MUNTRA MUSIKANTER akter. Musik av O. Nicolai till text av S. H. von Mosenthal, efter W. Shakespeare. Uppförd ffg.: Berlin 1849; Sthlm 1857; Gbg 1864; Khmn 1867; Hfors 1872; Oslo 1884; Malmö 1951. — Huvudroller: Fru Ström (sopran), Fru Page (mezzosopran), Anna (sopran), Falstaff (bas), Herr Ström (bas), Fenton (tenor). Muntra Musikanter, förk. M. M., eg. Sällskapet M. M., finländsk manskör i Hfors och f. n. en av landets främsta, gr. 1878 av G. Sohlström som en elit-kör ur Akad. sångföreningen. M. M. uppträdde urspr. under namnen Tolf-dubbla mansqvartetten el. Petersburg Concer-ten (P. C.) men erhöll redan 1878 sitt nuv. namn, härlett ur A. F. Riccius’ De muntra musikanter, som är körens lystringssång. M:s verksamhet upphörde 1891 men återupptogs 1896. Kören har blivit känd även utomlands genom flera turnéer, den första till Petersburg 1888, till kontinenten (1889) och framför allt i Skandinavien (Sthlm ffg. 1888, senast 1950). Som dirigenter ha bl. a. fungerat G. Sohlström (1878-79 och senare), M. Wegelius (1880), H. Borenius (1881), R. Kajanus (1883), C. von Knorring (1901—03), G. Schnéevoigt (1915—16), L. Funtek (1922—23) och B. Carlson (1923—50). — Litt.: Festskr. 1888, 1903 och 1928. E. B. Muradeli, Vano Iljitj, rysk tonsättare av armenisk härkomst (f. 1908 e/4), sedan 1934 bosatt i Moskva. M. stud, vid MK i Tiflis och Moskva (för Mjaskovskij). Han skriver f. n. sin 3. opera »Oktober». — I sina verk visar M. en viss förkärlek för de monumentala stilformerna. Hans melodik är ofta influerad av georgisk folklore, men han står ej heller främmande för ultra-modernistiska tendenser. M:s atonala opera »Den stora vänskapen» (Moskva 1947) gav anledning till ett dekret från Centralkommittén för det sovjetry. kommunistpartiet, som riktade sig mot formalism och kosmopolitism i sovjetryskt musikskapande. Verk (u. n.): Operan »Kommissarie i särskilt uppdrag» (1946); 2 symf., festuvertyr (1940), georgiska symf. danser (1936) för ork.; marscher för blåsork.; kantater o. a. vokalverk m. ork.; romanscykel till ord av A. S. Pusjkin, visor, kampsånger; filmmusik. M. S. Muratore [myratå/r], L u c i e n, fransk operasångare, tenor (f. 187 9 20/8). Elev av bl. a. MK i Paris deb. M. 1902 på Opéra-Comique och sjöng 1905 på Stora operan, där han kreerade huvudroller i främst fr. operor (särsk. av Massenet). Åren 1913—22 framträdde han i Amerika; 1051 har även medv. i film. — G. 1913—44 m. operasångerskan Lina Cavalieri. G. P. Murciana ->Fandango. Murgård, Knut David, kyrkomusiker (f. 1898 3/i), sedan 1936 verksam i Karlskrona stadsförsaml.; dirigent för Musik -fören. i Karlskrona 1936—42 och från 1948. Efter organist- och kyrkosångarex. i Strängnäs 1918 var M. 1919—36 organist och musiklärare i Bollnäs samt 1930—36 dirigent för Bollnäs orkester- och musiksällskap. Vid MK i Sthlm avlade han 1929 organist- och kyrkosångarex. och 1930 musiklärarex. I. S. de Mu'ris, Johannes, fransk musikskriftställare (omkr. 1290—efter 1351), möjl. verksam i Paris. Om äktheten av de verk som tillskrivits M. råda högst delade meningar. Säkrast torde härvidlag vara (enl. J. Stainer i Groves Dic-tionary) Speculum musicae (d. 6—7 tr. i Couss. 2) och Summa musicae (Gerbert 3) samt trol. även Libellus practice cantus mensurabilis (Couss. 3) och Musica speculativa (Gerbert 3). Huruvida några smärre arbeten (Quaestiones super partes musicae; De discantu et conso-nantiis...; Gerbert 3) förf, av M. el. av Sor-bonne-rektorn i Paris, Ju lianu s de Muris (de Franci a, omkr. 1350) må lämnas därhän. B. Hbs Mu'rkybas, i klavermusik från mitten och slutet av 1700-t. täml. vanliga stereotypa ackompanjemangsfigurer, bestående av brutna oktavrörelser. »Murky» förekommer stundom som namn på kla verstycken utnyttjande denna teknik. Namnets ursprung är okänt. I. B-n Murrill [ma'ril], Herbert Henry John, engelsk tonsättare och organist (f. 1909 11/5), sedan 1936 anställd vid BBC i London, där han 1950 blev musikchef. M. var elev vid bl. a. Royal Acad. of Music i London, där han 1933 utsågs till lärare. — G. m. violoncellisten Vera C a n n i n g. Verk: Jazzoperan Man in cage (1929; London 1930), baletten Picnic (1927) o. a. scenmusik; kons, för violoncell och kammarork. (1935) o. a. ork.-verk; kammar- och pianomusik, sånger m. m. samt filmmusik. H. M-g Murschhauser [mo'rfha°zar], Franz Xaver Anton, tysk tonsättare (1663 —1738), en av sin tids främsta inom fugans form, elev till Kerll i München, där han från 1691 var kapellm. vid Frauen-kirche. Utom orgel- och klavermusik samt kyrko-konserter för 4 sångst. utgav M. 1721 ett teoretiskt arbete, Academia musico-poetica bi- 1052