MUNTRA FRUARNA Fig. 1. Munstycken till A) trumpet (äldre typ), B) modern trumpet, C) kornett, D) valthorn, E) basun. Anwendungsart der Maultrommel in Sibirien und Zentralasien (i Ethnos 1941). E.E. Munktell, Helena Mathilda, tonsättare (1852—1919), vars verk äro stilistiskt närbesläktade med fransk nyromantik. M. stud, för J. Epstein, C. Nordqvist, L. Norman, J. Lindegren, dTndy m. fl. Hon vistades ofta i Paris, där flera av hennes verk uppf. — LMA 1915. Verk: Operan I Firenze (Sthlm 1889); symf. bilden Bränningar op. 19, Dalsvite för ork. op. 22; körsånger; pianostycken; Polar drottning en, ballad för baryton och piano (el. ork.), op. 20, o. a. sånger. — Ms. i MA:s bibliotek. M:s far, bruksägaren Johan Henrik M. (1804—61), var en ansedd pianist och energisk befrämjare av Falu musiksällskap. — LMA 1859. — Litt.: Helena M., Några minnesblad ... (1920). H.M-g Munsel [ma'n-], Patrice, amerikansk operasångerska, sopran (f. 1925 14/s), engagerades 1943 vid Metropolitan, där hon deb. som Philine i Mignon och främst sjungit koloraturpartier; gästade Det kgl. teater i Khmn 1948 och konserterade i Sthlm s. å. Munspel, munharmonika (eng. mouth organ, ty. Mundharmonika), ett 1821 av F. Buschmann uppfunnet blås-instrument. M. består av en liten flat, rektangulär låda med kanceller utefter ena långsidan, vilka leda till var sin genomslående metalltunga. Instr. bringas i funktion medelst in- och utandning genom munnen. Omfånget är i allmänhet ringa. M. tillverkas i ett flertal storlekar och stämningar. Å. L-y Munstycke. 1. Den del av ett biåsinstrument, vari luftströmmen från den spelandes mun komprimeras el. intensifieras, innan den släppes in i ljudröret (reso-natorn). Hos trumpet- och horninstrumenten är m. skål- resp, trattformigt. Biåsarens 1049 läppar pressas mot kanten och fungera som ett dubbelt rörblad. Vibrationerna fortplantas genom m. till luftpelaren i ljudröret. Ju grundare skålen (»grytan») är dess skarpare blir vinkeln mot utloppet och därmed tonen ljusare o. mera smattrande. Det trattformade m., som utan tydlig vinkel övergår i utloppet, ger en mjukare, mera beslöjad ton. (Se fig. 1 A-E.) Hos instrument med enkelt rörblad (klarinetter och saxofoner) är m. den näbbformigt utformade översta delen av instr., vid vilken en tunn tunga av bambu är fästad. Rörtungan vibrerar när luftströmmen pressas in i den trånga spalten. (Se fig. 2 C.) Hos instrument med dubbla rörblad (oboer, fagotter m. fl.) utgöres m. av två mot varandra ställda tunna rörtungor, vilka upptill lämna en smal springa mellan sig och nedtill äro rörformigt inpassade i instr. (Se fig. 2 A-B.) Å.L-y C Fig. 2. Munstycken till A) oboe, B) fagott, C) klarinett. 2. En av beståndsdelarna i orgelns tungpipor (->-Orgelpipa). Munthe-Kaas [-kå:s], Elisabeth, g. Sandvik, norsk sångerska, sopran (f. 1883 12/o), har som en av Norges främsta romanssångerskor nedlagt ett betydelsefullt arbete på att bekantgöra no. tonsättares verk inom och utom landet; särsk. hennes Kjerulftolkning anses förebildlig. M., som stud, i bl. a. Tyskland och London, deb. i Oslo 1906. Hon har medv. vid ett stort antal kör- och oratorieuppföranden såväl i hemlandet som i Danmark (ffg. 1908), England (ffg. 1910), Sverige (ffg. 1913), Tyskland, Frankrike och Belgien. Ö. G. Munthe-Kaas [-kå:s], Elsa, norsk sångerska, sopran (f. 190 6 23/u), sjöng ffg. i norsk radio 1935, har därefter konserterat och framträtt som operettsångerska i Norge, Sverige (ffg. 1937) och Danmark (1947), främst som Sylva Varescu i Den glada änkan. ö. G. Muntra fruarna i Windsor, ty. Die lustig en Weiber von Windsor, opera i 3 1050