MUSIKALISKA SÄLLSKAPET utg. i Sthlm 1885—86 av C. T. Ahlberg under red. av S. Å. Lundegård. Musikaliska sällskapet (i Stockholm), eg. Konsertföreningens kör Musikaliska sällskapet, blandad kör, gr. 1916 av D. Åhlén och T. Pehr-son. Musikaliska ledare ha varit Åhlén och från 1945 J. Norrby. Urspr. helt fristående och med a cap.-sång på repertoaren, började M. 1927 samarb. med Konsertfören. i Sthlm i syfte att framföra större körverk och har sedan 1932, då det knöts närmare till fören., årl. medv. vid omkr. 5 konserter, även med mans- el. damkör ur sällskapet. Kören, som består av ca 150 personer, har framträtt också bl. a. i Khmn, Uppsala, Norrköping och Gävle. I. S. Musikaliska sällskapet i Helsingfors, gr. 1827, reorg. 1835 och upplöst 1852, anordnade tidvis regelbundna kons. En av dess drivande krafter var kommerserådet Henrik Borgström. J.R-s Musikaliska sällskapet i Åbo, gr. 1790, Finlands äldsta mus. sammanslutning. M. har en betydande andel i den högre musikens utveckling i landet. Under sin första verksamhetsperiod 1790— 1808 gav M. offentliga kons, och gratis musikundervisning för mindre bemedlade. Den av amatörer bestående ork. stod under ledning av E. Ferling. På grund av dennes död och krigsutbrottet nedlades verksamheten 1808. Sällskapet återuppstod 1823. Mus. ledare blev C. Dow-ner, som biträddes av Josef Gehring. Branden 1827 gjorde slut på all kulturell verksamhet i Åbo för många år. M. verkade ånyo 1843—46 med C. Greve som kapellmästare. Först 1868 var tiden mogen för sällskapet att börja på nytt. Ork. bildades nu av enbart fackmusiker. Trots många ekonomiska svårigheter hölls orkesterverksamheten i gång ända till 1924. Kapellm. voro C. G. Wasenius (1868—72), O. Byström (1872—76), L. Fichtelberger (1876— —86), K. Müller-Berghaus (1886—95), J. Eiben-schütz (1895—1905), F. Schnedler-Petersen (1905 —09), S. Palmgren (1909—12), K. Ekman d. ä. (1912—20), Willy Olsen (1920—23) och W. Buschkötter (1923—24). Sedan 1924 har M. i andra former verkat för musiklivet. Solister ha engagerats, kons, anordnats, mus. företag understötts, kammarmusik omhuldats osv. Ordf, sedan 1930 är Otto Andersson. — Jämförande art.: Finland, Åbo. Litt.: W. Lagus, M. 1790—1890 (1890); O. Andersson, Johan Josef Pippingsköld och musiklivet i Åbo 1808—1827 (1922); dens., M. 1790— 1808 (1940). J.R-s Musikalisk Journal, en i Sthlm 1819 av F. Berwald utg. periodisk publ. av mu- 1059 sikalier. I allt utkommo 6 h., varav h. 1, 3 och 6 enbart innehålla komp, av Berwald. Musikalisk kyrkotidning, tidskr. för kyrkomusikens, sångens och folkskolans vänner samt för organister, kantorer och folkskollärare; utg. och red. av C. E. Södling i Västervik 1847—50. Musikaliskt Allehanda, en i Sthlm 1823 —24 av A. Cederström utg. periodisk publ., bestående av sång- och pianostycken (även arr.). I allt utkommo 78 nr. Den återuppstod 1830—31 och utkom då med 6 nr. Musikaliskt Bibliothek för piano solo och sång med piano, en i Sthlm 1839—40 av A. I. Hirsch utg. periodisk publ. I allt utkommo 32 nr. MUSIKALISKT FOLKBILDNINGSARBETE. Sp. Historik ..................... 1060 Sverige ...................... 1062 Organisationer i Sverige 1064 Danmark ...................... 1067 Norge ........................ 1068 Finland ...................... 1068 Tyskland ..................... 1069 England ...................... 1069 Övriga länder ................ 1070 Litteratur ................... 1071 Musikaliskt folkbildningsarbete betecknar närmast den verksamhet, som bedri-ves inom en rad organisationer med syfte att föra en större allmänhet i närmare kontakt med musiken, främst den seriösa. I vidare mening brukar även inräknas den musikutövning, som sker inom amatörgrupper. Det m. f. utgör en viktig del av det allmänna folkbildningsarbetet och är numera i ganska stor utsträckning understött av stat och kommun. Historik. Under 1700-t. minskade kyrkomusiken och därmed den kyrkliga musikundervisningen i kyrkokörer och skolor i betydelse. När samtidigt det borgerliga befolkningsskiktet tillväxte i storlek och självmedvetande och gjorde sig alltmer gällande bredvid hov och adel, uppstod efter hand även ett allt starkare behov av en musikundervisning på ny bas. Man krävde en mindre dogmatisk och mer lättillgänglig undervisning, som skulle sätta alla intresserade i 1060