, musikteor. och -sociologiska problem, främst i modern och ung. musik, samt dessutom skrivit Die Bedeutung der neuen osteuropäischen Musik (1931), Zoltdn Kodäly (1936), Béla Bartok (1948) m. fl. arbeten. Som tonsättare har han framträtt med en uvertyr (1948) o. a. ork.-verk, kammarmusik, kör- och solosånger m. m. G. P. Moment musical [måma'ij myzika'1], fr., eg. musikaliskt ögonblick, bet. på ett mindre, romantiskt ->karaktärsstycke av lyrisk prägel. De första och mest berömda moments musicaux finnas hos Franz Schubert (op. 94). de Momigny [måminH'], JérömeJo-s e p h, fransk musikskriftställare och tonsättare (1762—1838), får anses som en pionjär på fraseringslärans område. M. blev 1774 org. i S:t Omar och 1785 i Lyon. Han vistades efter fr. revolutionen i Schweiz men gr. 1800 en musikhandel i Paris, där han även utg. egna skr.; skrev en operett, kantater, kammarmusik m. m. — Skrifter: Cours com-plet d’harmonie et de composition... (3 bd, 1806) o. a. B. Hbs Mompou [fr. uttal: månpo'], Federico, spansk tonsättare (f. 1893 le/4), odlar hu-vudsakl. i pianokomp, en som »primiti-vism» betecknad stil, som syftar till yttersta förenkling av uttrycksmedlen genom uteslutandet av tonartsbet., taktin-delning, slutkadenser osv. Verk: Impresiones intimas (1911—14), Scènes d’enfant (1915—18), Canco i danca (1918—20), Fetes lointaines (1920), preludier o. a. pianoverk; sånger, även med ork. — Litt.: S. Kast-ner, F. M. (1945; m. verkfört, och bibliogr.). Monaco Olivetano ->Banchieri. Monaldi, G i n o, italiensk musikskriftställare (1847—1932). Utbildad vid MK i Milano blev M. 1870 musikkritiker i Gaz-zetta dTtalia. Skrifter: Ver di. La vita e le opere 1839—98 (1899; 41951), Le opere di Verdi al Teatro alla Scala ... (1914), I miei ricordi musicali (1921), Giacomo Puccini e la sua opera (1924), Verdi aneddotici (1926), I teatri di Roma negli ultimi tre secoli (1928), Cantanti celebri (1828—1929) (1929), Gioacchino Rossini... (1936; med verkfört.). G. M. de Mondonville [do måijdåijvi'l], Jean J o s e p h Cassanea, fransk violinist och tonsättare (1711—72), skrev bl. a. en rad av samtiden högt skattade motetter. M. var violinist vid Concerts spirituels i Paris; kungl. kammarmusiker 1739 och föreståndare för hovmusiken i Versailles 1744. Han ledde 1755—62 Concerts spirituels; skrev f. ö. operor, kammarmusik m. m. — Nytr.: 6 sonater för clavecin och violin utg. av M. Pin-cherle i PSFM 1: 9 (1935; m. biogr.). B. Hbs Mongolisk musik ->Centralasien. Moniuszko [månio'Jkå], Stanislaw, polsk tonsättare (1819—72), vars framgångsrika opera Halka betecknade ett genombrott för det nationella operaska-pandet i Polen. M. var org. i Vilna 1840 —58, sedan kapellm. vid operan i Warszawa, senare lärare vid MK där. Verk: 15 operor, bl. a. Halka (1847; Vilna 1854), Flis (1858), Hra-bina (1860), Verbum no- bile (1861) och Straszny dwor (1865; alla i Warszawa), 5 baletter o. a. scenmusik; 7 mässor, 2 rekviem, 6 kantater, ca 300 sånger m. m. Litt.: Z. Jachimecki, S. M.... (i MQ 1928); biogr. av Z. Jachimecki (po.; 1921), P. Wrocki (po.; 1930) o. a. Å. B. Monk, Karin, dansk operasångerska, koloratursopran (f. 1910 10/7). Utbildad i Berlin sjöng M. först operett (bl. a. i Wuppertal 1931—33), har därefter framträtt som konsert- och oratoriesångerska (bl. a. i England) för att 1949 deb. på Det kgl. teater som Gilda i Rigoletto. Gästat sv. radio. H- G. Monk [mank], William Henry, engelsk hymnolog (1823—89), musikpedagog, organist och körledare. M. utgav 1. uppl. av Hymns ancient and modern (1861) och olika hymnsaml. för skotska kyrkan samt komp, hymner. Genom sin verksamhet utövade han stort inflytande på eng. hymnodi. — Mel. i SvK 1939 nr 447 a. I. S. 969 970