MOSKVA Moser [må/zar], Andreas, musikskriftställare och violinpedagog (1859— 1925), far till H. J. M. Urspr. violinist (elev till Joachim), ägnade sig M. från 1884 i Berlin åt musikpedagogik och -historiska studier; han utgav Geschichte des Violinspiels (1923), ett standardverk på sitt område. Åren 1888—1925 var M. lärare vid MH i Berlin. M. utgav tills, m. J. Joachim Violinschule (3 bd, 1902—05; eng. uppl. av A. Moffat; fr. av H. Marteau) och med olika medarb. Beetho-vens, Haydns, Mozarts och Schuberts stråkkvartetter, samt violinverk av J. S. Bach m. fl. Skrifter (u. n.): Joseph Joachim... (1899; omarb. i 2 bd, 1908—10), Methodik des Violinspiels (2 d., 1920); brevväxl. J. Brahms—J. Joachim (2 bd, 1908) o. a. brev t. o. fr. den sistn. (3 bd, 1911—13); art. i AMW 1918/19, ZMW 1918/19 och 1920/21 samt BJ 1920. — Litt.: H. J. Moser, A. M. (i A. Ebels Berliner Musikjahr-buch 1926). I.S. Moser [må/zar], Hans Joachim, tysk musikforskare (f. 1889 25/5), son till A. M. — M. anses som en av vår tids främsta musikforskare. Ehuru påfallande mångsidig har han dock ägnat huvudparten av sitt arbete åt den tyska musikhistorien. M. stud, vid skilda univ. för bl. a. Kretzsch-mar, J. Wolf, Schieder-mair,Riemann ochSche-ring; dr phil. i Rostock 1910 på avh. Die Mu- sikergenossenschaften im deutschen Mittelal-ter. Han har innehaft lärostolar vid flera ty. univ. (prof, i Halle 1922, Heidelberg 1925, Berlin 1927—34 och Jena 1947—50) och dessutom verkat som dir. för Akad. für Kirchen- und Schulmusik i Berlin 1927—33 och sedan 1950 för Städtisches Kons. där. Utbildad konsertsångare (baryton) för O. Noè har han vidare stud, violinspel för fadern och komp, för H. van Eyken och R. Kahn. M:s huvudverk, Geschichte der deutschen Musik (3 bd, 1920—24; flera uppl.) räknas till de klassiska i sitt slag, liksom Das deutsche Lied seit Mozart (2 bd, 1937) och värdefulla biogr. ss. Paul Hofhaimer (1929), Heinrich Schütz (1936), Georg Friedrich Handel, Chri-stoph Willibald Gluck och Carl Maria von Weber (alla 1941). Härtill kommer ett mycket användbart Musiklexikon (1932—34; 31951). — Som tonsättare har M. framträtt med skoloperan Der Reisekamerad (Berlin 1931; efter H. C. An-dersen), kör- och solosånger m. m. Skrifter (u. n.): Die Epochen der Musik-geschichte (1930), Grundfragen der Schulmusik (1931; tills, m. andra förf.), Die mehrstimmige Vertonung des Evangeliums (1931), Corydon ... (2 bd, 1933), Die Melodien der Lutherlieder (1935), Johann Sebastian Bach (1935), Lehr-buch der Musikgeschichte (1936; n1950), Kleine deutsche Musikgeschichte (1938; 31950), Kleines Heinrich Schütz-Buch (1940; 21950), Goethe und die Musik (1949), Die evangelische Kirchenmu-sik in Deutschland (1950), Dirigenten und Virtuosen (1950), Bernhard Ziehn... (1950) o. a. — Bland M:s talrika musikutg. må nämnas bearb. av Händeis Orlando furioso (Halle 1922) och Arminio (Hermann und Thusnelda, Leipzig 1935; tills, m. M. Seiffert), Webers Eury-anthe (Die sieben Raben, Berlin 1915) samt den kritiska samlingsutgåvan av dennes verk (1926 ff.; tills, m. A. Sandberger). A. Th. Moser [må/zar], Rudolf, schweizisk tonsättare (f. 1892 7/i), med rik och mångsidig produktion. M. stud, för Reger m. fl. vid MK i Leipzig samt för H. Huber och J. Lauber; lärare vid MK i Basel, ledare för Münsterchor och Orch.-vereinigung där. Verk: Die Fischerin (1935), Der Gaukler un-serer lieben Frau (s. å.) o. a. scenmusik; Die Schmiede der Freiheit för alt, manskör och ork. op. 12 (1919) o. a. körverk.; Concerto grosso op. 32 (1927), kons, för violin, viola, violoncell och ork. op. 46 (1930), pianokons. op. 61 (1934), violinkons. op. 24 (1923), op. 31 (1926), op. 39 (1928) o. a. ork.-verk; stråktrio op. 83 (1949), trio för trumpet, horn och basun op. 85 (s. å.) o. a. kammarmusik; orgelstycken och sånger m. m. Moskva, Sovjetunionens huvudstad (4 137 000 inv. 1939), från slutet av 1400-t. ryskt förvaltnings- och kulturcentrum. Peter den store flyttade huvudstaden till Petersburg, som under tiden 1700—1917 även i musikaliskt hänseende tog försteget framför M. Efter oktoberrevolutionen 1917 återtog M. sin ledande ställning och har under det senaste kvartseklet blivit en av världens främsta musikmetropoler. I motsats till Kiev och Novgorod, där musikodlingen inskränkte sig till en trång krets av yrkesmän, utvecklades samtidigt musiklivet i M. på en bredare folklig grund. M. var tidigt berömt som centrum för rysk a cap.-kyr-kosång; även instrumentalmusiken omhuldades där, t. o. m. bland det grek.-ortodoxa prästerskapet. Metropoliten Daniil förebrådde Moskvaprästerna deras entusiasm för gusli, domra o. a. stränginstr. i en särsk. straffpredikan. Tsar Ivan den förskräcklige (1530-84) främjade den flerst. körsången, sjöng själv med i slottskören och lär vara upphovsman till en av de äldsta bevarade lovsångerna till M:s ära. 997 998