MUSICA INSTRUMENTALFABRIK dentien und Tonalität in den Musikdenkmälern des 15. und 16. Jahrh:s (1937); dens., The notation of polyphonic music (41949); G. Reese, Music in the Middle Ages (1940); E. Lowinsky, Secret chromatic art in the Netherlands motet (1946; m. bibliogr.); L. Schrade, A secret chromatic art (i Journal of renaissance and ba-roque music, 1946/47). B. Hbs Musica Instrumentalfabrik -»Granfeldt. Musica'Iisches Opfer [mo-], ett av J. S. Bachs sista verk, komp. 1747 utan angivande av instrumentbesättningen och dedicerat till Fredrik II av Preussen. Verket tillkom efter Bachs besök i Potsdam, där han improviserade över ett av kungen framlagt tema. På grundval av detta utarb. han vid hemkomsten en rad konstfulla, kontrapunktiska satser. Musical play [mjo/zikal ple1], eng., teaterpjäs med musik, ett i engelskspråkiga länder populärt skådespel med bärande inslag av sång och dans, besläktat med dansoperetten och liksom den ofta präglat av en blandning av sentimentalitet och komik. G. T-n Mu'sica reserva'ta el. r i s e r v a t a, en musikteoretisk term, som ffg. påträffas i litteraturen hos A. P. Coclicus i dennes Compendium musices (1552) men som sannolikt präglats redan av Coclicus’ lärare Josquin des Prez. Med m. menade man främst den nya karaktär som den flerst. musiken i och med Josquins senare verk började antaga: det humanistiska intresset för texten och dess uttolkning fordrade en särsk. hänsyn till denna, villkor som den äldre polyfona körstilen icke ansågs uppfylla. Den etymologiska härledningen är omdiskuterad. Trol. avsåg man med detta begrepp att beteckna, att den nya musiken vore förbehållen, »reserverad», för kännaren el. att den utmärktes av en viss hemlighetsfull teknik. Jämförande art.: Affektlära, Figur lära, Tonmåleri. Litt.: T. Kroyer, Von der M. (i Wölff lin-Fest -schrift, 1934); M. von Crevel, Adrian Petit Coclicus (1940). I.S. Mu'sices Ama'ntes, förk. M. A., svenskspråkig manskör i Åbo, gr. 1908 med anor från tidigare kvartettsällskap. Bland M. A:s tidigare dirigenter må nämnas E. Ekman (1909—11) och W. Karsten (1912—22). Under ledning av J. Granlund — dirigent sedan 1927 — har kören företagit konsertresor till Sthlm 1930 och Gbg 1948. — Litt.: M. A. Tioårsbok (1918). J.R-s 1055 Mu'siikkerilehti — Musikerbladet, organ för Finlands musikerförbund, utg. i Hfors 1920—44; sedan 1945 benämnd Musiikko. Musiikki -»Musiikkitieto. Musiikkiopettajain Liitto -»-Musiklärarnas i Finland förbund. Mu'siikkitieto, finsk musiktidskrift, utg. i Hfors 1933—46. Sammanslogs följ, år med »Suomen Musiikkilehti till M u-s i i k k i, som upphörde 1950. Musiikko -»Musiikkerilehti — Musikerbladet. Musik (lat. mu'sica, av grek, mousike', underförstått te'chne, dvs. läran om mu-sernas konst), tonkonst. M. bet. i det antika Grekland urspr. all humanistisk bildning men fick under hellenistisk tid i stort sett en betydelse, motsvarande den nuvarande. Ett nära samband mellan m. och de matematisk-fysikaliska resp, de filosofiskspekulativa vetenskaperna upprätthölls dock långt in i Nya tiden, och först under 1800-t. hänfördes m. vetenskapligt sett definitivt till de estetiska facken. Musik, dansk musiktidskr. utg. och red. av G. Skjerne i Khmn 1917—25. Musik, norsk musiktidskr. utg. under red. av J. Arbo och A. Due i Oslo 1924—25. Ö. G. Musikaliska akademien, K u n g 1. (Svenska), under Kungl. M:ts beskydd stående institution i Sthlm för tonkonstens, främst den sv., vård och främjande. M. skall bl. a. avge yttrande och förslag ang. fördelningen av statens tonsättarstipendier och utlåtande i av olika ämbetsmyndigheter remitterade frågor m. m. Till M. är knuten och under dess överinseende står Kungl. Musikhögskolan, som skall bibringa sina elever konstnärlig utbildning i musik och examinera den, som önskar vinna behörighet för anställning som militär musikdir., kyrkomusiker el. musiklärare vid statlig el. kommunal skola. I vidareutveckling av projekt från Roman och Brant togo planerna på en allm. musikvårdande inst., innefattande även ett undervisningsverk, fastare gestalt inom en sällskapet Utile Dulci närstånde krets av amatörer (P. Alströmer, A. G. Leijonhufvud m. fl.) och yrkesmusiker (främst F. Zellbell d. y.) och ledde till ett stadgeförslag, som i något förändrad form (bl. a. godkändes icke förslaget om rätt att promovera till mus. dr-grad) fast 1056 Tryckt 8/n 51