MOUNT AIN anses vara sammansatta av m., vilka i många fall låta sig underdelas i ännu mindre moti-viska bildningar. Hur långt en dylik motiv-underdelning skall ske, måste anses bero på vad motivundersökningen går ut på. Enär såväl melodiska m. som större melodiska bildningar uppfattningsmässigt synas vara i hög grad betingade av psykologiska gestaltbildningar (vilkas arter och strukturella egenskaper dock ännu i stort sett äro outforskade), torde en motivanalys icke böra drivas så långt, att den splittrar naturliga melodiska helheter, och i varje fall ej ske utan ett kompletterande syntetiskt betraktelsesätt. Det mus. m. spelar en utomordentlig roll som byggmaterial för större arkitektoniska helheter, som det frö, varur dynamisk formutveckling och genomföringsarbete kunna växa fram. Icke så att m. nödvändigtvis är primärt, men på så sätt att m. är det material, genom vilket den i förväg mer el. mindre klart koncipierade helheten realiseras. Motiviskt arbete är därför ett av de kompositionstekniskt viktigaste förfaringssätten vid gestaltandet av en organiskt enhetlig mus. komposition. M. kunna därvid upprepas, antingen troget el. genom sekvensmässig förflyttning, undergå rytmiska modifieringar och genomsyra en flerst. stämvävnad genom imitationer m. m. Av vikt är härvid att urskilja två arter av motivbehandling, dels den där m:s urspr. mus. gestalt bevaras el. på något sätt är igenkännbar, dels den där modifikationerna ha en konstruktiv men ej gestaltmässig likhet med motivförebilden. För denna senare art av motivbearb. ha ty. forskare präglat termen »Substanzgemeinschaft». Motiviskt arbete har spelat en viktig roll i den flerst. musikens historia. Sina rötter kan det sägas ha i den under 1400-t. framväxande imitationstekniken, där ett »temahuvud» med fritt variabel vidareutveckling hade motivisk funktion. Bland senare formkategorier, vari sär sk. utnyttjats motiviskt arbete, kan främst nämnas senbarockens en-tematiska fuga (t. ex. hos Bach), där det motiviska materialet i fug-temat och kontrasubjektet (vilka t. o. m. kunna vara motiviskt besläktade inbördes) tjänstgör som material för hela fugans organism, vidare det symf. genomföringsarbetet fr. o. m. senare delen av 1700-t., där det motiviska arbetet i motsats till förenhetligande har som uppgift att skapa kontraster och återge ett emotionellt, ev. dramatiskt förlopp, samt slutl. i den konsekvent seriebundna tolvtonstekniken. — Betr, ledmotiviskt arbete se Ledmotiv. — Jämförande art.: Kontrapunkt, Medrörelse. I. B-n Moto [må'tå], it., rörelse, i föredrags-bet. ss. c o n m o t o, it., eg. »med rörelse», dvs. rörligt. Motrörelse, i flerstämmig sats förandet av två el. flera stämmor i motsatta rörel seriktningar, uppåt el. nedåt. — Jfr Medrörelse. Da Motta, José Vianna, portugisisk pianist och tonsättare (1868—1948), från 1919 konservatoriedir. och dirigent i Lissabon. M., som deb. i Lissabon 1881, var bl. a. elev till Liszt och von Bülow; turnerade i Europa, USA, Sydamerika osv. och skrev bl. a. en symf., stråkkvartett, pianomusik samt Musica e müsicos alemäes... (2 d., 1941; 21947) m. m. Mottl, Felix, tysk dirigent (1856— 1911), en av sin samtids ledande, främst känd som Wagnertolkare. Utbildad vid MK i Wien för bl. a. J. Hell-mesberger (dirigering), Bruckner (musikteori) och Door (piano) var M. 1875 Wagners assistent vid förberedelserna för de första festspelen i Bayreuth, där han 1886 var 1. kapellm. Åren 1880—1903 hovkapellm. i Karlsruhe (GMD där 1893) gästdirig. han även i London och Paris; från 1903 GMD i München, där han 1904 blev 2. dir. vid MA och 1907 dir. för Hofoper. Åren 1903— 04 förberedde han vid Metropolitan det första uppförandet av Parsifal utanför Bayreuth och ledde dessutom kons. där. M. bearb. och framförde 1884 Cornelius’ Der Barbier von Bagdad (omarb. 1885), instr. Wagners Fünf Gedichte samt utg. dennes konsertuvertyrer och samtl. operaklaverutdrag (i Ed. Peters, 1914). M:s egna komp, äro tekniskt fulländade men sakna bärande inspiration. — G. 1892 m. operasångerskan Henriette S t a n d-h a r t n e r, som 1899 erhöll litt. et art. (skild); 2. ggn 1911 m. operasångerskan Z d e n k a Fassbender (f. 1879 12A2), från 1906 1. sopran vid Hofoper i München. — Kgl. Kam-mersängerin. — Litt.: A. Ettlinger, F. M. (i Biographisches Jahrbuch 1911). G. P. Moulaert [mo'la:rt], Raymond, belgisk tonsättare (f. 1875 4/2), lärare 1896 —1939 vid MK i Bryssel, där han varit elev, och 1913—38 dir. vid École de Mu-sique i S:t Gilles. M. har skrivit scenmusik, ork.-verk, kammar-, orgel- och pianomusik samt sånger. M:s son, tonsättaren Pierre M. (f. 1907 25/o), utbildad vid MK i Bryssel, har skrivit baletter, ss. Shei-Shang (1950), scen-, film- och kammarmusik m. m. Mountain [mau,ntin], Herberth Arthur, engelsk musiker (f. 1895 Vn), mu- 1005 1006