MUSICA FALSA partita. Hohe Schul der musicalischen Compo-sition... Den däri angripne Matthesons svar (Die melopoetische Lichtscheere in 3 Schneuz-ungen) var av den art att den av M. projekterade 2. delen aldrig utgavs. — Nytr.: M:s samlade orgel- och klaververk, Octi-tonium novum organicum (1696) och Prototypon longo-breve organicum (2 d., 1703—07), dvs. ett 100-t. pream-buli, fugor, intonationer m. m., utg. i DTB 18 av M. Seiffert. — Litt.: M. Vogeleis, F. X. A. M. (i KJ 1901); M. Seiffert i DTB 18 (1917). Mursell [ma/sel], James Lockhart, amerikansk pedagog (f. 1893 Uö), har varit verksam vid olika univ. i USA och utg. uppmärksammade arbeten på musik-psykologiskt och -pedagogiskt område. Skrifter: Human values in music education (1934), The psychology of music (1937), The psy-chology of school music teaching (1931; 21938; tills, m. Mabelle Glenn), Music in American schools (1943), Education for musical growth (1948), Music and the classroom teacher (1951) o. a. G. M. Murstad, Elisabeth Reiss, ->Reiss. Musette [myze't]. 1. En fr. säckpipetyp, som var modeinstrument under 16—1700-talet. ->Säckpipa. 2. En urspr. fr. typ av dragspel, karakteriserad av en svävande tongivning. Denna åstadkommes på så sätt att av 3 tungor till varje tangent en intoneras enl. det tempererade systemet, de två övriga däremot något för högt resp, för lågt. Musettedragspelet har under senare år erövrat stor popularitet. Å. L-y 3. I orgeln är m. en tungstämma vanl. av 8' tonhöjd med mycket trånga, koniska uppsatser. Klangen är spröd och något nasal. Mu sica, lat., musik, tidigare använt i sammansättningar ss.: M. c h o r a'l i s, lat., körmusik, koralmusik; m. d a c a'm era, it., kammarmusik; m. d i v i'n a, lat., gudomlig musik, dvs. kyrkomusik; ->m. falsa, m. ficta; m. figur a-t i'v a, lat., figuralmusik; m. m e n s u r a'l i s, lat., mensuralmusik; m. plana, lat., medeltida term för greg. sång; ->m. r e s e r v a't a; m. s a c r a, lat., helig musik, dvs. kyrkomusik; m. v u 1 g a'r i s, lat., profan musik etc. G. P. Mu'sica Enchiri'adis (av grek, enchei-ri'dion, handbok), musiktraktat från 850-t., den tidigaste i vilken polyfoni behandlas och ex. på parallellorganum lämnas (tr. Gerbert 1). Verket tillskrevs tidigare Hucbald men ansågs sedermera ha förf, av antingen Hoger från Werden (d. 905) el. Otger från S:t Pons (d. 940) men är enl. J. Handschin skrivet i Skottland på 800-t., trol. i visst samband med J. (Scotus) Erigenas filosofiska arbete. 1053 Litt.: H. Müller, Hucbalds echte und unechte Schriften über Musik (1884); art. av R. Schlecht i MM 1873, P. Spitta i VJ 1889, J. Handschin i Deutsche Viertaljahrsschrift für Literaturwis-senschaft und Geistesgeschichte 1927, A. H. Fox-Strangways i ML 1932, H. Sowa i ZMW 1935; G. Reese, Music in the Middle Ages (1940); J. Handschin, Musikgeschichte ... (1948). Mu'sica falsa, Mu'sica ficta (även m u-sica c o 1 o r a't a, m. extr a'n e a, m. i n u s i t a't a, cantus fictus), medeltida benämning på läran om kro-matisk aiteration. M. falsa är den äldre namnformen som senare, trol. vid mitten av 1200-t., ersattes med m. ficta. De båda begreppen äro alltså synonyma och ha ej olika innebörd, som man tidigare antog. Enl. en samtida definition innebär m., att helton altereras till halvton och omvänt (J. Garlandia, Introductio Musicae). Denna praxis sammanhänger med kyrkotonernas och hexa-kordlärans tillämpning inom flerstämmighet; de kromatiska förändringarna föranleddes antingen av transponering av den guidonska handen (»musica vera») el. av hänsyn till melodilinjens logik el. samklangsreglerna. Enl. de äldsta definitionerna tillämpades m. antingen causa necessitatis el. causa pulchritudinis, dvs. av nödtvungna el. estetiska skäl. Till de mest elementära ex. på m. hör eliminerandet av tritonus, t. ex. intervallet F-H, där H sänktes till B. Genom analogi altererades vid transponering E till Ess, A till Ass, F till Fiss etc. Ett H med funktion av vändton mellan två A sänktes till B (»Una nota supra la semper est canendum fa»). Den senare principen tillämpades även då vändtonen var lägst; så t. ex. ändrades G-F-G till G-Fiss-G. Omkr. 1400 formulerade U. d’Orvieto följ, regler: kvinter, oktaver och duodecimor måste vara rena och i förekommande fall altereras rena; en ters, som stegvis utvidgar sig till kvint, skall vara stor, så ock en sext, som går till oktav; går tersen mot enklang, skall den vara liten, överhuvudtaget skönj es i reglerna för m. en omsvängning från kyrkotonartlig till dur/moll-tonalitet. M. är ett av musikforskningens besvärligaste problem, som i synnerhet blivit aktuellt vid nyutgåvor av medeltidsmusik. Under 1800- och början av 1900-t. korrigerades flitigt förment felaktiga toner, delvis tendentiöst till nära överensstämmelse med 1700-t:s klassiska har-monik; på sistone har man alltmer övergivit detta betraktelsesätt och i stället satt m. i samband med stämlinjernas horisontala skeende, vilket ger mer logisk och korrekt me-lodiföring. I samband härmed bli också vissa klassiska satsregler av underordnad betydelse (ss. förbud mot tvärstånd etc.). Litt.: A. Schering, Studien zur Musikgeschichte der Frührenaissance (1914); W. Apel, Acci- 1054